Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Helvig, Carl Gottfried - 2. Helvig, Amalia von - Hemberg, Eugène, skogsman, författare, se s. 408 - Hemberg, Oscar - Hemberg, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Helvig
407
Hemberg
1-iet och beordrades därefter till
Stockholm för att biträda vid planerat
uppsättande av ridande artilleri i
Sverige. Han blev löjtnant vid artilleriet
1793 och adjutant vid ridande
artilleriet, stabsadjutant hos konungen,
kapten i armén och stabskapten vid Andra
ridande batteriet 1794, överadjutant
hos konungen och major vid Vendes
artillerireg. 1795, var medl. av
kommittén för artilleriets förbättrande
1802—07, befordrades till
generaladjutant av flygeln och
överstelöjtnant vid Göta artillerireg. 1802, till
generaladjutant och överste i
artilleriet samt inspektör för artilleriet
1S05, adlades 1807 och utnämndes
s. å. till generalfälttygmästare och
chef för artilleriet, fjorton år efter det
han erhållit sin löjtnant&fullmakt.
— Till följd av motsättningar till C.
von Cardell, som trakasserade
konkurrenten, tröttnade H. på sin tjänst i
Sverige och lämnade 1812 för alltid
landet, erhöll 1815 avsked,
utnämndes 1816 till generalmajor i preussisk
tjänst och fick 1826 avsked med
generallöjtnants grad och titeln
excellens. — Trots bristen på vetenskaplig
underbyggnad blev H. på grund av sin
medfödda tekniska begåvning, sin
idérikedom, sin arbetsförmåga och sin
ihärdighet en förnyare av det sv.
artilleriet. Han hade klar blick för de
förbättringar, som införts vid
främmande länders artillerivapen, i synnerhet
det franska, och hans kommendering
till artillerikommittén föregicks av
två års studier i Tyskland.
Betydelsefullast voro dock de förbättringar
han själv uttänkt och genomdrev.
Redan som löjtnant uppgjorde han
ritning till lätta 6-pundiga kanoner av
ny och egen konstruktion, av vilka en
också göts för det ridande artilleriet
enligt H:s modell och
metallblandning. Enligt hans ritningar utfördes
en 18-pundig kanon för flottan och
fästningar, en modell till studsare och
modeller till nya husarsablar, till
pistoler för kavalleriet och till gevär
för infanteriet och jägarna. Han
införde också ny anspänning och ny
lavettering för fältartilleriet och var
den fÖTste, som införde den ställbara
granattändaren. Som hans båda
största insatser räknas införandet av
åkande artilleri och järnkanoner för
fältartilleriet. Han var stiftande led.
av Sv. krigsmannasällskapet 1796
(från 1805 Krigsvet. akad.) och blev
led. av Vet. akad. 1804. — Gift 1803
med förf. Amalia von H., f. friherrinna
■von Imhoff (H. 2). F. M.
2. Helvig, Anna Amalia von,
friherrinna, författarinna, f. 16 aug.
1776 i Weimar, Tyskland, † 17 dec.
1831 i Berlin. Föräldrar: majoren i
engelsk tjänst, baronen Christoffer
Amalia von Helvig:. Självporträtt.
Adam Carl von Imhoff och Lmiise
Constantia Sofie von Sebardt. — H.
var systerdotter till den av Goethe
uppvaktade Charlotte von Stein och
växte upp och fostrades i den litterära
weimarmiljön. Hon erhöll en
mångsidig bildning och visade redan i
ungdomen litterära anlag, för vilkas
utveckling såväl Goethe som Schiller
intresserade sig. Hennes skaldestycken
äro dock föga personliga och torde
saknia litterärt värde. Genom sitt giftermål
med H. 1, som hon följde till Sverige,
där hon vistades 1804—10 och 1814—
16, mest i eller vid Stockholm, kom hon
i kontakt med sv. litterärt liv. Under
våren 1816 avlade hon som gäst hos
Malla Silfverstolpe, som hon tidigare
lärt känna, ett flera månader långt
besök i Uppsala. I den silfverstolpeska
salongen, där allt vad Uppsala hade
av betydande begåvningar samlades,
gjorde hon starkt intryck genom sina
personliga kontakter med det tyska
litterära livet, då så högt uppskattat
av tidens författare. Atterbom och i
synn. Geijer mottogo av H.
livsbestäm-mande intryck. H. förälskade sig
djupt i Geijer, och denne å sin sida var
fästad vid H. med en vänskap, som
hans hustru åtminstone under de
första åren av äktenskapet torde ha
haft svårt att finna sig i. När H.
lämnat Uppsala för att bosätta sig i
Berlin, vidtog mellan henne och
vännerna i Uppsala en mycket livlig
brevväxling, som är en viktig källa för
vår kunskap om tidens litterära liv.
"A. v. H:s bref till Atterbom" utgavs
av Hedvig Atterbom-Svenson 1915.
Brevväxlingen med Geijer var av
största betydelse för dennes
utveckling under dessa kritiska år. Det var
H., som ständigt drev Geijer framåt
genom att medvetet stimulera hans
andliga aktivitet och få honom att
slita sig ur en viss egocentricitet och
slentrian, som den alltför beundran-
de omgivningen knappast kunde bryta
(Elsa Norberg). Under Geijers resa
till Tyskland 1825 sammanträffade de
båda ånyo under några veckor. H.
jämnade under Geijers resa genom
sina vidsträckta förbindelser i
Tyskland överallt vägen för honom till de
personligheter, som hon ansåg vara
av betydelse för honom. Samma
tjänster gjorde hon Atterbom, som till stor
del tack vare hennes energi och
förmåga att skaffa medel kunde företa
den stora och för hans utveckling så
betydelsefulla resan till Tyskland och
Italien 1S17—18. — Under sin vistelse
i Uppsala sammanträffade H. med
Tegnér, vars diktning hon kom att
uppskatta mycket; hon översatte
sedermera Frithiofs saga till tyska
(1S26, 8:e uppl. 1S79; starkt
lovordad av Goethe). H. översatte även
som naturligt var Geijers och
Atterboms dikter till tyska. — H. blev led.
av Konstakad. 1804. — Gift 1803 med
generallöjtnanten Carl Gottfried H.
(H. 1). — Litt.: Maria Holmström,
"Från Goethes Weimar till Geijers
Uppsala. Ur A. v. H:s liv" (1934);
Elsa Norberg, "Geijers väg från
romantik till realism" (1944). J. C.
Hemberg, Eugène, skogsman,
författare, se s. 408.
Hemberg, Olof Oscar,
tidningsman, f. 26 juli I8SI i östraby skn,
Malmöh. län, † 14 maj 1944 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren Anders
Olsson och Anna Håkansdotter. —
IL var elev vid Lunds
folkskoleseminarium, varefter han 1901 blev
medarb. i Malmö-Tidn. Åren 1905—16 var
han red.-sekr. i Dagens Nyheter. H.
var en initiativrik journalist, som
insåg betydelsen av en modernare
typografisk utstyrsel. År 1909
lanserade H. efter amerikanskt mönster
den nya "första sidan", som
omedelbart slog igenom och fortfarande i
huvudsak behållit sitt utseende. Snart
följde andra tidn. efter. — Efter 1916
ägnade sig H. — med undantag för
en kortare verksamhet som andre red.
i Stockliolms-Tidn. 1929 — åt filmen
och blev dir. för ab. Sv.
biografteaterns filmbyrå; senare knöts han i
olika befattningar till Sv.
filmindustri, där han intog en ledande
ställning och strävade att utvidga sv. films
internationella förbindelser. Åren 1926
—2S var han produktionsledare för
Sv. filmindustris tysk-sv.
samarbets-filmer. På senare år sysslade han med
filmarbete som fri journalist och
företagare. — Gift 1909 med Hildur
Elisabeth Holgersson. H. ö.
Hemberg, Gustaf William,
ämbetsman, försäkringsman, f. 1 mars
1890 i Paris. Föräldrar:
kontraktsprosten Johan H. och Agnes Marion
Thorburn. — Efter mogenhetsex. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
