Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedén, Ernst - 1. Hedén, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedén
348
Hedén
skeppsbyggeriavd. vid Göteborgs nya
verkstadsab. (Götaverken), vilket
företag lian alltsedan dess ägnade sitt
arbete ooh sin sprudlande energi. År
1912 blev lian dir. och var från 1938
till sin död bolagets verkst. dir. Det
var H., som jämte Hammar främst
bidrog till att Götaverken
utvecklades till ett av landets allra största
skeppsbyggnadsföretag under senaste
mansåldern. Under hans skickliga
ledning intensifierades bolagets
verksamhet ytterligare, standardiseringen
fullföljdes och arbetsmetoderna
förbättrades, bl. a. genom ökad
användning av svetsningsförfarandet vid
fartygsbygge. Under krigsåren från
1939 har varvet byggt alltmer tonnage
för sv. beställare — före kriget
levererades % av nybyggnaderna till
Norge. Sista årens främsta uppgifter
gällde sv. tankfartyg och örlogsskepp,
speciellt kryssare och jagare. Numera
tillverkar Götaverken huvudsakligen
motorfartyg. ■— H. var led. av
Göteborgs stadsfullmäktige 1924—42 och
led. av stadskollegiet 1935—38 samt
gjorde en viktig insats som ordf. i
Göteborgs liantverksfören. 1926—43
(hedersordf. 1944). Han var ordf. i
Sveriges varvsindustrifören. från
1939, v. ordf. i Sv. mässan och
styr.-led. i Sveriges allm. exportfören.,
Sveriges industriförb. och Sveriges allm.
sjöfartsfören. samt led. av Sveriges
verkstadsfören:s överstyr. ■—■ Gift
1911 med Ingrid Alvilde Elise
(Tullan) Tisell. S. R., H. N—m.
1. Hedén, Abraham Karl Erik,
litteraturkritiker, journalist,
folkbildningsman, f. 7 juli 1875 i Stockholm,
† 23 okt. 1925 därstädes. Föräldrar:
kyrkoherden Carl Oscar H. och Anna
Maria Charlotta Ramsten. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1893
in-skrevs H. s. å. vid Uppsala univ.
Där tog han livlig del i studentlivet
ocli visade tidigt intresse för
litteratur, politik och folkbildning. Han
blev fil. kand. 1897, fil. lic. 1909
samt disputerade 1912. I Uppsala
försörjde ban sig 1902—05 som Sv.
Dagbladets korrespondent och blev efter
att ha flyttat till Stockholm 1909 s. å.
anställd vid Social-Demokratens
kultur- och utrikesavd., som lian sedan
med ett avbrott på två år (1917—19)
tillhörde till sin död. År 1913
invaldes H. i Samfundet De nio, vars
årsbok han redigerade från 1918.1 början
av 1925 måste H. ta tjänstledigt av
hälsoskäl och reste till Italien och
Grekland. Hemkommen insjuknade
han i ett njurlidande, som medförde
döden. — H. ägnade sig redan under
uppsalaåren åt politiskt arbete inom
socialdemokratiska partiet. Bl. a.
deltog han i stiftandet av studentklubben
Laboremus ocli genomdrev dess an-
Erik Hedén.
slutning till partiet. Han
förutspåddes en lysande framtid som aktiv
politiker. Delvis på grund av en tidigt
framträdande dövhet, som försvårade
hans deltagande i debatter och
förhandlingar, kom lian dock icke att
spela den roll man väntat. Sin
främsta politiska insats gjorde han
under världskriget. H. intog en
utpräglat ententevänlig hållning och
bekämpade energiskt aktivistiska
strävanden samt de inom det egna
partiet ådagalagda sympatierna för
den tyska socialdemokratin. Ehuru
övertygad försvarsvän drogs lian
därför mot partiets vänstra flygel
och deltog bl. a. i
arbetarfredskon-gressen i febr. 1916, där han
förordade storstrejk som ett
utomparla-mentariskt maktmedel i händelse av
ett sv. anfallskrig. Han åtalades tills,
med Z. Höglund ocli I. Oljelund för
försök att förleda till landsförräderi.
Den 3 maj dömdes H. till straffarbete
i ett år, men 6 sept. s. å. frikändes
han helt av Högsta domstolen. Genom
sitt ställningstagande i
förräderiprocessen blev H. en självskriven medl.
av det i maj 1917 konstituerade
socialdemokratiska vänsterpartiet; ett
par år medarbetade lian i Folkets
Dagblad och Stormklockan. Redan
sommaren 1919 lämnade han emellertid
detta parti, främst på grund av
meningsskiljaktigheter rörande
bolsjevismen, som II. energiskt bekämpade mod
humanistisk och demokratisk
motivering. Han återinträdde nu som
med-arb. i Social-Demokraten. Under
studieåren höll H.
folkbildningsföreläsningar, bl. a. vid Brunnsvik, dit han
återvände nästan varje sommar. Åren
1912—23 företog han för Arbetarnas
bildningsförb: s räkning
föredragsresor över hela landet och blev en av
sin tids mest kända och uppskattade
populärföreläsare i politiskt sociala
och litterära ämnen. "Hans föredrag,
aldrig understött av koncept, var
snabbt och flödande, dock ej för
snabbt, oeh hans sarkasm och humor
spred ett livande skimmer över vad
lian talte om" (J. Landquist). Han
förfäktade ett vidsynt
upplysningsideal: "Klasskampen kan endast
framgångsrikt föras på grundvalen av
opartisk kunskap om naturen och
människolivet" skrev han vid ett
tillfälle. — H:s främsta kulturella
insats är hans litteraturartiklar, de
flesta publicerade i
Social-Demokraten; ett urval av dem sammanställde
ban själv i "Eros och Polemos" (1916)
och "Eris och Himeros" (1917).
Lit-teraturpolitiskt fann han sin plats i
främsta stridslinjen redan under
storstrejken, då han brännmärkte "de
tigande diktarna". Under
strindbergsstriden 1910 slöt han upp vid Lidforss’
sida och tog resolut Strindberg i
försvar med hänvisning till diktarens
till sin kärna demokratiska karaktär
och strävanden. Samma uppfattning
genomgår monografin "Strindberg. En
ledtråd vid studiet av hans verk"
(1921), för sin tid ett standardverk,
medvetet anlagt som en förstående
levnadsteckning och en i bästa mening
populär översikt av Strindbergs
diktning, där dock den psykologiska
och estetiska analysen delvis icke
håller måttet. Efter
strindbergsstriden befäste H. sin ställning som den
litterära vänsterns banérförare genom
upprepade kampglada polemiker mot
Fredrik Böök och den konservativa
kritiken. H:s litteraturkritik
karakteriserades å ena sidan av en
traditionsvänlig idealism, ytterst grundad i lians
kärlek till antiken, å den andra av
lians politiska engagemang. Han ägde
en grundlig klassisk bildning,
dokumenterad bl. a. genom drsavh.
"Home-rische Götterstudien". H:s
antikbeundran förklarar också delvis hans
kritik mot vissa tendenser i
samtidslitteraturen. Han stod oförstående
för litterärt experimenterande liksom
för psykologisk djupanalys. Å andra
sidan tog han till speciell uppgift att
uppmuntra en socialt inriktad
arbetardiktning. På det hela taget kom
H:s politiska engagemang icke att
otillbörligt påverka hans litterära
värderingar. Men hans personliga
åskådning kom honom att särskilt
uppmuntra det viljestarka ooh
moraliskt otadliga i litteraturen. — II :s
gedigna bildning, polemiska talang
och demokratiska väsen blevo en
betydande idépolitisk tillgång för den sv.
socialdemokratin, där lian som
kulturjournalist efterträdde Bengt
Lidforss. — H. utgav "Aisopos, Fabler"
(1919) och "Gaius Julius Cæsar,
Anteckningar om galliska kriget" (1927).
Jolin Landquist har utgivit H:s "Val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
