Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav II Adolf
156
Gustav II Adolf
miss till stånd: G. valdes, nyss
fyllda sjutton år, till konung, hertig
Johan gottgjordes med en utökning av
sitt furstendöme, ocli adelns
delaktighet i riksstyrelsen fastslogs. Det
senare skedde genom den av G.
undertecknade konungaförsäkran, vilken
kan sägas utgöra Sveriges äldsta
egentliga regeringsform. Under denna
riksdag grundlades det intima
samarbete mellan G. och Axel
Oxenstierna, som skulle sätta sin prägel på
vårt lands historia i över tjugo år.
Som ett insegel därpå utnämndes den
senare till rikskansler med en
fullmakt, som gav honom vidsträckta
befogenheter. —• Med omisskännligt
allvar grep sig G. an med alla de
mödosamma sysslor, som rikets styrelse
och dess utsatta utrikespolitiska läge
lade på hans unga skuldror.
Pliktkänsla och ett rastlöst
verksamhetsbegär kommo redan från begynnelsen
att utmärka hans regering; därtill
lades ett utpräglat sinne för
realiteter och för det praktiskt
genomförbara. Till en början krävde kriget
med Danmark konungens odelade
uppmärksamhet, Kristian IV hade under
fälttåget 1611 haft obestridliga
framgångar, ocli även i fortsättningen
visade sig vapenlyckan i stort sett gynna
hans trupper. G. måste uppbjuda
landets totala försvarskraft och all sin
ungdomliga optimism för att kunna
motstå detta sista allvarliga försök
från danskt håll att bli dominerande
i Norden. Han lyckades också till sist
driva verket igenom, icke minst tack
vare egna energiska militära insatser.
Den fred, som slöts i Knäred 1613.
var visserligen genom den lösen, som
ålades Älvsborg, fruktansvärt hård
för Sverige, men den frälste dock
landet från det danska beroendet. —•
Sedan Kalmarkriget avslutats, krävde
även det ryska problemet sin lösning,
och under några år ägnade G. sina
huvudsakliga krafter däråt. Redan
under Karl IX :s tid hade svenskarna
erövrat staden Novgorod, oeh den
nov-gorodiska kretsen hade valt G. till
rysk storfurste. Att G. till en början
ingalunda var benägen att avstå från
den ryska kronan, kan möjligen
framgå därav, att ban utfärdade flera brev
i egenskap av rysk tsar. Det torde ha
varit först mot slutet av 1612, som
Oxenstierna och andra förmådde
honom att överflytta kandidaturen på
brodern Karl Filip. Snart därefter
ägde en nationell resning rum i
Ryssland, och Mikael Romanov valdes till
tsar. Ehuru därigenom de sv. planerna
på herravälde över Novgorodkretsen
omintetgjordes, var G. ingalunda
hågad att avstå från de vinster, som det
gynnsamma militära läget eljest
gjorde berättigade. År 1614 begav han
sig själv över till den ryska fronten i
syfte att ytterligare utvidga
erövringarna ocli pressa ryssarna till fred.
Denna kom till stånd i Stolbova 1617
under engelsk och holländsk
bemedling. Den gav Sverige Ingermanland
och Keksholms län ocli blev därigenom
av utomordentlig betydelse för
framtiden. G. ansåg den som en av sina
främsta insatser i Sveriges
utveckling och kallade freden härlig, ja, ett
Guds under. — De utrikespolitiska
och militära företagen under
1610-talet hade ej hindrat G. att samtidigt
med stor energi ägna sig åt de
inrikespolitiska problemen. Nu inleddes det
reformarbete på förvaltningens
område, som fick sin slutgiltiga
utformning i 1634 års regeringsform. Det var
framför allt här, som samarbetet med
Axel Oxenstierna satte in; detta var
i själva verket så intimt, att det
numera möter ganska stora svårigheter
att avgöra, var konungens eget verk
slutar och rikskanslerns tar vid.
Rättsväsendet ordnades genom
inrättandet av Svea hovrätt 1614 och
rättegångsordningen s. å., vidare
omorganiserades Kansliet och Kammaren,
sedermera tillkommo också kollegier
för armén och flottan. Även den
lokala förvaltningen ordnades genom
omdanandet av de gamla
ståthållar-dömena till landshövdingedömen av
modern typ. Också på det
statsfinansiella och ekonomiska området
genomfördes en rad reformer. Oftast var det
kanske rikskanslern, som därvidlag
var den verksamme, men hans arbete
skedde i samförstånd med konungen.
Att G. i ekonomiska ting helt
omfattade tidens merkantilistiska
uppfattning, framgår av åtskilliga
uttalanden. "Rikets välfärd beror på handel
och seglation" är ett sådant ofta
citerat yttrande, och hantverk, industri
och handel voro också de
näringsgrenar, som konungen främst önskade
gynna. Omfattande åtgärder vidtogos
för att effektivt utvinna landets na-
Gustav II Adolf. Minnespenning 1G18.
turtillgångar, främst koppar och järn.
För detta ändamål behövdes
kapital och yrkesskickligt folk —
bådadera lät G. hämta från Holland.
Resultatet av denna politik blev bl. a.
den stora valloninvandringen till vårt
land och skapandet av vapenindustrin
under Louis De Geers ledning. Med
skärpa framhöll G. vidare, att
städerna voro de ekonomiska livets a ocli o
och att de därför med all makt borde
stödjas av statsmakterna. Själv
förnyade han åtskilliga äldre städers
privilegier ocli grundade icke mindre än
fjorton nya städer, främst Göteborg.
I två avseenden, förtjäna G:s
insatser ett särskilt omnämnande,
nämligen när det gäller det kulturella och
militära reformarbetet. Redan vid sitt
trontillträde lovade G. ständerna att
vårda sig om skolväsendet, och ur
lians överläggningar med
prästerska-get framgick också ett program, som
blev grundläggande för den sv.
skolorganisationen. Även för den högre
bildningen ocli vetenskaperna ivrade
G. Uppsala univ. fick i honom en
varm beskyddare; bland många
åtgärder till dess fromma märkes
framför allt den ståtliga donationen av
300 arvegods, som gav univ. en
ekonomisk grundval för dess framtida
verksamhet. Hela denna
reformverksamhet var buren av omvårdnad om
statens bästa men också av ett starkt
personligt intresse: skolorna och univ.
skulle bli plantskolor både för
kunniga och dugliga ämbetsmän och för
en ny nationell kultur. — Lika
märkliga äro G:s insatser på den militära
organisationens område. De danska
och ryska krigen hade klargjort för
honom, att den sv. hären led av stora
brister. Efter Stolbovafreden tog han
itu med uppgiften att skapa en
militär organisation, som möjliggjorde en
snabb och effektiv rekrytering av
armén. Resultatet blev en
militär-administrativ indelning av landet i
sex landsreg.-områden, från vilka
genom utskrivning 18 infanterireg. och
6 rytteriskvadroner kunde rekryteras,
och en motsvarande organisation för
Finland. För artilleriets del innebar
G:s reformarbete en förbättring
såväl av organisationen som av
vapentyperna. — G. tillskrives ofta en stark
böjelse för adeln. Obestridligt är, att
konungaförsäkran av 1611 gav
aristokratin en ny politisk
maktställning, och att de samtidigt utfärdade
men icke förrän 1617 stadfästa
adelsprivilegierna skänkte frälset
vittgående ekonomiska och personliga
rättigheter. Icke minst allvarligt var, att
G. av finansiella skäl inledde den
gods-avsöndring från kronan till adeln,
som sedermera ledde till vår första
stora sociala kris. Åtskilliga yttranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
