Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Hamilton, Jakob - 9. Hamilton, Hugo Adolf - 10. Hamilton, Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamilton
273
Hamilton
skänkningslokaler och allmänna
tillställningar samt hävdade i religiösa
frågor en mer frisinnad uppfattning
än prästerskapet oeh förhindrade, att
konventikelplakatet tillämpades i all
sin stränghet. Tack vare honom kunde
O. O. Rosenius och andra "läsare"
hålla regelbundna sammankomster
under 1850-talet. I likhet med Oscar
I var han intresserad för den "inre
missionen" och ivrade för att P.
Fjellstedt och P. Wieselgren skulle knytas
till huvudstaden för att verka bland
den fattigare befolkningen. H. var en
av initiativtagarna till
Arbetarebostadsfonden av 1853 för uppförande
av billiga arbetarbostäder och ordf.
i direktionen för Prins Carls
uppfostringsinrättning och för Konungens
hospital. Han tog 1862 avsked som
överståthållare och blev 1863 väld till
stadsfullmäktig. Är 1858 blev han
serafimerriddare och fick 1862
Vasaordens storkors. -—• H. var omtyckt
av borgerskapet och skildras allmänt
som en rättskaffens och human man.
Av en politisk motståndare, H.
Reuter-dahl, har han fått omdömet att ha
varit en "föga stark man, som ville
göra alla till viljes". — Gift 1) 1834
med friherrinnan Augusta Maria
Liljencrantz, † 1840; 2) 1851 med
Stephanie Fredrique Giesecke. T. H.
9. Hamilton, Hugo Adolf,
friherre, ämbetsman, teaterchef, f. 2 okt.
1802 på Boo i Bo skn, Örebro län,
† 5 juni 1871 därstädes. Son till H. 6
i hans första gifte. —■ H. blev
student i Uppsala 1819 och promoverades
1824 till mag. Han tjänstgjorde i
Kammarkollegium 1824—28, var 1826
—39 kammarherre hos kronprins
Oscar, vilken under uppsalaåren blivit
hans personlige vän, och andre sekr. i
Kabinettet för utrikes brevväxlingen
1828—34. År 1840 kallades H. av Karl
XIV Johan till chef för Finansdep.
men avböjde. Ären 1844—48 var han
förste dir. för spektaklerna. Från 1845
var H. samtidigt överpostdir., och
han blev 1850 den förste innehavaren
av generalpostdir.-befattningen, ehuru
lian redan s. å. på grund av en schism
med regeringen nödgades avgå. Redan
1834 hade han övertagit skötseln av
fädernegodset Boo, varvid han kom
att ådagalägga stor framsynthet och
driftighet. Han var bl. a. ordf. i
Örebro läns hushållningssällskap och
tillhörde den sv. folkskolans
märkesmän under dess genombrottsår. År
1843 blev han led. av Lantbruksakad.
— Från 1S28 deltog H. i
ständer-mötena, där han tillhörde den
liberala oppositionen och särskilt ivrade
för en representationsreform. Åren
1867—70 var han led. av Första K.
—- Vid sidan av sin
ämbetsmannagärning ägnade H. mycken tid åt konst-
Hugo Adolf Hamilton. Målning (detalj) av
L. Hansen.
närliga och kulturella intressen. Känd
är hans vänskap med skalden C. A.
Nicander, som han på många sätt
sökte hjälpa. H. var även tecknare
och utgav i litografi bl. a.
illustrationer till Tegnérs "Frithiofs saga" (1—
4; 1827—28) och "Axel" (1830) samt
till Nicanders "Runor" (1825). År
1840 blev han led. och 1848 hedersled,
av Konstakad. •—- Främst fingo H:s
konstnärliga intressen göra sig
gällande under chefstiden vid K. teatern.
Han lät sanera denna teaters dåliga
ekonomi och föranstaltade om
nödvändiga reparationer och ombyggnader
av lokalen samt verkade entusiastiskt
för ett förnyande av repertoaren. Om
han därvid något åsidosatte teaterns
lyriska verksamhet, bidrog han i så
mycket högre grad till skapandet av
en nationell sv. taldramatik. På
teaterns spellista upptog H. stycken av
bl. a. J. Börjesson, A. Blanche, J.
Jolin, F. A. Dahlgren och C. F.
Ridderstad. Bland skådespel, som under
II :s direktörstid fingo sitt första
framförande, må nämnas
"Värmlänningarna" och "Ett resande
teatersällskap". •—■ Gift 1830 med friherrinnan
Lovisa Johanna Ridderstolpe.
■—-Litt.: A. Werin, "Några anteckningar
om H. A. H. på Boo och hans krets"
(i Samf. Örebro stads- och länsbibi:s
vänner. Meddel. 10, 1942); A. Warne,
"H. A. H. och folkskolefrågan" (i
samma serie 11, 1943). C. H.
10. Hamilton, Henning Ludvig
Hugo, greve, ämbetsman, politiker, f.
16 jan. 1814 i Stockholm, † 15 jan.
18S6 i Amélie-les-Bains, Frankrike.
Son till H. 7. — H. blev student vid
Uppsala univ. 1828, underlöjtnant vid
Svea artillerireg. 1829, bedrev studier
i Uppsala och avlade kansliex. 1830
samt blev 1831 e. o. kanslist i
Handels-och finansexpeditionen. Han
tjänst-gj orde huvudsakligen vid reg., utnämn-
des till löjtnant 1835, vilket år han
även studerade artillerivetenskap i
utlandet, bl. a. i Tyskland och Frankrike,
tjänstgjorde som lärare vid militära
läroanstalter i Stockholm 1837—43,
transporterades till Topografiska
kåren 1837, blev kapten där 1845, major
i armén och stabschef vid
Livgardesbrigaden 1847 och överstelöjtnant i
armén 1850. Han var kammarherre
hos kronprinsessan Josefina 1841—
43 och därefter hos prinsarna Karl
och Gustaf. Under deras vistelse vid
Uppsala univ. 1843—46 var han
de facto deras guvernör, 1846
åtföljde han dem på resor till utlandet,
och 1849 var han kronprins Karl
följaktig på trolovningsresan till
Holland. År 1852 utnämndes H. till
landshövding i östergötl. län. Tidigt
politiskt intresserad deltog han fr. o. m.
1840 i riksdagarna. Trots kroppens
bräcklighet besatt han en
beundransvärd arbetsförmåga, vilken i förening
med en mångsidig begåvning,
glänsande talaregenskaper och personlig
charm gjorde honom väl ägnad att
spela en framstående roll i det
parlamentariska livet. Till sin åskådning
konservativ tillhörde han adelns s. k.
junkerparti. Vid riksdagarna 1840—
41 och 1847—48 var han ordf. i
bevillningsutskottet, 1844—45 led. av
statsutskottet och 1846—47 medl. av
repre-sentationskommittén. Från 1848, då
lian förordnades till lantmarskalk
efter G. A. Sparre, intog lian en central
ställning inom riksdagen. Samma
förtroendepost innehade han också 1853
—54 och 1856—58. Belysande för H:s
stora inflytande är ett omdöme av
borgarståndets talman i brev till
honom efter avslutad riksdag, att lian i
själva verket varit
"riksdagspresident" genom det förtroende man hade
till hans karaktär och förmåga och
att lians mening om ärendenas
behandling hade stor betydelse även inom
borgarståndet. Under debatterna på
Riddarhuset vid riksdagen 1850—51
om det vilande k.
representationsförslaget var H. jämte von
Hartmansdorff den främste talaren mot
detsamma. Längre fram under samma
riksdag ledde H. emellertid
junker-partiets opposition mot den
konservative partiledarens eget
representationsförslag. Stort uppseende bland
de utländska diplomaterna i
Stockholm väckte det tal, som han under
Krimkriget höll vid riksdagens
högtidliga avslutning 5 dee. 1854, där han
bl. a. yttrade: "Ehuru hittills
huvudsakligen kämpad i södern, kan
striden likväl få ett mäktigt inflytande
även på Nordens framtid, och därmed
ligger för oss öppen möjligheten av en
sådan händelsernas utveckling, att
Sverige icke kan, utan glömska av
28 Svenska män och kvinnor 311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
