Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Heidenstam, Carl Peter von - 5. Heidenstam, Nils Gustaf von - 6. Heidenstam, Oscar von - 7. Heidenstam, Verner von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Heidenstam
380
von Heidenstam
4. Heidenstam, Carl Peter
von, diplomat, f. 11 nov. 1792 i
Smyrna, † 5 juni 1878 i Aten. Son till
H. 3. — H. genomgick S:t Cyrs
militärskola i Frankrike och tjänstgjorde
från 1811 som officer i franska armén
under fälttågen i Italien. År 1815 —
sedan han särats och tillfångatagits
i slaget vid Tolentino — lämnade han
fransk tjänst, begav sig till Persien
och blev 1816 överste i persiska
armén. År 1818 anställdes han som
kapten i den sv. arméns generalstab
och blev 1822 kapten vid Hallands
infanteribataljon, 182S major och
1836 överstelöjtnant i armén. Sin
väsentligaste insats gjorde emellertid
H. inom utrikesförvaltningen. Åren
1818—24 tjänstgjorde han som
attaché vid sv. beskickningen i
Konstantinopel ooh blev 1831 sv. och norsk
generalkonsul i Grekland med säte
först i Napoli di Romania, därefter
(från 1833) i Aten. Generalkonsuln i
Grekland innehade tillika
diplomatiskt uppdrag, och H. blev sålunda
(1833) även cliargé d’affaires
därstädes. År 1838 blev han sv. ocli norsk
generalkonsul i Joniska öarnas
republik. År 1835 blev han kammarherre.
H. utgav flera reseskildringar ss. "Resa
i Persien af en svensk officer" (182S)
samt skönlitterära arbeten på
franska: "L’Orpheline d’Argos, épisode de
la revolution grecque", "Elmas ou le
Guebre Persan", "Le Tertre de
Smir-ne" m. fi. — Gift 1840 med
engelskan Eliza Skene. I. Sth.
5. Heidenstam, Nils Gustaf
v ön, arméofficer, ingenjör, f. 2 juni
1822 på Sorby i Ronneby landsförs.,
Blek. län, † 2* juni 1887 i Stockholm.
Föräldrar: majoren vid
Sjöartilleri-reg. Werther Verner von E. och
Charlotta Elisabeth Fischerström. — H.
avlade studentex. i Lund 1S41 och
blev underlöjtnant vid Ingenjörkåren
1S42, förordnades till ingenjör vid
Rikets fyr- och båkinrättning 1849,
transporterades s. å. som
underlöjtnant till Flottans mekaniska kår, blev
överingenjör vid Lots- och
fyrinrättningen i riket 1858 samt utnämndes
till major i Flottans mekaniska kår
1S63 och till överstelöjtnant 1875. —
Redan som underlöjtnant uppgjorde
H. förslag till utvidgandet av inloppet
t ill Ronneby samt planer och
kostnadsberäkningar för väganläggningar m.
m. i Blekinge. År 1856 ingav H. förslag
till fullständigt fyrsystem för rikets
kuster. Han uppförde flera fyrar,
bl. a. två torn av egen konstruktion
på Sandhammarens udde ö. om Ystad
och ett torn på Paternosterskären vid
Marstrand. Tidigare liade fyrtornen
byggts av sten och trä, men H.
övergick till järnkonstruktioner.
Märkligast av hans arbeten är den 18S2 för
Nils Gustaf von Heidenstam.
finsk räkning uppförda fyren på
Bogskären s. om Åland på en trång klippa
fem meter över havet. Han blev led.
av Krigsvet. akad. 1870. — Den bild
sonen (IL 7) givit av H. i "Hans
Alie-nus" och i "När kastanjerna
blommade" är, som F. Böök slutgiltigt visat,
starkt idealiserad. H:s egentliga
livsverk har i dessa framställningar
skjutits åt sidan för hans personlighet,
sådan skalden älskade att föreställa
sig den. Han var i religiöst avseende
fritänkare, men lian torde likväl inte
ha varit den avancerade
intellektua-list, som sonen velat göra honom till.
Bevarade anteckningar visa, att H.
ivrigt sysselsatt sig med kabbalistiska
spekulationer, och att han varken
varit kritiskt lagd eller filosofiskt
bildad. Han ägde en utpräglad
musikalisk begåvning. Men han hade också
litterära ambitioner, vilka sonen
konsekvent förtegat. Av vad som är känt
av H:s författarskap framgår, att han
"hyste en olycklig kärlek till
litteraturen" (F. Böök). Obotligt sjuk
berövade han sig själv livet genom ett
pistolskott. På H:s uttryckliga önskan
brändes hans lik, och sonen strödde
ut lian® aska i Vätterns vatten. -—
Gift 1857 med Magdalena Charlotta
Rütterskjöld. F. M., K. E. L.
6. Heidenstam, Oscar Gustaf
von, diplomat, skriftställare, f. 31 dec.
1S40 i Aten, † 23 mars 1933 i
Stockholm. Son till H. 4. — H. tjänstgjorde
vid beskickningarna i Aten och
Konstantinopel 1S68—83, blev tf.
generalkonsul i Alexandria 1883 och
generalkonsul i Rio de Janeiro 1887. År
1893 tog han avsked och utnämndes
s. å. till kammarherre. H. har bl. a.
utgivit "Une Sceur du Grand
Frédé-rie, Louise-Ulrique reine de Suède"
(1897) och "Marie-Antoinette, Fersen
et Barnave. Leur correspondance"
(1913). Det senare arbetet, grundat
på förut ej publicerade samlingar på
Lövstads slott i Östergötland, blev
utsatt för en skarp kritik på grund
av de ovetenskapliga
utgivningsmetoderna. H. medarbetade även i Revue
des deux Mondes, Times m. fi. tidn.
och tidskr. samt var under många år
ordf. i Alliance frangaise i Stockholm.
IL erhöll Illis quorum 1931. — Gift
1875 med Leila Jessie Boyd. B. B.
7. Heidenstam, Carl Gustaf
Verner von, författare, f. 6 juli 1859
på Olshammar i Hammars skn,
öre-bro län, † 20 maj 1940 på övralid i
Västra Ny skn, östergötl. län. Son
till H. 5. — H., som var enda barnet,
växte upp i Stockholm men vistades
om somrarna på den lilla herrgården
Olshammar, som är belägen vid norra
änden av Vättern, och som ägdes av
hans mödernesläkt. Till denna trakt
kan man spåra lokalsägner om
Birgitta och Folkungarna, som han
lyssnade till i sin barndom och i mogen
ålder skulle använda i sin diktning.
Senare skulle han uppfatta trakten
kring Vättern som sin egentliga
hembygd och sig själv som arvinge till
en gammal lierrgårdskultur, fastän
han var huvudstadsbarn och
fädernehemmet en teknikers och ämbetsmans.
— År 1869 inskrevs H. vid
Beskowska skolan i Stockholm1, men på grund
av sjukdom kunde lian under långa
perioder ej följa undervisningen, och
1876 avbröts definitivt hans skolgång.
Bristerna i lians teoretiska
kunskaper skulle länge besvära honom, och
djupgående insikter förvärvade han
knappast på något område utom i sv.
medeltidshistoria. Han hör icke till
våra lärda skalder. För sin hälsas
skull fick han företa långa utrikes
resor fr. o. m. 1876, vilka förde
honom till bl. a. Egypten, Palestina,
Syrien ooh Grekland. Under dessa färder
inpräglades de minnesbilder, som lian
ett tiotal år senare skulle göra
poetiskt bruk av. År 1880 gifte sig H.
mot familjens önskan och var fram
till 1887 bosatt i utlandet,
företrädesvis i Italien och Schweiz. Under de
första åren av 1880-talet utbildade
lian sig till målare men nådde inte
långt; det skrupulösa detaljstudiet
roade honom inte. Att han började
som artist, är emellertid ingen
tillfällighet. Den måleriska effekten, det
klara, visuella intrycket utmärka
också lians skaldskap. Hans
akvarellskissbok från resorna utgavs 1939 av
Sven Hedin. — Vid sidan av måleriet
ägnade sig H. tidigt åt versövningar,
länge i en helt konventionell stil. Till
sin förste litteräre rådgivare valde
lian Topelius, vilken framsynt
uppmuntrade honom. Ett urval av fl:s
ungdomsdiktning har publicerats av R.
Berg i "Före Vallfart och
vandringsår" (1919). En sejour i det republi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
