Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hammarsköld, Lorenzo - 3. Hammarskjöld, Emilie, komponist, sångerska, pianist, se Holmberg - 4. Hammarskjöld, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarskjöld
2S9
Hammarskjöld
fiska riktningarna gjorde starkt
intryck på H., och den, som satt de
djupaste spåren i hans utveckling på
detta område, var B. Höijer. År 1806
utgav H. en samling "öfversättningar
och imitationer efter äldre och nyare
skalder", där utom en rad klassiska
författare Goethe och Tieck
presenteras för den sv. allmänheten. H. var
en dålig översättare, men samlingen är
ändå märklig genom sitt syfte, vilket
H. formulerade i ett förord. Han
vänder sig där mot den rådande franska
smaken och vill i stället anknyta till
stormaktstidens diktning och till de
sydländska versformer, som då voro
populära. Ett annat pionjärarbete var
H:s 1S08 utkomna "Försök till en
kritik öfver Friedrich Schiller".
Denna skrift är ett av de första sv.
exemplen på litteraturkritik i modern
mening. H. har nämligen där tagit till
uppgift inte att enbart klandra utan
i stället försökt att rättvist avväga
invändningar och beröm. Sin polemik
mot den franska klassiciteten till
förmån för den romantiska smaken hade
han redan 1806 velat befordra genom
att utge en litterär tidskr.; censuren
lade emellertid hinder i vägen. Efter
revolutionen 1809 förändrades läget,
och H. blev medarb. i den av J. C.
Askelöf redigerade Polyfem, där en
häftig polemik fördes mot den s. k.
gamla skolan inom litteraturen. H.
publicerade där under den av
samtiden ej genomskådade pseud. Nils
Nyberg en verkningsfull satir, "Prof
af tungusernes witterhet (Ur
sjökapten Baggfots manuscript)".
Samtidigt förberedde han en egen tidskr.,
Lyceum, som emellertid endast
utkom med två häften (1810—11); bland
medarb. märktes Höijer. I den
uppmärksammade broschyren "Kritiska
bref rörande Herr Cantzli-Rådet C. G.
af Leopolds samlade skrifter",
likaledes 1810, riktade H. sitt
våldsammaste angrepp mot den rådande
akademiska smaken. Mindre framgång
hade han med egna skönlitterära
arbeten. Hans försök att återuppliva
klassiska ocli romanska strofformer,
ss. distikon, sonett och terzin, ha dock
haft en litteraturhistorisk betydelse,
liksom lian med balladen
"Strömkarlen" infört den blandade versen.
Sin största berömmelse vann han i
stället genom en nv polemisk
bravad; lian var en av författarna till
den satiriska dikten "Markalls
sömnlösa nätter" (1820),
nyromantikernas kvickaste och störst upplagda
angrepp på den gamla skolan. H. var
en av de flitigaste recensenter, som
framträtt i vårt land (bl. a. i Sw.
li-teratur-tidn. 1S13—24), och även i
denna gren av sin verksamhet ställde
lian de romantiska idéerna i centrum.
Carl Hammarskjöld.
—• En viktig insats gjorde H. med
"Svenska vitterheten" (1818—19;
1833 nv rättad uppl. av P. A. Sondén),
ett pionjärarbete inom sv.
litteratui-historia. H:s syfte var även där
polemiskt, men som helhet har han dock
presterat ett vetenskapligt verk
snarare än en stridsskrift. Sin kritiska
talang dokumenterade lian även
genom sin entusiasm för Stagnelius; lian
var den förste och länge den ende, som
insåg dennes verkliga proportioner.
Efter hans död utgav H. en
minnesskrift, "Erik Johan Stagnelius. Ett
kors på hans graf" (1823). — H:s
starka filosofiska intresse, särskilt
för nvplatonismen, lockade lionom till
fördjupade studier. Sin främsta
prestation som forskare inom detta fack
gjorde lian med sin historik över
den sv. filosofins utveckling,
"Historiska anteckningar rörande
fortgången och utvecklingen af det
philosophiska studium i Sverige från
äldre till nyare tider" (1821). —
Politiskt var H. till en början en ivrig
anhängare av 1809 års frisinnade
idéer, men han övergick sedermera under
intryck av sina studier i den
romantiska litteraturen till en klart
konservativ ståndpunkt. Han var också
en mycket flitig bibliograf och
utgivare. Av hans hand äro t. ex.
"Svenska bokt ryckningshistorien" (1810),
"Repertorium för svenska
bokhandeln" (1823) samt uppl. av
Stiernhielm och Stagnelius. — H. råkade
med anledning av en kritik av Tegnérs
dikt "Nore" ut för ett mycket
orättvist angrepp av denne (nidvisan
"Hammarspik") och framstod
därefter länge som en närmast löjlig figur.
Genom sin häftiga och oförsonliga
polemik fick H. många fiender.
Personligen var lian dock en ovanligt älskvärd
och godhjärtad man. Hans mest
påfallande egenskap var kanske hans starka
patriotism, som särskilt tog sig ut-
tryck i det osjälviska intresse lian
visade för allt, som rörde sv. kultur.
Energisk och uppslagsrik tog han
många initiativ, som andra sedan
fullföljde; själv tillskrev lian sig ringa
förtjänst. — H:s mycket omfattande
brevväxling, som är en av de
viktigaste källorna för kännedomen om
hans tids litterära historia, förvaras
i K. bibi. Den har endast delvis
publicerats av G. Frunck: "Bref rörande
nya skolans historia" (18S6—91). —
Gift 1809 med Johanna (Jeanette)
Charlotta Gyllenpalm. — Litt.:
biografi av Börje Norling i inledn. till
H:s "Valda humoristiska och poetiska
skrifter" (1882); biografi i N.
Hammarskjöld, "Ätten H." (1915); E.
Fahlbeck, "Idéer och män" (1936).
I. W.
3. Hammarskjöld, E m i l i e,
komponist, sångerska, pianist, se
Holmberg.
4. Hammarskjöld, Carl Gustaf,
nationalekonom, jurist, ämbetsman,
f. 22 febr. 1838 på Väderum i Tuna
skn, Kalmar län, † 1 april 1898 i
Stockholm. Föräldrar: kaptenen,
godsägaren Carl Leonard H. och Beata Maria
Tham. Brorsons son till H. 2. — H.
dimitterades från Linköpings
gymnasium 1856 ocli blev s. å. student vid
Uppsala univ., där lian avlade
liov-rättsex. 1S63 och jur. utr. kand.-ex.
1865. Han promoverades till jur. utr.
hedersdr 1877 och till fil. hedersdr
1893. — H. blev docent i
nationalekonomi och finansrätt 1S66 och
akademiadjunkt i nationalekonomi, folkrätt
samt sv. stats- och specialrätt 1S70
och liade under åren 1868—77
långvariga professorsförordnanden inom
juridiska fakulteten vid Uppsala univ.
Sistn. år utnämndes han till prof. i
nationalekonomi och finansrätt. H.
inträdde 1880 som konsultativt
statsråd i A. Posses ministär ocli blev
s. å. ecklesiastikminister; lian
kvarstod till ministären Themptanders
fall 1888. 1S82 års
folkundervisningsstadga och 1S83 års
prästvals-lag voro hans mest betydande
insatser på detta område. Efter avgången
från statsrådsämbetet var H. från
1S88 justitieråd. Vid sidan av sin
ämbetsverksamhet liade H. ett stort
antal offentliga uppdrag. Han var
stadsfullmäktig i Uppsala 1870—80 och i
Stockholm 18S9—93 samt tillhörde
kyrkomötet 1873, 1878, 188S och 1893.
Som led. av Andra K. 1879—SI och
av Första K. 1895—97 utövade lian
ett stort inflytande, särskilt på
lagstiftningsfrågornas behandling, och
blev känd som skicklig debattör. Han
var ordf. i styr. för Stockholms
högskola 1889—93, preses i Vet. akad.
1S93—94, där lian invalts 1885, led.
av direktionen över Stockholms stads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
