Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hammarskjöld, Hjalmar - 7. Hammarskjöld, Carl-Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarskjöld
2S9
Hammarskjöld
gärs skiljedomstol (1911—16) ocli
ledamotskap i Stockholms enskilda
banks styr. (1913—14) samt
ordf.-posten i Sv. bibelsällskapets
kommitté (1915—22). När den stora striden
om försvaret på nyåret 1914
kulminerade, intog H. inte någon politiskt
framskjuten ställning. Han tillhörde
sålunda inte och hade aldrig tillhört
riksdagen. Denna omständighet bidrog
till att kung Gustav efter Karl Staaffs
demission i febr. 1914 gav H. i
uppdrag att bilda regering för
försvarsfrågans lösande belt i enlighet med
den militära sakkunskapens önskemål.
Eftersom dessa utan reservation
omfattades endast av högerpartiet, kom
regeringen H. att framstå som ett
organ för landets högeropinion, och
vänstern beredde den i riksdagen
och pressen ett mycket kyligt
mottagande. Som chef för
Lantförsvars-dep. (till aug. 1914)
kontrasigne-rade H. propositioner med förslag
om försvarets stärkande i olika
avseenden. De värnpliktigas övningstid
skulle utsträckas och betydande
summor anslås för uppförande av
fästningar samt för nybyggnad av flottan.
Regeringen stöddes inte av majoritet
vare sig i Andra K. eller i den
gemensamma voteringen, och det säregna
sätt, på vilket den hade tillkommit,
föranledde skarpt och delvis bittert
missnöj e ("borggårdsregeringen").
Den som följd av världskrigets utbrott
etablerade "borgfreden" mellan
partierna möjliggjorde emellertid i sept.
1914 försvarsreformens antagande.
Regeringens beslut att under de
utbrutna fientligheterna värna Sveriges
neutralitet och att därvid etablera viss
utrikespolitisk samverkan med
Danmark och Norge vann allmänt bifall.
Vid krigsutbrottet avvisade H. i
samförstånd med utrikesminister
Wallenberg vissa tyska försök att dra oss in
i kriget på centralmakternas sida, och
för den "aktivistiska" propaganda,
som bedrevs under de första krigsåren,
var lian inte mottaglig. Å andra sidan
kom dock H:s neutralitetspolitik,
sedan opinionen liade delat upp sig i en
centralmaktsvänlig och en
entente-vänlig riktning, att i stort sett
motsvara den förras önskningar.
Regeringens liberala ocli
socialdemokratiska motståndare ansågo, att denna
på flera sätt, bl. a. genom att stänga
Kogrundsrännan 1916, avvek från
neutraliteten till förmån för
centralmakterna, och man hävdade, att de
engelska trakasserierna miot vår
trans-marina handel skulle minska, om
regeringen gick med på de allierades
krav att inskränka den sv. exporten
till Tyskland. H. företrädde med stor
kraft den meningen, att ett bifall till
sådana krav skulle medföra en in-
skränkning i vårt nationella
oberoende. De mångahanda svårigheter, som
kriget vållade det sv. näringslivet,
tvungo regeringen att upprätta en
efter liand synnerligen förgrenad
kristidsbyråkrati, och den impopularitet,
som denna kom att ådra sig, återföll
i viss mån på regeringen. Kravet på
ett återupptagande av det genom
världskrigets utbrott avbrutna
demokratiska reformarbetet, i första hand
en utsträckning av den kommunala
rösträtten, medförde på 1917 års
riksdag en skärpning av
vänsterpartiernas opposition. När riksdagen i mars
s. å. demonstrerade mot regeringen
genom att kraftigt pruta ner det
äskade anslaget för
neutralitetsvakten, anhöll H. med hela regeringen om
demission. En förtroendeförklaring
för regeringen, som snabbt samlade
ända till 600 000 namnunderskrifter,
förmådde inte ändra H:s beslut. Ånyo
landshövding i Uppsala stod H. under
flera år utanför den aktiva politiken.
Han insattes 1923 av högern i Första
K. och lämnade åter denna 1938. Som
medl. av utrikesnämnden och
utrikesutskottet samt under debatter i
utrikes- och neutralitetsfrågor gjorde
H. under denna tid många vägande
inlägg. Hans ryktbarhet som kännare
av internationell rätt förklarar lians
utnämning till ordf. i den 1924 av
Nationernas Förbunds råd tillsatta
kommittén för den internationella
rättens kodifiering samt till sv.
delegerad vid nedrustningskonferensen
1932 och vid Nationernas Förbunds
församlings urtima möte s. å. Bland
övriga förtroendeuppdrag, som H.
under senare år liar beklätt, må
nämnas ledamotskap i kyrkomötena
1925, 1926, 1929 ocli 1932,
ordf.-posterna i styr. för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa 1917—35, i
styr. för Rasbiologiska inst. 1921—
25, i styr. för Sveriges allm.
lantbrukssällskap 1924—26, i styr. för
Nobelstiftelsen sedan 1929 samt i
statens sinnessjuknämnd 1931—35.
H. promoverades till jur. liedersdr i
Uppsala 1893 ocli till fil. liedersdr
där 1927. Han liar under årens lopp
kallats till led. av en mängd sv. och
utländska lärda och vittra samfund.
Han blev sålunda 1908 hedersled.
av-Vet. soc. i Uppsala, 1913 led. av Vet.
akad., 1914 hedersled, av
Örlogsmannasällskapet och av Humanistiska
vetenskapssamfundet i Uppsala, 1915
led. och 1918 hedersled, av
Lantbruks-akad. (1927—30 v. preses), 1917 led.
av Krigsvet. akad., 1918 led. av Sv.
akad., 1906 led. av Institut de droit
international (ordf. 1927—28) och
1923 led. av Cui atorium de FAcadémie
de droit international samt var 1924—
26 ordf. i International Law Associa-
tion. H. erhöll Vasaordens storkors
1911 och blev serafimerriddare 1916.
— H:s juridiska författarskap
omfattar avh. och utredningar på många
områden ss. "Om fraktaftalet och dess
vigtigaste rättsföljder" (1886),
"Redogörelse för den utländska
bolags-och föreningsrättens utveckling och
nuvarande ståndpunkt, den svenska
bolagsrättens utveckling samt de
svenska föreningarna (för ekonomiskt
ändamål)" (1890), "Om grufregal ocli
gruf egendom i allmänhet" (1891),
"Om inrättande af en administrativ
högsta domstol eller regeringsrätt"
(1907), "La neutralité en général"
(1924) samt "Yttrande och förslag
angående revision av kommunallagarna"
(1928) och "Yttrande och förslag
angående revision av kommunallagar för
Stockholm" (1933). — H:s
mångsidiga begåvning, djupa lärdom och
sällsporda arbetsförmåga ha satt
honom i tillfälle att på ett bland nutida
svenskar mindre vanligt sätt göra
insatser av bestående värde på flera av
det offentliga livets områden. Det rent
administrativa arbete, åt vilket H.
har ägnat en stor del av sitt liv, har
för den större allmänheten kommit i
skymundan för hans kortvariga men
betydelsefulla verksamhet som
politiker. De skarpa
meningsskiljaktigheter, som H. under sin
statsministertid föranledde — från
motståndarsidan blev han föremål för många
hätska angrepp — ha nu för länge
sedan vikit tillbaka inför det
allmänna erkännandet, att H. under en
synnerligen vansklig tid förvaltade rikets
högsta ämbete med rådighet och kraft.
H:s snarast föraktfulla inställning
till partipolitiken liksom även hans
av en viss ämbetsmannamässig stelhet
präglade uppträdande, vilket inom
parentes sagt beskar lians
möjligheter att slå an som talare, lät honom
under lians statsministertid framstå
som en typisk representant för den
kategori av högre ämbetsmän, som
under 1800-talet så gott som utan
avbrott liade intagit de första platserna
i kungens råd. Men denne siste
exponent för det "byråkratiska"
elementets dominans inom konseljen
överglänste genom sina lysande
akademiska och administrativa meriter alla
sina företrädare på
statsministerposten. — Gift 1890 med Agnes Maria
Carolina Almquist. Å. Th.
7. Hammarskjöld, C arl-
Gustaf Valdemar, arméofficer, f. 22 april
1865 på Väderum i Tuna skn, Kalmar
län, † 27 febr. 1940 i Stockholm. Bror
till H. 6. — H. blev underlöjtnant vid
Värmlands fältjägarkår 1885 och
löjtnant vid Generalstaben tio år
senare. Han utnämndes till major i
Generalstaben 1906, till överstelöjt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
