Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Henschen, Salomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henschen 420 Henschen
Salomon Henschen.
självständig, till stor del självlärd,
gick han från första stund sina egna
vägar både som vetenskapsman och
som människa. Hans livsverk faller
främst inom hjärnforskningen. I
talrika arbeten under sin femtioåriga
forskarbana, främst i sitt
världsberömda monumentalverk "Klinische
und anatomische Beiträge zur
Patho-logie des Gehirns" (1—8, 1890—1930),
sammanförde han ett ofantligt
kli-niskt-anatomiskt material, avsett att
belysa lians huvudtes om
funktionernas skarpt avgränsbara lokalisation i
hjärnbarken. Främst liar han utrett
synsinnets lokalisation, där hans rön
blivit grundläggande för vår nutida
kunskap; hans sista arbete, som lian
utförde vid över åttio års ålder ocli
som utkom postumt 1931, söker hävda
existensen av skilda hjärnbarkceller
för ljussinne och för färgsinne. Han
har även undersökt tal-, skriv- oeh
räkneförmågans samt musiksinnets
lokalisation i hjärnan. Bland hans
neurologiska arbeten må i övrigt
nämnas två uppsatser i samarbete
med kirurgen K. G. Lennander:
"Om röntgenstrålar i hjernkirurgiens
tjenst" (1S97), anmärkningsvärd för
sitt tidiga datum, och
"Ryggmärgstumör med framgång exstirperad"
(1901), det första i Norden
diagnostiserade fallet därav. På grund av sitt
anseende som hjärnforskare kallades
lian 1923 till Lenins sjukläger. Även
vid sidan av hjärnforskning och
organisk neurologi har H. avhandlat vitt
skilda ämnen inom internmedicinen,
ss. klaffel och andra lijärtåkommor,
magsår, njurfunktion, idrottsmedicin,
alkoholskador och tuberkulos. För nva
tekniska metoder, främst sådana som
ingåvo löften om exakt registrering
ocli efterprövbara resultat, ivrade han
varmt; alltsedan sin drsavh.
omhuldade han även laboratoriemedicinen.
Även för terapi, särskilt för nya
preparat med utsikt till specifik verkan,
hyste han livligt och vaket intresse. —
Som forskare bildade H. aldrig någon
egentlig skola — därtill var lian
alltför särpräglad och även för upptagen
av sina egna problem — men hans glö-
dande vetgirighet verkade ännu i lians
sena ålderdom smittande och
elektriserande på envar ung läkare, som kom
i beröring med honom. Som klinisk
lärare var han energisk, fantasirik och
akademiskt vältalig i gallisk anda,
som sjukhuschef överlägsen, fruktad
och bland dem, som kände honom
närmare, även beundrad. Hans krav på
noggrann journalföring både för
patientens och för läkarens skull voro
legendariska i sin stränghet; ve den,
som svamlade! Finkänslighet ingick
inte i lians utrustning, vare sig mot
underlydande eller mot kolleger. Hans
vitala temperament sökte sig gärna
utlopp i polemik; såväl dagsaktuella
rättsmedicinska eller psykiatriska
stridsfrågor som nykterhets-,
tuberkulos- och prostitutionsspörsmålen blevo
tummelplatser för hans idérika
ingenium. Vid sidan av medicinen hade H.
starka kulturella och konstnärliga
intressen. Han hade en vacker, välskolad
sångröst — vars karakteristiska
timbre även lånade sig utmärkt åt
akademiska orationer -—- och deltog som
t juguåring i den berömda
Parissångarfärden 1S67. Hans bildning var rik ocli
omfattande; bl. a. talade han åtta
språk. Trots sina internationella
förbindelser nationellt yverboren utgav
han ett urval av sin studentkamrat
namnforskaren T. Hederströms
efterlämnade skrift "Fornsagor och
Eddakväden" (1—2, 1917, 1919, redig.avB.
Nerman; 3, 1927, redig, av A. Nordén),
som avsåg att lokalisera berömda
Eddasägner till Östergötland och
Södermanland. När hans syn under sista
levnadsåret började svika, sysslade
lian med att översätta några indianska
kärleksdikter, som han upptecknat på
ritter genom Brasiliens urskogar 1868.
— H. dolde ej sin förtjusning över
beröm och utmärkelser men hade likväl
i både detta och andra avseenden en
befriande självironi. Sin levnad liar
han skildrat i en briljant självbiografi
(i serien "Die Medizin der Gegenwart
in Selbstdarstellungen", 1925). Kring
hans sammansatta personlighet har
efter hand uppkommit en
legendbildning, som vältaligt vittnar om både
skuggorna och dagrarna i porträttet.
— H. liar kallats den sv. interna
medicinens storman; själva den
vetenskapliga livsluften kring honom blev
till en oförglömlig upplevelse. Hans
självupptagenhet kunde ibland grumla
hans omdöme, men "en sak var
honom helig och det var vetenskapen,
om denna talade han med den lugna,
säkra men innerst något vibrerande
ton, som den religiöse ofrivilligt antar,
när han kommer att tala om eller
måste försvara sin tro. S. E. Henschen
var för den svenska medicinen ett
fälttecken, striden stod omkring det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
