Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hebbe, Vendela - 5. Hebbe, Signe - 6. Hebbe, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hebbe
335
Hebbe
Vendela Hebbe.
några dikter, och med Almquist och
var deras förtrogna vän. Från båda
och i synnerhet den sistnämnde
hämtade hon för övrigt viktiga impulser
till sina under sign. Liana och
Vendela H. utg. romaner, av vilka den
tidigaste, "Arabella" (1841)’, har en
hjältinna, som är mycket nära släkt
med Tintomara. Hennes övriga
romaner, t. ex. "Tvillingbrodren" (1851) och
"Lycksökarne" (s. å.), röja antingen
genom sin romantik, sitt framhävande
av kontraster mellan land och stad
eller sin socialpolitiska tendens hennes
beundran för törnroslärans skald. H:s
bästa berättelse, "Brudarne" (1846),
är fylld av veka, stämningsrealistiska
bilder från livet i en lantlig
prästgård. I H:s övriga författarskap
märkas bl. a. tal- och sångspelet
"Dalkullan" (1858), sagosamlingarna "I
skogen" (1871) och "Bland trollen"
(1877), en diktsamling samt
folklivsskildringen "Under liänggranarne"
(1877). Hon översatte och bearbetade
dessutom ett stort antal skådespel
och romaner, bl. a. av Bulwer och
Dickens. — Gift 1832—64 med förf.
Gustaf Clemens Hebbe (H. 3). — Litt.:
H. Dixelius-Brettner, "Signe H:s
minnen" (1919); essä av F. Böök i "Sv.
vardag" (1922). B. A.
5. Hebbe, Signe Amanda
Geor-gina, opera- och konsertsångerska
(sopran), teaterpedagog, f. 30 juli
1837 på Näsbyholm i Värnamo skn,
Jönköp. län, † 14 febr. 1925 i
Stockholm. Dotter till H. 3 och H. 4. — Sin
första undervisning i säng fick H. av
I. Dannström i Stockholm. Ären 1852
—54 studerade hon tidvis i Berlin
bl. a. sång för B. Wüerst. År 1855
debuterade H. på K. teatern som Stina
i "Värmlänningarna" och uppträdde
senare även i vaudevillen "Nej", men
hon hade ingen framgång. Hon
utbildade sig då vidare i Paris, först
1856—57 privat i säng för J. Masset
och sedan 1857—61 vid
Conserva-toire national de musique et de
décla-mation i sång för Masset, i
dramatik för N. Levasseur samt i plastik
och mimik för Elie. Ytterligare
studier bedrev lion senare i
rollframställning för A. Bistori och E. Bossi samt
i sång för G. H. Boger och F.
Lam-perti. År 1861 gjorde hon sin
egentliga operadebut vid ett gästspel i
Frankfurt a. M. och var sedan
engagerad i Mannheim 1862—63. Hon var
därefter 1864—79 verksam vid olika
scener, bl. a. fast engagerad vid K.
teatern i Stockholm 1865—66 och
1S71—73 och vid Théåtre lyrique i
Paris 1860—67 men eljest mest
gästspelande i bl. a. Helsingfors,
Kristiania, Köpenhamn, Wien, Warszawa,
Palermo m. fi. städer. H:s glansroller
voro Klytemnestra i "Ifigenia i
Aulis", titelrollerna i "Fidelio" och
"Lalla Rookh" samt Selika i
"Afrikanskan"; f. ö. sjöng hon Susanna
och Oherubin i "Figaros bröllop",
Pa-mina i "Trollflöjten", Alice i
"Bo-bert", Valentine i "Hugenotterna",
Bachel i "Judinnan", titelrollen i
"Lucrezia Borgia", Margareta i
"Faust", Julia i "Borneo och Julia",
titelrollen i "Mignon" och Violetta i
"Den vilseförda" samt Elsa i
"Lohengrin" m. f 1. roller. H: s personlighet ocli
franiska skolning ledde henne enligt F.
Hedberg till ett patetiskt och
passionerat spel och en våldsam
känslobeto-ning, som icke var i samklang med
hennes begränsade vokala resurser
oeh som inverkade ofördelaktigt på
framställningens totalintryck. Hennes
röst ägde emellertid "en sympatisk
klangfärg" samt var "på det
omsorgsfullaste utbildad i enlighet med de
äldre italienska traditionerna,
beträffande såväl koloratur som i
synnerhet frasering och klangskiftning".
Hon är den första, som infört ett
realistiskt spelsätt på den sv.
operascenen. H. lämnade scenen 1879 för att
vårda sin sjuka moder. Åren 1879—
83, då hon var bosatt i Hälsingborg,
gjorde hon emellertid några
konsertturnéer, men efter sin återflyttning
till Stockholm 1883 ägnade hon sig
helt åt undervisning i sång samt
plastik och scenisk framställningskonst;
i det förstnämnda ämnet undervisade
hon till sin död, i de senare till 1917.
Åren 1886—88 var hon lärarinna i
scenisk framställning och plastik vid
Musikkonservatoriets teaterskola. H: s
pedagogiska insats, som är hennes
förnämsta, var av alldeles oomstridd
betydelse för flera generationer av
sv. scenartister, bl. a. Sigrid
Arnoldson, Anna Norrie, Emma Meissner,
Olga Fåhræus, Gerda Lundequist,
Matilda Jungstedt, Anna Oscar,
Davida Hesse, Hilda Borgström, Valborg
Signe Hebbe.
Svärdström, Jessie Wessel samt John
Forsell, Anders de Wahl och Lars
Hanson. H. blev 1869 led. av Mus.
akad. — Ogift, -— Litt.: H.
Dixelius-Brettner, "S. H:s minnen" (1919).
G. T.
6. Hebbe, Per Magnus,
biblioteksman, f. 19 nov. 1886 på Väsby i
Torshälla landsförs., Södermani. län, † 21
juli 1942 på Karol. sjukhuset, Solna.
Föräldrar: godsägaren Christian Ott»
Wilhelm II. och Maria Amalia
Margaretha Bergius. — Efter mogenhetsex. i
Strängnäs 1906 blev H. underlöjtnant
vid Bositionsartillerireg. 1908 och
löjtnant där 1911, övergick till
reserven 1913 och tog avsked 1922. Åren
1913—17 var han verksam som
affärsman i Moskva och Petrograd. Hösten
1917 blev han adjungerad chef för Sv.
röda korsets avd. i Petrograd,
fungerade under någon tid även som chef
och var samtidigt honorärattaché vid
sv. beskickningen i Petrograd. Han
deltog 1919 i en handelsexpedition
över Norra Ishavet till floden Obs
mynning och vistades 1920—23 i
Manchuriet för sv. industriers räkning. —
H. inskrevs 1923 vid Uppsala univ.,
där han studerade språk, i första hand
slaviska, och blev fil. kand. 1925, fil.
lic. 1927 och fil. dr 1932. Han
inträdde som amanuens vid Uppsala
univ.-bibl. 1927, var tidvis tf. andre
bibliotekarie där 1928’—36 och
utnämndes till bibliotekarie vid
Lantbrukshögskolan 1932. Till Tjeckoslovakien
företog han studieresor 1925—30, ock
på uppdrag av Uppsala univ.-bibl. ock
K. bibi. reste lian 192:9 till Moskva
och Leningrad för utväljande av
donerad rysk litteratur och inköp av
dylik. Bland H:s skrifter märkas
"Svenskarna i Böhmen och Mähren.
Studier i tjeckisk folktradition och
litteratur" (1932, drsavh.),
"Svenskryska vetenskapliga förbindelser
under 1700-talets senare hälft" (Lychnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
