Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, Weyler - Hildebrand, Yngve - Hildebrand, släkt - 1. Hildebrand, Bror Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hildebrand
452
Hildebrand
Weyler Hildebrand.
ställd vid Åbo teater. År 1923
uppträdde han som operasångare i
Kristiania och i norska landsorten. Följ.
år skrev H. sitt första filmmanuskript
"För hemmet och flickan" och spelade
sedan själv med i filmen. Från 1926
ägnade han sig helt åt filmbranschen,
där han arbetade ömsevis som
regissör, författare och skådespelare.
Uppslagsrikedom, gott filmsinne och en
oförskräckthet, som stundom
tangerade gränsen för den goda smaken,
präglade hans verksamhet. Bäst lyckades
H. i folklustspelen, ss. debuten
"Söderkåkar" (1932) med Edvard
Persson och de många Fridolf
Rhudinfil-merna. — Gift 1933 med farm. kand.
Anna-Margareta. Sjögren. C. H.
Hildebrand, Gustaf Yngve,
tandläkare, f. 15 jan. 1895 i Jonsered,
Par-tille skn, Göteb. län. Föräldrar:
kassören Gustaf Julius Svenson och Anna
Sofia Hildebrand (ättling av
mjölnaren Olof Hillebrands yngre son, se
Hildebrand, släkt). — H. avlade
stu-dentex. i Göteborg 1913 och
tandläkar-ex. 1918, blev doctor of dental surgery
i Minneapolis, Förenta staterna, 1920
och disputerade enligt normer för
med. drsgrad vid Karol. inst. 1931.
Han var praktiserande tandläkare i
Karlskoga 1919—22 och har praktik
i Stockholm sedan 1922. Sistn. år blev
lian assistent vid Tandläkarinst., där
han utsågs till tf. laborator 1923,
laborator 1924 och bitr. lärare 1939.
H. var sekr. i Sv.
tandläkaresällskapet 1925—26, stvr.-led. där 1936—40
och samtidigt red. för Sv.
tand-läkaretidskr. 1936—40 och red. för den
nystartade tidskr. Acta odontologica
scandinavica 1939—41. Efter
inbjudan har han föreläst i de nordiska
länderna samt Förenta staterna,
Holland och Tyskland, ocli vid
internationella tandläkarkongressen i
Stockholm 1938 var han sekr. H. har
publicerat ett trettiotal skrifter, företrä-
desvis om tandproteserna. — Gift
1921 med rödakorssystern Emy
Johanna Katarina Söderhell. S. L.
Hildebrand, släkt. Namnet
(Hillebrand) uppdyker som förnamn i
Hällestads skn, östergötl. län, första
gången 1436 och sedan många gånger till
in på 1600-talet, då skattebonden
Hildebrand i Skånstorp (nämnes 1620—
50) blev stamfar för en allmogesläkt,
utgången på 1700-talet. Hans dotter
Brita Hillebrandsdotter, gift med
hemmansägaren och skomakaren i
Hällestad Bengt Bengtsson (f. omkr. 1630,
† 1698), förde namnet till en ny släkt.
Son till dem var hemmansägaren
Hillebrand Bengtsson (f. 1669,† 1734).
Dennes söner, mjölnaren på
Skär-blacka kvarn vid Norrköping Olof
Hillebrand (f. 1714, † 1779) ocli några
hans bröder, förvandlade
fadersnamnet till fixerat släktnamn
(Hillebrand). Från en yngre son till Olof
Hillebrand, mjölnaren Gustaf II. (f.
1761, † omkr. 1828), härstammar den
ännu levande Skönbergagrenen. Olof
Hillebrands äldre son,
bergsmekani-kus Hildebrand Hildebrandsson (f.
1744, † 1811), bruksdirektör för
Flero-hopps järnbruk i Madesjö skn,
Kalmar län, som hans änka inköpte, blev
stamfar för släktens övriga grenar.
Om lians äldste son se
Hildebrandsson. Hans änka och fyra yngre söner
återtogo släktnamnet II. Bland dem
var brukspatronen på Flerohopp Isac
H. (f. 1793, † 1838) sonlös (men
morfar till bröderna Fredrik och Isak
Fehr), medan handlanden och
godsägaren Theodor (Thure) Emanuel H.
(f. 1799, † 1881) blev stamfar för den
ännu levande ölandsgrenen H. och den
yngste sonen, riksantikvarien Bror
Emil H. (H. 1), stamfar för den
likaledes levande Stockholmsgrenen.
Söner till H. 1 voro riksantikvarien
Hans H. (H. 2), personhistorikern
Albin H. (H. 3), riksarkivarien Emil
H. (H. 4) och läkaren Ilildemar H.
Bror Emil Hildebrand.
(H. 5). Söner till H. 2 äro historikern
m. m. Karl H. (H. 6), far till förf.
Karl-Gustaf H. (H. 9), och v.
krigsdomaren Erik H. (f. 1880), som var
kanslichef i Stockholms stadskansli
1927—43. Son till H. 4 var språk- och
biblioteksmannen m. m. Sune H. (H.
7), ocli son till H. 5 är historikern
Bengt H. (H. 8). — Litt.: B.
Hildebrand, "Bror Emil H." (Fornvännen
1934); Elis Hildebrand, "Järnbruket
Flerohopp 1725—1879" (Kalmar läns
fornminnesfören:s medd. 1938).
1. Hildebrand, BrorEmil,
forn-och myntforskare, urkundsutgivare,
museiman, f. 22 febr. 1S06 på
Flero-hopps bruk, Madesjö skn, Kalmar län,
† 30 aug. 18S4 i Stockholm.
Föräldrar: bergsmekanikus Hildebrand
Hildebrandsson och Lovisa Mörck. — H.
blev student i Lund 1820 och
promoverades till fil. mag. 1826. Han blev
fil. jubeldr 1S77. —■ H. utnämndes till
docent i numismatik vid Lunds univ.
1830 ocli amanuens vid univ:s hist.
mus. s. å.; han blev av K. M: t förordnad
till biträde vid K. myntkabinettet i
Stockholm 1832, utnämndes till andre
amanuens i Vitt. akad. 1833, e. o.
kanslist i Riksarkivet s. å., tf. garde
des médailles i Riksbanken 1836 ocli
ord. 1837. Han var riksantikvarie,
garde des médailles och Vitt. akad:s
sekr. 1837—79, amanuens i
Riksarkivet 1837—44 oeh tf. riksarkivarie
1845—47. — H., vilken som ung var
nära förbunden med Esaias Tegnérs
familj, studerade först till präst men
ägnade sig sedan åt de historiska
vetenskaperna. Som numismatiker ocli
arkeolog fick han sin avgörande
skolning 1830 hos C. J. Thomsen i
Köpenhamn, grundläggaren av det
arkeologiska treperiodssystemet, vilket H.
införde i de sv. museerna, först i Lund,
sedan i Stockholm. Hans främsta
insats är skapandet av Stat. hist. mus.
i dess moderna, vetenskapliga
utformning, särskilt dess förhistoriska avd.
Men H. verkade tidigt för förvärv
av medeltidsföremål, liksom han
publicerade studier rörande
medeltidskyrkor. Han ledde
museiflyttningar-na 1846—47 och 1865. Som
myntforskare utgav lian ett
grundläggande verk inom den anglosachsiska
numismatiker "Anglosachsiska mynt i
svenska kongl, myntkabinettet, funna
i Sveriges jord" (1846, tillökad uppl.
1881). Han gav där, utgående från
järnålderns myntfynd, även säkra
kronologiska hållpunkter för sv.
arkeologi. Hans vetenskapliga
författarskap var vidsträckt och rikt. Även
inom medalj forskningen var H.
pionjär genom arbetena "Minnespenningar
öfver enskilda svenska män och
qvinnor" (1860) samt "Sveriges och
svenska konungahusets minnespenningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
