Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav - Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafsson 151 Gustav
anspråk stegrades till det yttersta,
ocli med våldsamma hotelser,
kombinerade med mutor, lyckades han
avstyra förmälningen, därtill
understödd av G:s egen buttra stelhet.
Titelfrågan löstes efter Karl Johans
envisa framställningar i Wien enligt
hans önskan, och 1829 tvangs G. att
anta titeln prins av Vasa. Han
vidhöll dock genom officiella, symboliska
protester sina anspråk på sv. kronan
vid tronskiftena 1844 och 1859. Från
1827 överste vid 60 :e österrikiska
in-fanterireg., efter honom benämnt
Wasareg., blev han 1830
generalmajor ocli brigadbefälhavare i Wien
samt 1836 fältmarskalklöjtnant.
Föga lämpad för militära operationer
begärde han emellertid och erhöll
revolutionsåret 1848, då hans trupper
gingo i fält, avsked ur aktiv tjänst.
Från 1820-talets senare år bodde G. i
Wien. Han köpte lustslottet Hacking
utanför Wien och ägde 1830—44 det
stora godset Eichhorn utanför Brünn
i Mähren. Utan något egentligt arbete
nyttjade han tiden till ideliga resor
runt hela Europa. Ett par
septemberdagar 1862 besökte han därunder
Hälsingborg och Eamlösa. Han bodde
ofta hos sina furstliga släktingar vid
småhoven i Tyskland. Till sin natur
var han blyg och sluten och gav ofta
ett intryck av känslokyla samt höll
på etiketten med en stränghet, som
kontrasterade mot lians faktiska
rotlöshet. Med fadern, som han sista
gången träffade 1813, hade han ingen
förbindelse sedan 1820, då denne, efter
förtvivlade försök att få G. till sig
och skilja honom från modern,
högtidligen och offentligen förklarade sig
ej mer vilja se honom. — G. var 1830
—44 förmäld med sin kusin Louise
Amélie Stéphanie (f. 1811, † 1854), f.
prinsessa av Baden. I äktenskapet
föddes sonen Louis (f. 1832, † s. å.)
och dottern Carolina (Carola)
Fredrica Francisca Stéphanie Amalia
Cecilia (f. 1833, † 1907); hon
uppfostrades av sin moder, övergick 1852 till
katolicismen och förmäldes 1853 med
prins Albert, sedermera konung av
Sachsen. Hon var den sista medl. av
den i Sverige regerande grenen av
huset Holstein-Gottorp. — G:s stoft
bisattes i det storhertigliga
Oldenburgska husets familjegravkapell på
S:t Gertruds kyrkogård i Oldenburg
och fördes 1884 till
Riddarholmskyrkan i Stockholm. —- Litt.: Hj.
Lindeberg, "Prinsen av Wasa" (1921). T. D.
Gustav (Frans G. Oscar), Sveriges
och Norges arvfurste, hertig av
Uppland, f. 18 juni 1827 på Haga slott i
Solna, † 24 sept. 1852 i Kristiania.
Föräldrar: konung Oscar I och
drottning Josephina, f. prinsessa av
Leuchtenberg. Om G:s ätt se Bernadotte.
Prins Gustav.
Målning av N. J. Blommér.
—- G. studerade vid univ. i Uppsala
och Kristiania samt inskrevs i armén,
där han blev överste 1850. Våren
1846 tjänstgjorde han dessutom som
den ende sv. prinsen dittills i olika
ämbetsverk. Genom sina lärare
filosofen Boström och historikern F. F.
Carlson fick han stort intresse för
historisk forskning. Under sitt sista
levnadsår arbetade han på en avh.
om 1655 års riksdag och fick i
uppdrag av konungen att leda utgivandet
av "Arkiv till upplysning om svenska
krigens och krigsinrättningarnes
historia". — G:s begåvning låg
huvudsakligen på det musikaliska området.
Han var elev av A. F. Lindblad och
blev som kompositör trogen sin
lärares stilideal. I Uppsala gav det rika
musiklivet honom impulser, och han
var själv centrum i en ivrigt musice-
rande krets. Särskilt G. Wennerbergs
och J. A. Josephsons konst torde ha
haft inflytande på G. Åren 1844—50
komponerade han solosånger,
fler-stämmiga sånger, manskvartetter och
marschmusik, i vilka oftast ett
romantiskt vekt och drömmande lynne
kommer till uttryck. Mest berömda av
hans solosånger blevo "I rosens doft",
"Mina levnadstimmar stupa" och "Du
undersköna dal" och av hans
kvartetter "Glad såsom fågeln i
morgonstunden" och "Sjungom studentens
lyckliga dag!", till vilken H.
Sätherberg skrivit texten. En samlad uppl. av
hans sånger utkom 1853. — I ett brev
från 1850, huvudsakligen rörande det
kungliga förslaget om
representationsreform, visar sig G. som en
vaken politisk iakttagare med
konservativa sympatier (A. B. Carlsson, "Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
