Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastfer, ätter - 1. Hastfer, Jakob Johan - 2. Hastfer, Berdnt Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastfer
329
Hastfer
Jakob Johan Hastfer. Mfilning (detalj) av
D. K. Ehrenstrahl (Gripsholm).
husen och Köndes-Kattentack. De
adliga och friherrliga ätterna H. utgöra
en gren av huset Köndes-Kattentack.
Den äldste med visshet kände
stamfadern till dessa ätter, Jurgen H., levde
1453. En ättling till honom i sjunde
led, lantrådet i Estland, översten för
Wieriska lantmilisreg. Vilhelm
Henrik H. († 1704), blev far till översten
för Björneborgs reg. Johan H. (f. 1692,
† 1769) och majoren vid Västgöta-Dals
reg., kammarherren Gustaf Berndt
H. (f. 1695, † 1759), vilka 1731
natura-liserades som sv. adelsmän och
samtidigt upphöjdes i friherrligt stånd. En
son till översten friherre Johan H. var
chefen för Savolaksbrigaden friherre
Berndt Johan H. (H. 2). Ätten fortlever
troligen i Tyskland. — Från huset
Hastfer-Kandel härstammade den
grevliga ätten H., vars äldste med
visshet kände stamfar Hans H.
(Hast-ever) hade sonen Henrik H. († före
1453) till Södane by i Rappels skn,
Harrien, Estland. Dennes ättling i
sjunde led, Jakob Johan H. (H. 1),
generalguvernör i Livland och
fältmarskalk, upphöjdes 1678 i friherrligt
stånd och erhöll 1687 grevlig
värdighet. Han slöt själv sin ätt.
1. Hastfer, J akob Joh an, greve,
militär, ämbetsman, f. 11 dec. 1647 i
Reval, † 24 dec. 1695 i Riga.
Föräldrar: godsägaren och mannrichtern
Evald H. och Emerentia Veronica von
Mengden. ■— H., som 1666 tog tjänst
som musketerare vid ett sv.
garnisons-reg. i Riga, blev följ. år hovjunkare
hos den sv. konungen. Under en
kortare tid tillhörde lian flottan och
medföljde 1669 som löjtnant ett sv.
örlogsskepp till Portugal. Efter
återkomsten till Sverige blev han 1671
fänrik och 1673 kapten vid konungens
livgarde. Genom sitt giftermål
skaffade han sig inflytelserika
förbindelser inom den sv. högadeln, bl. a. med
Johan Gyllenstierna och Claes
Fleming, något som befrämpade hans
karriär. I det danska kriget 1675—79
utmärkte han sig för lysande tapperhet
och stor militär duglighet, särskilt i
slagen vid Halmstad, Lund och
Landskrona, och tilldrog sig redan tidigt
konungens uppmärksamhet. H. steg
under kriget snabbt i graderna samt blev
1676 överstelöjtnant och följ. år överste
för livgardet till häst och fot. År 167S
upphöjdes lian i friherrligt stånd. —■
H. var en av det kungliga enväldets
pålitligaste anhängare och spelade en
betydelsefull roll vid 1680 års riksdag
som högste chef för de i huvudstaden
förlagda trupperna. H. lyckades
alltmera tillvinna sig Karl XI :s
förtroende, ocli 1686 utnämndes lian till
generallöjtnant av infanteriet och till
guvernör över Livland med staden
Riga. Följ. år blev han k. råd oeh
generalguvernör över Livland samt
upphöjdes i grevligt stånd. År 1690
befordrades han till fältmarskalk och
utnämndes samtidigt till kansler för
univ. i Dorpat. — Som
generalguvernör omorganiserade H. Livlands
förvaltning och främjade
undervisningsväsendet. I sin ämbetsutövning satte
han sig emellertid ofta över den
livländska lantdagens befogenheter ocli
rättigheter. Som ledare för den
livländska reduktionskommissionen var
han i allt sin konungs lydiga redskap
och genomdrev skoningslöst
indragningen av adelsgodsen. H:s
uppträdande ådrog honom de livländska
adelsmännens bittra hat; till stor del
torde dessa lia präglat eftervärldens
omdöme om honom. H. var praktiskt
anlagd, kraftfull och energisk, men
hade svåra karaktärsfel, bland vilka
egennytta och brutalitet äro de mest
iögonenfallande. — Gift 1674 med
friherrinnan Sigrid Gyllenstierna af
Lundholm. •—- Litt.: A.
Hammarskjöld, "Bidrag till Livlands historia
under Karl XI :s regering. 1. Grefve
J. J. H." (Hist. tidskr. 18S8). A. Åg.
2. Hastfer, Berndt Johan,
friherre, arméofficer, f. 3 maj 1737,
† 1809 i Vitryssland. Föräldrar:
översten friherre Johan H. och
friherrinnan Margareta Elisabet
Stackelberg. — H. var student i Åbo
1748 och i Uppsala 1752, blev
fänrik vid Jämtlands dragonreg. 1753,
kapten vid reg. Deux Ponts i
Frankrike 1757, kom som löjtnant till
Björneborgs reg. 1760, utnämndes till
major vid Jämtlands dragonreg. 1763,
till överstelöjtnant 1773 och
överflyttade genom byte till Åbo läns reg.
1774. År 1775 råkade H. på grund av
slösaktigt levnadssätt på obestånd och
måste fly ur landet undan
bysätt-ningshotet. Gustav III, som var
honom bevågen, räddade honom ur den-
Berndt Johan Hastfer. Samtida målning
(detalj).
na situation genom att utnämna
honom till överste vid Åbo läns reg. 1776.
År 17S1 blev han chef för
Savolaksbrigaden efter Göran Sprengtporten.
Som tack stödde H. också Gustav III
på Riddarhuset vid 1786 års riksdag,
och vid krigsutbrottet 1788 rådde med
säkerhet ett förtroendefullt
förhållande mellan H. och konungen. Det var
H., som sände den första rapporten
till konungen, att ryssarna börjat
fientligheter vid Pumalasund, och
meddelade, att ryska trupper trängt
in i sv. Karelen. Det anses så gott som
bevisat, att H. själv på konungens
befallning arrangerat skärmytslingen
vid Pumalasund. Vid
Anjalaförbun-dets ingående senare på sommaren
utsattes H. för påtryckningar från de
upproriska med uppmaning att slå till
reträtt. I tro att konungens sak var
förlorad, drog lian därför utan militär
nödvändighet och utan befallning sina
trupper tillbaka från fördelaktiga
ställningar och från Nyslott, som han
inneslutit. Förledd av önskan att
reparera sin usla ekonomi och lockad
genom löften av Sprengtporten slöt han
sig definitivt till Anjalamännen för
att verka för Finlands skiljande från
Sverige. Då det blev klart, att
upproret misslyckats, sökte H. rädda sig
genom att avbryta förbindelserna med
Sprengtporten och frigöra sig från
sitt förflutna. Men det var för sent.
Han häktades och dömdes till döden
som förrädare 1790. På grund av
"förut visad trohet och tillgivenhet"’
benådades han till livet "med förlust
av ära och ämbete" och fick rätt att
vistas bos sin släkt i Skåne. Snart fick
han dock tillstånd att lämna Sverige,
uppehöll sig först i England, därefter
i Hamburg och slutligen i Ryssland,
där han utnämndes till brigadgeneral.
—■ Gift 1765 med grevinnan Fredrika_
Brigitta Bonde af Björnö. F. M..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
