Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedqvist, Ivan - Hedqvist, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedqvist
370
Hedqvist
Ivan Hedqvist.
komisk prestation som Kammarherren
i L. Thomas lustspel "Moral". Under
sitt decennium vid Dramatiska
teatern utvecklades lian till vår ledande
karaktärsframställare. I kritik och
allmän uppfattning kom H:s spelstil
att jämföras med de Wahls mera
briljanta och virtuosa. Hos H. var rollens
problem i första rummet psykologiskt.
Hans intuition syntes ofelbart föra
honom närmaste vägen till sanning och
natur. Därtill kom att lian hade en
ovärderlig gåva i sin medfödda
sceniska auktoritet, som gjorde att lian utan
ansträngning eller åthävor kunde
fängsla publikens intresse och hålla
det kvar så länge lian överhuvud stod
på scenen. Denna förmåga jämte hans
realistiska stilideal ledde honom så
småningom fram mot den djupt
personliga och i sv. scenkonst nya spelstil,
som för senare generationer framstår
som den speciellt Hedqvist ska: han
arbetade bort varje rest av "gammal"
teater, allt som hade tycke av
slentrian och rutin. De samtida recensio-
nerna framhålla upprepade gånger att
lians spel inte längre var teater utan
verklighet; till synes spelade han som
om publiken inte existerade. Sitt
bästa kom H. att ge i roller som
Krona i T. Hedbergs "Borga gård",
Claudius i "Hamlet" och framför allt
brukspatron Fristedt i Selma
Lagerlöfs "Dunungen", där H. med sin
till-bakahållna ömhet och skygga nobless
mer än i någon annan roll vann
allmänhetens beundran ocli kärlek.
Bland andra stora Hedqvistroller äro
Holofernes i Hebbels "Judith",
titelrollen i Sofokles’ "Oidipus", Göran
Persson i Strindbergs "Erik XIV"
och Tokeramo i Lengyels "Taifun".
Ojämnare voro H:s prestationer i
mera briljanta och lyriska roller,
särskilt om vers kom till; ett exempel
är titelrollen i Bostands "Cyrano de
Bergerac". I själva verket var H.
emellertid en även tekniskt mycket
betydande aktör. Särskilt hans
föredömliga diktion plägade prisas. Vid
sidan av sin skådespelarverksam-
liet på Dramatiska teatern ledde H.
bl. a. Skansens sommarteater 1914
—18, varvid han själv var verksam
som regissör och vann
uppskattning som sådan, och företog egna
turnéer samt gästspel i de
skandinaviska länderna. Han blev även
alltmera använd som
filmskådespelare och lämnade 1919 Dramatiska
teatern för denna verksamhet. Inom
stumfilmen gjorde H. en betydande
insats. Han iscensatte bl. a.
"Dunungen", "Carolina Rediviva" och
"Vallfarten till Kevlaar". Hans
främsta prestation som filmskådespelare
torde vara Onkel Teodor i
"Dunungen". — Efter några år återvände H.
till teatern, var 1922—25 engagerad
vid Sv. teatern, 1926—27 vid
Oscarsteatern och 1927—32 vid Dramatiska
teatern. Denna senare period medförde
intet principiellt nytt för hans
skådespelarkonst utan kännetecknas av
fortsatt fördjupning och ett antal
lysande människogestaltningar. Som ett
exempel kan främst nämnas gubben
Boman i P. Lagerkvists "Han som
fick leva om sitt liv" (Dramatiska
teatern 1928), där lians mognade konst
med dess knapphet, intensiva
djupborrning och ömsinta människokärlek
kom till ett av sina sista fullödiga
uttryck. Mot slutet av sitt liv
förmådde H. endast uppträda i
episodroller; sina sista år tillbragte han på
Höstsol, de fördystrades av svår
ohälsa och personliga bekymmer. —
H. fick Litteris et artibus 1916. —
Gift 1914 med Bell Palm. — Litt.:
Y. Hedvall, "I. IL, som skådespelare
och människa" (1918). S. T.
Hedqvist, Paul Gunnar,
arkitekt, f. 21 juli 1895 i Stockholm.
Föräldrar: föreståndaren för
Lindgrenska Trasskolan i Stockholm
Carl-Erik II., som var en föregångsman
inom skyddsuppfostran, och
Emerentia Rooth. — Efter studentex. i
Stockholm 1914 utexaminerades H.
från Tekn. högskolan 191S och
studerade därefter vid Konstakad. 1920
—22 samt företog som
statsstipendiat utrikes studieresor 1922’—24.
Åren 1924—28 var han arkitekt vid
Stockholms stads stadsplanekontor
och 1925 utnämndes lian till arkitekt
utom stat i Byggnadsstyr. Åren 1931
—38 var han byggnadsråd och
byråchef i Byggnadsstyr :s utredningsbyrå.
Åren 1929—31 var han tf. prof. i
arkitektur vid Tekn. högskolan, och 1938
blev lian prof. i arkitektur vid
Konstakad. Han var led. av styr. för Sv.
ar-kitektfören. 1929—32 och dess ordf.
1941—44 och led. av styr. för Tekn.
högskolan 1935—41. Dessutom var
han v. ordf. i Statens konstråd 1937—
40 samt medl. av Statens
organisationsnämnd 1931—33 och av olika k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
