Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullberg, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gullberg 137 Gullstrand
lian inte passivt gjort sig till tolk för
krisstämningarna. Han förfäktar
tvärtom en tro på andliglietens
betydelse. Ofta sker det på ett paradoxalt
sätt. Den föraktade oeh smått löjlige
läroverksadjunkten örtstedt i
"Ensamstående bildad herre" får
företräda de ideal diktaren sympatiserar
med. G. förhärligar den förföljde
Euripides, han besjunger Apollon i
dennes förnedringstillstånd och
Kristus på korset, överhuvud strävar lian
att framhäva de svaga, tillbakasatta
och bortglömda, även om de ej direkt
äro det andligas företrädare. Dikter
som "Den tänkande lantbrevbäraren",
"Stilla existenser" ocli "Serenad för
en sörjande dam" äro var på sitt sätt
belysande för detta. När i dikten
"Heroisk afton" för en gångs skull
en stark hjälte besjungs, försummar
diktaren inte att understryka,
hurusom den gode och välvillige Herakles
inte var i ropet hos de förnäma.
Effekten av allt detta blir, att G:s lyriska
förkunnelse genom kontrastverkan
uppfordrar läsaren till kritik av
tidens dyrkan av effektivitet, reklam,
propaganda, masseffekter, makt och
våld — en kritik, som diktaren även
direkt givit uttryck åt, särskilt i de
två senaste diktsamlingarna, där den
fått ökad skärpa och riktas mot lätt
igenkännliga politiska mål.
Samtidigt har skalden även givit till känna
en försvarsberedd kärlek till sv. natur
och sv. kultur. — Det är eljest ofta
lättare att fixera de negativa inslagen
i G:s åskådning än de positiva. Han
använder själv i stor utsträckning
negationer för att beskriva de andliga
makter, som han bekänner sig till.
Hans program går ut på "att
övervinna världen". Bibliska uttryck äro
vanliga i hans dikter, och i en av hans
diktsamlingar, nämligen "Sonat",
spela kristna motiv en mycket stor
roll, men detta oaktat har hans
författarskap som helhet ej någon kristen
prägel. I den mån man kan spåra ett
genomgående drag i G:s religiositet,
kan detta karakteriseras som en form
av panteistisk mystik. Ehuru
slutmålet för människan i enlighet därmed
stundom av G. anges som uppgåendet
i en högre enhet än den individuella
personlighetens, är diktaren till hela
sin sensibilitet en ömtålig
individualist. Han har, säkerligen medvetet,
undvikit uttalanden, som skulle
kunna föranleda, att han hänföres till
någon bestämd meningsriktning. — På
motsvarande sätt saknar G:s
diktvärld i stort sett lokalisering i
rummet. Han skiljer sig därvidlag
påfallande från den tidigare skånska
lyriktraditionen, som präglas av en lokal
hemkänsla. Hos G. förekomma i
stället ofta uttalanden om hemlöshet och
Hjalmar Gullberg.
symboler härför; diktaren känner sig
leva "i en främmande stad". Blott på
en punkt kan man möjligen finna en
anknytning till den skånska
landskapspoesin, nämligen i vissa av hans
dikter med havsmotiv; i dem
framträder stundom en tydligt uttalad
hemkänsla. Det land, som G. räknar
som sitt, är dock endast den yttersta
strandremsan inför havets
oändlighet. — Även kärleksupplevelsen kan
för G. te sig som ett uppgående i
oändligheten och i en högre enhet;
sinnenas extas kan röja en underton av
"allt väsens hemlandsvisa". Denna
harmoniska tendens dominerar dock
ej; G:s erotiska lyrik utgöres till
väsentlig del av minnespoesi med
tragiskt perspektiv. Den diktcykel, som
kommit att te sig som G:s mest
representativa behandling av ämnet,
"Kärleksroman" i "Kärlek i tjugonde
seklet", ger en historisk motivering till
tragiken: diktaren hänvisar till ett
tidsmod, som anlade enbart
sexual-hygieniska synpunkter på erotiken,
och lian företar, tvingad av personlig
längtan ocli saknad, en omvärdering
av denna uppfattning. Att G. med
denna diktcykel velat markera en
förändring, är tydligt; man får
emellertid inte därav föranledas att betrakta
de utsökta erotiska dikter, som
förekomma i tidigare samlingar, framför
allt i "Sonat", som uttryck för en
oreflekterad sensualism; i själva verket
äro de spröda soloframföranden av
motiv, som sedermera fått en rikare
orkestrering. -— Utmärkande för G:s
form är en förening av musikalisk ton
ocli stram ordknapphet.
Musikali-teten framträder särskilt tydligt, om
man jämför hans tolkningar av
grekisk dramatik med tidigare
försvenskningar. Sitt stilideal har G. en
gång beskrivit på följande sätt: det
gäller att utgå från en välkänd
psalmvers, från en schlager som alla känner
till, eller att ta till mönster en
välformulerad tidningsnotis -— då kan
man kanske lura folk att lyssna till
vad man har att säga om evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
