Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenstierna, Joel - Grissbach, Georg - Groll, Lennart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grissbach
117
Groll
re skala lade G. under de följ. ären
grunden till sin ekonomiska
maktställning. Han adlades 1669, blev s. å.
"direktor över kronans kopparväsen"
och arrenderade 1670—73 hela
kopparräntan. Åren 1673—80, då den
statsfinansiella krisen i Sverige nådde
sin höjdpunkt, inföll G:s storhetstid.
Han blev räntmästare 1673,
generaltullförvaltare 1674 och kammarråd
1676. Då ban dessutom 1673—74
förvaltade de franska subsidierna och
sistn. år tillpantade sig Sala
silvergruva med kringliggande socknar,
hade han under denna tid ett
avgörande inflytande på statens viktigaste
redbara inkomster. Som finansiär åt
Karl X Gustavs naturlige son greve
Gustaf Carlsson förvärvade G. som
pant de betydande skånska godsen
Börringekloster och Lindholm. Tills,
med sin vän Erik Lindschöld lät lian
uppföra ett praktfullt inrett palats
vid Fredsgatan i Stockholm och
grundade åt sig Kärsö säteri i Ekerö skn i
Stockholms län. Bedan fore
regimskiftet 1680 var G:s ställning
undergrävd. Ehuru han s. å. insattes som
led. i reduktionskommissionen,
drabbades han skoningslöst av Karl XI :s
räfster och dog i fullständig misär.
Traditionen har framställt honom
som en varmt fosterlandsälskande
man, som genom att försträcka
kronan flera mill. dlr smt gjorde sitt land
betydande tjänster men sedan bragtes
på fall genom sina avundsmäns
intriger ocli blev ett skuldlöst offer för
reduktionstiden. Under mer än hundra
år höllo arvingarna rättsanspråken
från stamfadern vid liv och lyckades
också steg för steg få dessa erkända
och likviderade. Det kan ifrågasättas,
om denna rehabilitering var
berättigad. G:s verksamhet möjliggjordes
genom den sammanblandning av enskild
affärsverksamhet och offentlig
förvaltning, som var ett av de mest
ödesdigra dragen inom den dåtida
statsfinansiella administrationen. Hans
kreditgivning till kronan byggde,
åtminstone delvis, på lians ställning
som förvaltare av några av kronans
viktigaste inkomstkällor. Inhemsk
eller utländsk kredit frigjorde han
icke i den omfattning, som han själv
gjorde gällande. Hans kortvariga
ekonomiska maktställning var icke
grundad på förmågan av egna
organisatoriska initiativ och ledde ej till
insatser av för framtiden bestående
värde. — Gift 1666 med Elisabet
Hanssen. — Litt.: A. Munthe, "J. G."
(1941). A. M.
Grissbach, Georg,
fortifikations-och gruvingenjör, f. 25 aug. 1587 i
An-dersberg i Braunschweig, Tyskland,
† 27 aug. 1651 i Sala landsförs.,
Västmanl. län. Föräldrar: handlan-
den Georg G. och Catharina Brechtel.
— G. utbildades under 1600-talets två
första årtionden som gruvingenjör i sin
hembygd, Harzbergen, vilkas yppersta
tillgång, Mansfeldkopparen, likväl
den tiden började sina. Vid
trettioåriga krigets början övergick han till
militära värv. Han blev 1622
mine-ringskapten hos greve Ernst av
Mans-feld, de tyska protestanternas främste
fältherre. Efter dennes nederlag var
steget icke långt till anställning hos
Gustav II Adolf, som väl behövde G.
för de ännu föga utformade
fortifikations- och artilleristaterna inom sin
krigsmakt. Som minörkapten vann G.
i de polska och tyska krigen (1625—
30) mycken berömmelse både för
sprängningar och för
befästningsanläggningar. Men hans uppdrag hos
den sv. konungen avsåg dock i främsta
rummet ett stegrat utnyttjande av de
resurser i ädelmetall inom vårt land,
som voro nödvändiga för
krigshushållningen. Som "överbergmästare över
rikets alla silver-, bly- och
koppargruvor" genomförde G. och de
yrkesskickliga "bergsällar" han inkallade många
förbättringar i gruvdriften både vid
Falun, där kopparutvinningen
efterträdde Mansfelds som Europas
främsta, och vid Sala. Avkastningen ur
silvergruvan vid denna stad
femdubb-lades i värde genom G. från 1631 till
1645, ehuru med fantastiska
omkostnader, som förtogo vinsten,
överhuvud bekräftar korrespondensen till
och från G. under hans bergmästartid
den då gängse övertron på
ädelmetal-lerna, som ansågos lia ett slags
egenvärde oavsett sin köpkraft. Men just
därför kom också den sv. överhetens
— både Gustav II Adolfs och
riksförmyndarnas — uppskattning av G:s
insats till mycket oförbehållsamma
uttryck i en rad erkännanden och
vederlag, bl. a. med frikoppar, adelskap
(1641) och förläningar (främst
Sal-necke i Uppland). Möjligen går
samma överskattning igen i den
självrådighet man stundom tillade honom.
—-En beståndande frukt av hans
intresse var det memorial till regeringen
1637 angående bergs- och
bruksnäringarnas centralisering, som låg till
grund för "Generalbergsamtets" eller
Bergskollegiets upprättande s. å. -—
Gift 1) 1632 med Anna Sibylla
Sehmidh, † 1641; 2) 1646 med
Margaretha von Fahrensbaeh. S. R., Cgn.
Groll, Victor Lennart,
ämbetsman, politiker, f. 22 febr. 1845 i
Stockholm, † 25 okt. 1896 därstädes.
Föräldrar : lärftskramhandlaren Axel
Leonard G. och Agnes Sofia Emilia
Hiessleiter. — G. blev 1863 student i
Uppsala, där lian 1869 avlade
liov-rättsex. Efter att ha blivit v.
häradshövding 1872 gjorde ban sin karriär i
Lennart Groll.
domstolar och ämbetsverk. Han blev
1881 tf. revisionssekr. och två år
senare konstituerad revisionssekr. Åren
1883—87 var ban expeditionschef i
Civildep. och 1887—88 i Justitiedep.
Sistn. år, vid blott fyrtiotre års ålder,
utnämndes ban till landshövding i
Kalmar län och blev följ. år civilminister
i G. Åkerhielms ministär samt
kvarstod efter statsministerskiftet 1891
på samma post i Boströms första
ministär. Den 6 okt. 1896 avgick han för
att samma dag —- få dagar före sin
död — utnämnas till landshövding
efter Themptander i Stockholms län.
Hans avgång sattes av samtiden
delvis i samband med en häftig kritik i
pressen av hans handläggning av ett
ärende rörande ett penninglotteri till
förmån för 1897 års
Stockholmsutställning. Han tillhörde Första K. från
1892, väld för Kalmar läns n. del, och
var protektionist, G. gjorde sina
viktigaste insatser under sin jämförelsevis
långa tjänst som civilminister, vilken
inföll under en tid, då järnvägsnätet
hastigt utbyggdes och de sociala
frågorna framkallade svåra brytningar.
Hans gärning som statsråd präglades
av stor initiativrikedom och ovanlig
arbetsförmåga, men ban nöjde sig,
särskilt under Boströms tid, med
rollen som fackminister. Med särskild
iver arbetade G. för den norrländska
stambanans utsträckning till övre
Norrland. Under hans tid inlöstes
också Västkustbanan av staten och gavs
koncession åt banan
Luleå—Gällivare. På vägväsendets område
genomdrev han en utvidgning av
vägskatte-skyldigheten till andra än
hemmansägare. För Norrlands utveckling
betydde den av honom genomförda
gruv-och apatitlagstiftningen mycket,
likaså hans medverkan till anslag för
väg-förbättringar och myrutdikningar.
Som jordbrukets högste vårdare
kunde ban 1S93 registrera den första lånt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
