Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granit, Ragnar - Granius Nicolaus - Granlund, Erik, geolog, geograf, se s. 92 - Granlund, John - Granlund, Magnus - Granlund, Sten - Granlund, släkt - 1. Granlund, Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granius
91
Granlund
givit ett stort antal vetenskapliga
arbeten, särskilt elektrofysiologiska
sådana rörande nervimpulsen, centrala
nervsystemet, näthinnan och
färgsinnet, forskningsområden, där ban nått
internationellt namn. Hans
humanistiska och allmänkulturella orientering
har fått ett vackert uttryck i den
förnämliga essäsamlingen "Ung mans
väg till Minerva" (1941), somavhand^
lar den vetenskapliga läggningens och
de lärda mödornas psykologi. Han
blev led. av Finska vet. soc. 1937 och
av Vet. akad. i Stockholm 1944. —
Gift 1929 med Marguerite (Dwisy)
Emma Bruun. P. H. T.
Granius (Oran), Nicolaus
Andrew, matematiker, f. sannolikt 1569
i Strängnäs, † 1631 i Helmstedt,
Braunschweig. —• G. vistades
åtminstone 1592 och 1594 i Frankfurt a. M.,
besökte 1593 Köpenhamn och senare
univ. i Bostock och Greifswald samt
inskrevs 1598 vid univ. i Helmstedt
och förvärvade magistervärdigheten.
Hösten 1610 befann han sig i Prag,
och i brev därifrån till Johannes
Ca-nuti Lenæus, sedermera ärkebiskop,
skildrar han entusiastiskt, hur
Galilei i Padua med sitt nykonstruerade
teleskop tidigare under året
observerat fyra av planeten Jupiters månar.
Genom Kepler lärde han därefter
känna teleskopet. Han var en av de första,
som förde kunskapen om Galileis
observationer till vårt land. År 1613 blev
G., som tidigare medÆelat
privatundervisning, prof. i fysik vid
Helm-stedts univ., och 1629 omnämnes han
som rektor där. Han var känd för
mångsidig lärdom och presiderade för
ett stort antal disputationer inom
skilda vetenskapsgrenar, främst
naturvetenskapliga. På grund av G:s
stora anseende sökte både Gustav II
Adolf och Axel Oxenstierna förvärva
honom till en matematisk lärostol vid
Uppsala univ., och 1621 blev han även
utnämnd till prof. med dubbel lön.
Han avböjde emellertid; troligen var
lian kryptokatolik och ville ej indras
i teologiska stridigheter i det lutherskt
ortodoxa Uppsala. I ett bekant och
ofta citerat brev (1622) till
Oxenstierna yttrar G. om sina studerande
landsmän i utlandet, att de mera dyrkade
Bacchus än Minerva, Hans stora bibi.
tillföll efter hans död Helmstedts
univ. — Ogift. S. L.
Granlund, Erik, geolog, geograf,
se s. 92.
Granlund, John Einar Ludvig,
folklivsforskare, museiman, f. 25 okt.
1901 i Herrljunga skn, Älvsb. län.
Föräldrar: garvarmästaren Ludvig
Severius G. och Berta Maria
Rylander. ■—- Efter studentex. i Lund 1923
tjänstgjorde G. till 1925 som
folkskollärare i Grude skn, Älvsb. län. Vid
Göteborgs högskola blev han fil. kand.
1929, fil. mag. 1930 samt vid
Stockholms högskola fil. lic. 1936 och fil.
dr och docent i nordisk etnologi 1940.
G. var 1926—30 amanuens vid
Väst-sv. folkminnesarkivet i Göteborg och
är sedan 1930 anställd vid Nord. mus.,
där lian 1941 blev andre intendent.
Han har lett
undersökningsexpeditioner i de flesta sv. landskap. Genom
sin drsavh. "Träkärl i svepteknik"
framlade han en föremålsanalys, som
med en rikedom av tekniska
uppgifter belyser betydande konstnärliga,
sociala och kulturgeografiska
problem. Till avh. ansluter sig senare
en serie arbeten av teknisk och
hant-verkshistorisik art, bl. a. om
basttillverkning, kardmakeri, garveri m. m.
Som lärjunge till Sigurd Erixon har
G. utforskat viktiga sidor av
landsbygdens sociala förhållanden,
resulterande i arbeten bl. a. om
samfundsliv på Öland, storbyar i Dalarna,
fäbodväsen, den obesuttna befolkningen
m. m. Inom näringslivets etnologi
har han publicerat uppsatser rörande
boskapsskötsel, jakt och fiske. Sedan
1940 är han red.-sekr. för tidskr.
Folkliv och sedan 1941 medl. av
Gustav Adolf sakad. — Gift 1931 med
Margit Ingalill Lake. M. B—g.
G ra n I u n d, Magnus, träsnidare
och målare, verksam vid 1700-talets
mitt. Släktförhållanden och övriga
data okända. — G. dyker upp på den
uppländska landsbygden omkr. 1747
och kallar sig då "bildhuggaren br
Granlund från Stockholm", varest
lian synbarligen erhållit sin
utbildning som ornamentsbildhuggare. I ett
tjugutal år — hans sista kända arbete
är daterat 1768 — reste han omkring
i landskapet och förfärdigade
träsniderier av olika slag för en rad kyrkor.
Stilistiskt utgår han från den
prechtska skolan i en blandning av
barock och rokoko med tunga,
klassi-cerande former och sirligt snirklade
linjer. Hans figurala arbeten, ss. de
ofta förekommande gestalterna
"Tron" och "Hoppet", vilka flankera
altarrundlarna, äro tämligen stela ocli
uttryckslösa som bildhuggeri, men i
det rent ornamentala visar han både
fantasi och skicklighet. Som ex. på
lians arbeten kunna nämnas
altarupp-satsen i Frösthults kyrka,
predikstolarna i Frösthults, Läby och Österunda
kyrkor samt dopfunten i Uppsala
domkvrka. — Litt.: C. af Ugglas,
"Mäster M. G." (Kult och konst
1905). Th. N.
Granlund, S ten Alfred Agatlion,
tidningsman, författare, f. 3 dec. 1871
i Linköping, † 18 jan. 1917 i
Stockholm. Föräldrar:
musikunderofficeren Erik Alfred G. och Anna Brita
Jonsson. — Efter läroverksstudier i
Linköping var G. medarb. i Ostgöta
Gorrespondeniten 1893 och i ett par
norrlandstidn. 1893—1901 samt knöts
till Sv. Dagbladet sistn. år ocli till
Stockholms Dagblad 1908, där han var
anställd till sin död. Under bl. a. sign.
Partout skrev G. reportage av skilda
slag samt under sina sista år en mängd
kulturhistoriska artiklar av stort
värde. Dessutom uppträdde lian som
förf. med diktsamlingarna "Skärfvor"
(1907) och "Stockholmsbilder" (s. å.),
prosaberättelserna "En karolins öden"
(1914), "Amors villervallor" (1916)
m. fi. Han var en flitig översättare
åt Nordiska förlaget, då detta
startade sin bekanta serie 25-öresböcker.
G. var liögt skattad av sina kolleger
inom pressen, och hans krafter togos
också mycket i anspråk inom
yrkesorganisationerna. Han var bl. a.
Publicistklubbens förste
pressombudsman 1910—16 och tillhörde Sv.
jour-nalistfören:s centralstyr. 1909—10.
Dessutom var han led. av Olympiska
spelens presskommitté i Stockholm
1912. — Gift 1904 med Hilma
Carolina Lundvall. H. ö.
Granlund, smålandssläkt, vars
äldste kände stamfar, Håkan, vid
mitten av 1600-talet var bonde i Mölebo i
Ljungby skn, Kalmar län. En sonson
till honom, bonden i Lilla Mölebo
Håkan Månsson (f. 1682, † 1758), blev
farfar till bonden i Gränö i Ljungby
skn Sven Månsson (f. 1746, † 1817).
Bland dennes söner, vilka efter Gränö
antogo släktnamnet G., märkas
kyrkoherden i Kristvalla, Kalmar län, Nils
G. (f. 1787, † 1850) och
hemmansägaren Magnus G. (f. 1789, † 1S47),
stamfäder för släktens nu levande
två grenar. En äldre son till
kyrkoherden Nils G. var arkivmannen och
historikern Victor G. (G. 1), far till
sekr. i Sv. blå stjärnan, majoren Karl
Harald Enevald G. (f. 1875) och
länsträdgårdsmästaren i Södermani. län
Rolf Anton Victor G. (f. 1882). En
yngre bror till G. 1, byråchefen i
Lots-styr. Anton Theodor G. (f. 1842, †
1907), blev far till geologen och
geografen Erik G. (G. 2). En sonsons son
till Magnus G. är reg.-intendenten vid
Karlsborgs luftvärn sreg., kaptenen
Sven Axel G. (f. 1904).
1. Granlund, Victor Gottfrid,
arkivman, historiker, f. 17 juni 1831 på
Istad i Alböke skn, Öland, † 19 juni
1898 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Nils G. och Anna Beata
Hjorth. ■— G. blev student i Lund
1849, flyttade till Uppsala 1852 och
blev där fil. dr 1S57. Sistn. år
började han tjänstgöra i Riksarkivet,
där han 1862 blev amanuens och 1875
—96 var arkivarie. I serien
"Handlingar rörande Sveriges historia"
redigerade G. "Konung Gustaf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
