Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Heurlin, Samuel - 2. Heurlin, Christoffer Isak - 3. Heurlin, Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heurlin
446
Heurlin
blev docent i matematik följ. år. Han
förestod professuren i fysik och
astronomi i Lund 1768—71 och blev
1771 vik. prof. i kemi. Under en
utländsk studieresa 1771—73 föreläste
han vid Köpenhamns univ. för
talrika åhörarsikaror ocli mottogs med
stort intresse av den framstående
matematikern Kæstner i Göttingen.
Även vid univ. i Paris väckte H.
uppmärksamhet genom sin mångsidiga
lärdom. Hemresan med båt från
Holland slutade med ett skeppsbrott
utanför Lindesnæs i Norge, varefter han
utblottad måste ta sig hem till fots
över de norska fjällen. Norrmännens
hjälpsamhet under hans vandring
gjorde honom för hela livet till en
varm vän av Norge. Utnämnd 1774
till akademiadjunkt i fysik i Lund
fick han bestrida
föreläsningsskyldigheten även i matematik 1779 ocli
teologi 1780. Är 1777 lät han prästviga
sig. Sjuk och överansträngd drog lian
sig 17S0 med prof:s titel tillbaka
till kyrkoherdetjänsten i Åseda. Han
blev teol. dr 1800. Som själasörjare
offrade lian lärdomen för "enfalden i
Kristo". Som kontraktsprost från
1794 gjorde han under en nära
fyrtioårig ämbetstid enligt Tegnérs ord sitt
kontrakt till det bäst skötta i stiftet.
Han utgav skrifter på svenska och
latin i matematiska,
naturvetenskapliga och teologiska ämnen och
författade en journal, nu i Lunds
univ.-bibl., över sin utlandsresa. Han blev
led. av Fysiografiska sällskapet i Lund
1776. — Gift 1) 1782 med Anna
Elisabet Österman, † 1789; 2) 179-1 med
Christina Elisabet Colliander. —
Litt.: N. Lindgren, "S. H." (1836).
G. C.
2. Heurlin, Christoffer Isak,
biskop, f. 25 okt, 1786 i Åseda skn,
Kronob. län, † 12 mars 1860 på
östrabo vid Växjö. Son till H. 1 i hans
första gifte. — H. blev student i Lund
1804 och magister 1808. År 1809 blev
han docent i romersk vältalighet, 1810
i matematik och 1813 akademiadjunkt
i ekonomi. Under sin lundatid var H.
en uppburen medl. av den spirituella
umgängeskretsen kring Tegnér, det
berömda s. k. Härbärget. För att
vinna en avlönad befattning avlade
lian präst- oeh pastoralex. i Växjö
1813, blev 1815 adjunkt och följ. år
lektor i filosofi vid gymnasiet där
samt tillika konsistorienotarie. Till sin
skolgärning kom han med en frisk
fläkt av den lundensiska humanismens
pedagogiska patos. Entusiasmen i hans
filosofiska föreläsningar vid Växjö
gymnasium smittade också eleverna,
inte minst därför att han under sina
lektioner tillät fria diskussioner. I
egenskap av konsistorienotarie fick
han bland stiftets prästerskap ett för-
Christoffer Isak Heurlin. Målning (detalj)
av B. Nordenberg 1860 (Konsistoriet, Växjö).
troende, som underlättade hans
strävan att få Tegnér väld till biskop ocli
som steg för steg förde honom själv
framåt till en lysande karriär: han
blev kyrkoherde i Tolgs förnämliga
pastorat 1824, domprost i Växjö 1S29
samt var statsrevisor 1827, 1832 och
1837 och riksdagsman från 1828, Med
inträdet på den politiska banan kom
H. i sitt rätta element. Den okände
smålandsprästen med den utpräglade
dialekten, det ovårdade håret och ett
långtifrån förfinat sätt lyckades göra
sig gällande bland tidens främsta
politiker. Trots sitt hetsiga lynne intog
han i sak en besinningsfull och lugnt
avvägande ståndpunkt. På H:s förslag
i egenskap av statsrevisor infördes
det alltjämt gällande
tillvägagångssättet, att statsrevisorernas
anmärkningar ej framföras som anklagelser
mot regeringen utan överlämnas till
riksdagen. Med sin strängt sakliga,
ehuru ofta mycket sarkastiska
vältalighet var han en energisk försvarare
av regeringen och en farlig
motståndare till den liberala oppositionen,
som gärna men med orätt ville
misstänkliggöra hans uppsåt. År 1838
blev han biskop i Visby stift, som han
dock endast besökte två gånger, samt
senare s. å. statssekr. i
Ecklesiastikexpeditionen, varvid han lät utarbeta
propositionen om en ny ordning för
rikets folkundervisning, vilken
framlades vid riksdagen 1840. Vid
departe-mentalreformen 1840 indrogs
stats-sekr.-tjänsten; följ. år avsade han sig
biskopsämbetet och sökte och erhöll
Fellingsbro indräktiga pastorat,
varvid han blev överhovpredikant och
ordensbiskop i survivance. Han var
1842—44 ecklesiastikminister ocli blev
1846 kyrkoherde i Karlshamn samt
1847 biskop i Växjö. Som biskop
ådagalade han sin beprövade
administrativa duglighet. För den andliga
sidan av sitt ämbete saknade han
emellertid intresse. H. försummade icke
en enda av riksdagarna under sin
ämbetstid. Vid den sista av dessa var
han prästeståndets v. talman och
måste som sådan ofta fungera i stället
för den sjuklige ärkebiskopen. Bland
hans utgivna skrifter må nämnas
hans tal vid Tegnérs jordfästning
1846. Hans självbiografiska
anteckningar förvaras i Lunds univ.-bibl.
En del av dem har använts av E.
Wrangel i dennes arbete "Gamla
studentminnen från Lund" (191S). H.
blev teol. dr 1830, led. av Vet, akad.
1839 och ordensbiskop 1859. — Gift
1816 med Elisabet Liljewalch. —
Litt.: biografi av H. Reuterdahl i
"Lefnadsteckningar öfver K. Vet.
akad:s efter år 1854 aflidna
ledamöter" (1, 1869—73). G. C.
3. Heurlin, Nils Erland,
arkitekt, konsthantverkare, f. 26 aug.
1865 i Stockholm. Föräldrar:
redaktören Erland Johan Frithiof II. och
Anna Carolina Granholm. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1884 och
ex. vid Tekn. högskolan 1887 var H.
elev vid Konstakad. 1887—90,
varefter han samarbetade med arkitekten
Carl Möller 1892—1903. Därunder
deltog han i restaureringar av Växjö
domkyrka och Kristine kyrka i Falun.
Han bistod dessutom vid
utarbetandet av ritningar till
Gustav-Adolfskyrkan i Stockholm, vars kartonger
till glasmålningarna han
självständigt utförde, samt till fasad- och
inredningsritningar för
Stefanskyrkan i Stockholm m. m. Han idkade
sedan privat arkitektverksamhet ocli
utförde ritningar till bostadshus,
villor, fabriker m. m. Bland
monumentalare uppgifter kan nämnas
Swedenborgs minneskyrka i
Stockholm. Han har också ritat
gravmonument och mausoléer samt
utställningskiosker och montrer,
inredningar, möbler, armatur ocli bokband.
Åren 1913—23 var han konstnärlig
rådgivare hos hovjuveleraren K.
Andersson i Stockholm. Hans intresse för
konsthantverket hade tidigare tagit
sig uttryck i de mönsterritningar han
utförde för Sv. slöjdfören:s
mönsteralbum årgångarna 1889—93. Även som
etsare har H. varit verksam. Under
1890-talet utförde lian en mängd
arkitekturbilder i akvarell och
pennteckning, särskilt med Stockholmsmotiv,
och i praktverket "Minnen från
gångna tider" (1921) har han avbildat ocli
beskrivit ett antal nu försvunna
Stockholmsminnesmärken. Han har även
bidragit med teckningar och text till
den kulturhistoriska delen av
Engelbrekts församlings jubileumsskrift
(1925). — Gift 1902 med Jenny
Matilda Lindqvist. Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
