Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Geijer, Erik Gustaf - 6. Geijer, Kristoffer Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijer
33
Geijer
delsen av en oegennyttig samliällsanda
kunde lian minst av allt uppge och
l-åkade därigenom i konflikt med den
doktrinära manchesterliberalismen.
G. insåg också ovanligt klart, att det
segrande borgerskapet redan hotades
av en ny fiende, proletariatet, och
detta hot ville han undanröja genom
en rösträttsreform i demokratisk anda.
Vid riksdagen 1840—41 framlade
han ett representationsförslag, och
samtidigt utvecklade han sina tankar
i ämnet i "Representations-frågan"
(i Bihang till Litteratur-bladet,
1840)1; arbetarnas revoltstämning
skulle försvinna, om de, låt vara med
vissa undantag, erkändes som fria,
röstberättigade medborgare. Denna
radikala demokratism väckte ovilja
hoa de borgerliga liberalerna och var
den främsta orsaken till att G.
isolerades från sina nya meningsfränder.
G:s slutliga ståndpunkt kan närmast
karakteriseras som en utopisk
socialism av kristen typ; den fria
konkurrensens olägenheter skulle mildras
genom sammanslutningar av skilda
slag. — I samband med sin övergång
till liberalismen tog G. även avstånd
från den litterära romantiken genom
ett häftigt angrepp på Atterbom. I
stället förordade han en moderat
realism, ett program som han själv
delvis kan sägas ha förverkligat redan i
"Minnen" (1834). År 1837 utgav G.
"Den blå boken", en samling dikter,
aforismer och betraktelser av mycket
personlig hållning. Den isolering, som
"avfallet" medförde, gjorde G.
poetiskt produktiv på nytt. I en rad
centrallyriska dikter, av vilka några
("På nyårsdagen 1838",
"Natthimmelen") höra till det yppersta i sv. lyrik,
biktade han sin ensamhetskänsla. Hans
mannaålders diktning har nästan
genomgående musikaliskt ursprung; den
blir text till lians egna melodier. Som
kompositör ägde G. sin styrka i den
korta och stämningsmättade visan,
t. ex. "Natthimmelen" samt "Svanvits
sång" (ur Atterboms
"Lycksalighetens ö"). Även när det gällde duetter,
trior, kvartetter och körverk,
åstadkom lian sitt bästa i korta,
stämningsfulla stycken (t. ex. "Stilla skuggor").
Bland hans instrumentala verk
märkas pianosonater, av vilka en för
två pianon trycktes 1820, och
kammarmusik. av vilken en pianokvartett
(e-moll) finns tryckt. Stilen i dessa
verk är närmast wienklassisk
(Mozart) med svaga ansatser till
romantik. G. var även en flitig tecknare,
närmast en begåvad dilettant, som i
samband med krisen omkr. 1838 nådde
fram till större konstnärlig
fördjupning. Här återges på s. 30 hans bild
av faderns farbror, "patron Carl" (G.
3). —• G. är en av sv. odlings främsta
3 Svenska män och kvinnor III
gestalter. Mer än någon annan
förkroppsligar han den sv. romantiken,
vars hela register från statsteori och
praktisk politik till lyrik och
estetisk analys han suveränt omspänner.
Hans sanningslidelse var sällsynt
levande och drev honom slutligen ut ur
den romantiska spekulationen till en
mer empirisk verklighetsuppfattning
i liberalismens anda; sin position som
den konservativa riktningens främsta
namn uppgav han utan tvekan.
Genom sin omorientering och sin klara
blick för de politiska
utvecklingstendenserna fick G. stor betydelse för
utformandet av vår liberala tradition,
och hans elever voro många och
inflytelserika. — G:s storhet betingas
av den ursprungliga kraften i hans
känsloliv, som förenar hans
mångsidiga begåvning till ett harmoniskt
helt. Religiöst motiverad förtröstan
utgör grunddraget i hans väsen;
därav bestämmas ytterst såväl hans
teoretiska ståndpunkter som hans
praktiska ställningstaganden. Det
harmoniska draget får dock inte
överbetonas. G. var ingalunda obekant med
själskriser och psykiska påfrestningar
av skilda slag. Mot slutet av sitt liv
plågades han av sin personliga
isolering ocli visade sig ofta
människoskygg. G. hade ett impulsivt lynne och
var inte alltid så hänsynsfull, men
lian var också sällsynt ärlig och fri
från alla beräknande drag. Mot
behövande var lian mycket hjälpsam. —
G:s "Samlade skrifter" äro senast
utgivna av J. Landquist (1—13, 1923
-—31; däri ingå två volymer brev från
G.). Framför Uppsala univ.
avtäcktes 1888 en staty av G., utförd av J.
Börjeson. -— Gift 1816 med sin
syssling Anna Lisa, Lilljebjörn. Trots G:s
tidvis uppflammande intresse för
beundrande damer inom den romantiska
uppsalasocieteten blev äktenskapet
övervägande lyckligt. G:s hustru var
Erik Gustaf Geijer, Dnguerrotypi från
1840-talet.
Kristoffer Wilhelm Geijer.
en klok och god maka med realistisk,
en smula sarkastisk läggning. — Litt.:
Anna Hamilton Geete, "I
solnedgången" (1—4, 1910—14); A. Blanck,
"G. i England 1809—1810" (1914)’;
densamme, "G:s götiska diktning"
(1918); J. Landquist, "E. G. G."
(1924); C. A. Hessler, "G. som
politiker" (1937)1; A. Kjellén, "Sociala idéer
ooh motiv hos sv. förf." (1, 1937);
Elsa Norberg, "G:s väg från
romantik till realism" (1944). I. W.
6. Geijer, Kristoffer
Wilhelm, bruksägare, f. 28 dec. 1821 i
Brattfors skn, Värml. län, † 20 sept.
1890 i Karlstad. Föräldrar:
brukspatronen Kristoffer Reinhold G.
och Anna Elisabeth Lennartsson. —
G. tillhörde en av de många och
tidiga Geijerska släktgrenar, som
gjort en sammanhängande, stundom
självständig insats i värmländsk
bruksrörelse vid sidan om det stora
centrala Uddeholmsföretaget. Efter
mångsidig praktisk utbildning vid
olika slöjd-, lantbruks- och
bergsskolor (1841—44) knöts G. till ett par
mindre järnverk i den
östvärmländska bergslagen. Han blev 1845
inspektor (och delägare) på Brattfors och
senare förvaltare på Bosjö, en
släktdomän. 1847 inköpte han Föskeds bruk
i Nyeds skn samt förvärvade 1857
jämte två bröder Dejefors bruk vid
Klarälven. G:s förvärv och
initiativ inneburo ett intressant försök av
en dåtida småföretagare att
kombinera bruksdriften vid ett flertal
anläggningar, som än specialiserades på
smältstycken (Brattfors), än på
"engelskt smide", d. v. s. Lancasliire med
vällugn (Dejefors), än på "tyskt"
(Fösked). Den nyss (1846)
inträdda frigivningen i vårt land av
stång-järnssmidet, som dessförinnan i
sekler varit till kvantiteten begränsat
och ransonerat, stimulerade
bruksägare med små ransoner men avse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
