Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hedenius, Per - 2. Hedenius, Israel - 3. Hedenius, Per - 4. Hedenius, Ingemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedenius
352
Hedenius
Israel Hedenius.
•som akademisk gestalt. Grundligt
humanistiskt bildad, framstående talare,
värdig i uppträdandet ooh allmänt
.aktad för sin humana och
samhällsbevarande livssyn var lian under sin
långa professorstid självskriven som
en av ledarna bland de akademiska
fäder, vilkas återhållande inflytande
märktes särskilt under 1880-talets
många brännande studentdebatter. -—
•Gift 1860 med Sally Maria Winbom.
P. H. T.
2. Hedenius, Per Arvid Israel,
läkare, f. 19 juli 1868 i Uppsala, † 10
april 1932 i Stockholm. Son till H. 1.
— H. blev i Uppsala student 1886,
med. kand. 1892, med lic. 1897, med.
-dr 1900 och s. å. docent i praktisk
medicin samt tf. prof. och överläkare vid
Akademiska sjukhuset. År 1902
öppnade han praktik i Stockholm, och
1903, då han blev klinisk laborator vid
Serafimerlasarettet, utbytte han sin
docentur mot en dylik i invärtes
medicin vid Karol. inst. Han blev 1909
-överläkare vid S:t Eriks sjukhus,
1918 vid Maria sjukhus och 1919 vid
Sabbatsbergs sjukhus. År 1923 fick
H., som redan 1911 förklarats
kompetent till professur i praktisk
medicin i Uppsala, prof:s titel. Åren 1903
—11 var han överläkare vid Loka
badanstalt och från 1915 överläkare i
livförsäkringsab. Skandia. Han blev
livmedikus 1906, konungens läkare
1926 och förste livmedikus 1927. Han
var led. av Sophiahemmets styr. 1911
—20 ooh 1927—28, av permanenta
farmakopékommittén från 1920, av
■Stockholms stadsfullmäktige 1923—
27 och av Medicinalstyr:s
vetenskapliga råd 1924—27. Bland hans talrika
kollegiala uppdrag må nämnas, att
han var ordf. i Fören. för medicinska
fortsättningskurser i Stockholm 1914
-—25, i Stockholms läkarefören. 1917
-—19, i Sv. fören. för invärtes medicin
vid dess stiftande 1923—24 och i Sve-
riges läkareförb. 1924—27 samt sv.
sekr. i Nordisk fören. för invärtes
medicin 1909—19. — Ursprungligen
inställd på vetenskaplig forskning och
produktion, särskilt på kemins och
laboratoriemedicinens område, togs H.
i Stockholm till den grad i anspråk
av tjänster ocli läkargärning, att han
först ocli främst blev terapeut och
praktiker. Sin efterhand mycket rika
erfarenhet och sitt terapeutiska
kunnande delgav han som ypperlig lärare
inte bara sin närmaste krets av
underläkare och assistenter utan snarast
hela den samtida sv.
läkargeneratio-nen, dels genom de kurser i terapi han
gav, dels genom det förnämliga
verket "Terapeutiskt vademeeum" (1904;
5:e uppl. 1932—34), som kallats "den
förnämsta rådgivare ocli uppslagsbok
i terapi som finnes på skandinaviskt
språk" (Jacobseus).
Invärtesmedici-nen var H: s skötebarn, och på allt sätt
sökte han främja dess utveckling och
värna dess intressen. I en
tidskr.-upp-sats skisserade han sålunda redan
1908 framsynt den utveckling, som
han ansåg önskvärd och som sedan
mycket riktigt följt; lians önskemål
voro större utrymme åt
invärtesmedi-cinen i läkarutbildningen, högre krav
på specialistkompetens i facket samt
inrättande av särskilda invärtesavd.
på lasaretten. Bland
sjukdomsgrupper, som särskilt fängslat H:s
intresse, må nämnas de reumatiska
sjukdomarna, vilkas försummade läge och
sociala betydelse han likaledes tidigt
(1909) kraftigt framhöll. — Solida
kunskaper ooh gott allmänmedicinskt
omdöme lade den vetenskapliga
grunden för H:s enastående ställning som
praktiker, men inte mindre väsentlig
var den mänskliga. Livligt
personintresse, utmärkt minne, utvecklad
lyhördhet för människors individuella
särdrag, allt betingelser för den gåva
som kallas läkarblick och som H. i
eminent grad ägde, men också
varmhjärtat sinnelag, fin humor ooh
oemotståndlig auktoritet i uppträdandet
samverkade till att göra H. till en av
sin generations mest beundrade ocli
avhållna sv. läkare. Även bland
kolleger gällde H. som den, vilken man
inför ett svårt fall helst ville
konsultera. — Också för läkarens etiska
standard var Ii. en varm ivrare.
"Sveriges läkarkår har inom sig ej hyst
många, som den liar anledning att
minnas med större tacksamhet, ty H:s
ädla personlighet och hans livsgärning
voro av den art, att de kraftigt
verkat till en högre värdesättning av
läkarens betydelse i samhället"
(Widstrand). — Gift 1905 med Anna
Johanne Christine Bergh. — Litt.:
nekrolog av G. Bystedt i Nord. med.
tid-skr. 1932, av O. Lindbom i Sv. läkar-
tidn. 1932 och av A. Josefson i Hygiea
1932. P. H. T.
3. Hedenius, Per Johannes,
läkare, f. 14 sept. 1906 i Stockholm. Son
till H. 2. — Efter studentex. 1925
blev H. med. kand. 1929, med. lic. 1934
och med. dr 1940, allt i Stockholm.
Han har haft förordnanden vid
Sab-batsbergs sjukhus 1935, vid S: t Görans
sjukhus 1935—40 och vid
Serafimerlasarettet sedan 1940. Sedan 1941 är
lian marinläkare av första graden i
reserven. Åren 1941—42 var lian
Sverige-Amerikastiftelsens stipendiat för
medicinska studier i Förenta
staterna. Han erhöll 1944 — först av sv.
medicinare — uppdraget att som
teknisk attaché vid sv. legationen i
Washington studera medicinsk forskning
och socialmedicinska framsteg i
Förenta staterna samt bedrev därvid
förhandlingar för sv. statens uppköp av
viktigare medicinska förnödenheter
under rådande krig och avspärrning.
Han har utgivit ett trettiotal
vetenskapliga publikationer, huvudsakligen
på det liematologiska området, om
heparin, blodtransfusion och
laboratorieteknik. -—- Gift 1940 med Evelyn
Hambro. P. H. T.
4. Hedenius, Per Arvid
Inge-m a r, filosof, universitetslärare, f. 5
april 1908 i Stockholm. Bror till H. 3.
— Efter studentex. 1926 i Stockholm
inskrevs II. 1926 vid Uppsala univ.,
där lian efter studier i filosofi blev
fil. kand. 1930 och fil. lie. 1933. År
1936 disputerade han i Lund på avli.
"Sensationalism and theology in
Ber-keley’s pliilosophy", och 1938
utnämndes han till docent i praktisk filosofi
vid Uppsala univ., där han sedermera
vid upprepade tillfällen upprätthållit
professuren i detta ämne. H. fick sin
filosofiska skolning inom den s. k.
Uppsalafilosofin och det var ur den
uppsalafilosofiska begreppsanalysens
synpunkt, som han i drsavh.
undersökte den Berkeleyska idealismen. Ehuru
lian aldrig frångått begreppsanalysen
som filosofiskt program, liar han
sedermera närmat sig den samtida
engelska s. k. Cambridge-skolans
tänkesätt. I det uppmärksammade och
omstridda arbetet "Om rätt och moral"
(1941) har lian från språkteoretiska
utgångspunkter riktat en skarpsinnig
kritik mot vissa delar av
Hägerströms socialpsykologiska teori om
rätts- och moralbegreppen. H. liar f. ö.
publicerat ett större antal uppsatser,
bl. a. i Theoria och Tiden, där han
företrätt samma självständiga
filosofiska linje. En historisk undersökning
är "Phaidon, Gorgias och Staten.
Anmärkningar till några
Platon-ställen" (Uppsala univ:s årsskr., 10,
1945). — Gift 1933 med Astrid
Elisabet Fredrika Andersson. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
