Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hildebrand, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hildebrand
455
Hildebrand
lärobok i sv. historia för gymnasiet.
För skolbruk utgav H. tillika "Läsebok
i svensk litteratur" (1, 1897). Som den
förste red. (1881—1905) för Hist.
tidskr. fick H. snabbt en central
ställning och gav åt detta viktiga organ
från början en kritiskt vetenskaplig
och mångsidigt lärd prägel. I en lång
rad av specialundersökningar,
publicerade i Hist. tidskr., har H.
skarpsynt och noggrant behandlat en
mångfald problem från vitt skilda tider.
I samband med ordningsarbete inom
Riksarkivet utgav han sålunda "Den
svenska kolonien i Rom under
medeltiden" (1882), vidare "Wallenstein
och hans förbindelser med
svenskarne" (1S83; på tyska 1885), som gav en
även utrikes uppmärksammad lösning
av de omstridda problemen kring
fältherrens fall, samt "Den svenska
diplomatiens organisation i Tyskland
under 1600-talet" (1884). Andra
specialundersökningar i nämnda tidskr.
gruppera sig som förberedande eller
efterföljande studier kring "Svenska
statsförfattningens historiska
utveckling från äldsta tid till våra dagar"
(1896), en grundlig vetenskaplig
handbok med utförliga käll- och
litteraturförteckningar. Även om vissa
av dess partier rörande den äldre tiden
nu äro föråldrade, äger dock det
monumentala verket alltjämt ett mycket
stort värde. "Från Gustaf Vasas sista
tider" (Hist. tidskr. 1899) samt
"Gustaf Vasa och Berend von Melen"
(1901) m. fi. andra undersökningar
tillkommo i samband med det av H.
redigerade samlingsverket "Sveriges
historia intill tjugonde seklet". Han
skrev däri delarna "Gustaf Vasa"
(1903), "Gustaf Vasas söner" (1904),
"Kristina" (1906) och "Oskar I"
(1908—09). Främst bland dessa stå
partierna om Vasatiden, grundade
som de äro på djupgående
källforskningar och klar blick för den
nationella utvecklingens sammanhang. De
ingå, delvis reviderade, i "Sveriges
historia till våra dagar". På det
biografiska området bidrog H. med
levnadsteckningar över C. G. Styffe
(1910) och C. T. Odhner (1920).
Samtidigt med sitt vidsträckta
författarskap verkade H. som flitig och
utmärkt urkundsutgivare. Bland hans
aktpublikationer märkas tre bd i
serien "Brefvexling mellan konung
Oarl XII och rådet" (för åren 1711—
13, tr. i Hist. handl. 9—11, 1874—89),
del 6: 1 av äldre serien av "Svenskt
diplomatarium" (för åren 1348—50,
tr. 1878), "Sveriges regeringsformer
1634—1809 samt konungaförsäkringar
1611—1800" (1891) och "Stockholms
stads tänkeböcker 1474—1483 samt
hurspråk" (1917). Främst står dock
den av H. påbörjade serien "Svenska
Emil Hildebrand,
Målning av E. Stenberg (Riksarkivet).
riksdagsakter", vars tre första bd, för
tiden 1521—96, han redigerade 1887—
1910 (bd 1:1 tills. medO. Alin). Genom
modernt kritiskt utgivningssätt och
klokt avvägt normaliseringssystem
har H. där skapat en tillförlitlig och
lättillgänglig grundval för 1500-talets
historia. Som historiker var H. saklig
och objektiv, gedigen och solid. Hans
framställning är alltid väldisponerad
och klar, ocli omsorgsfullt valda,
tidstypiska källcitat liva den episkt lugna
formen. — I Riksarkivet verkade H.
först under ett kvartsekel vid sidan
av sina arbetsuppgifter som skolman
i den blygsamma ställningen som e. o.
amanuens. Hans befordran till
riksarkivarie 1901 inledde en märklig
epok i det sv. arkivväsendets historia.
Hans tidigare insatser liade i främsta
rummet gällt arbetets vetenskapliga
sidor, ss. utgivningsarbeten samt
undersökningar och ordnande av
medeltids-, 1500-tals- oeh diplomatiska
samlingar, men han hade också genom
offentliga inlägg visat sitt intresse för
Riksarkivets administrativa
uppgifter. Ordnings- och utredningsarbetena
inom verket fortgingo nu under hans
ledning med värdefulla resultat,
delvis publicerade i Riksarkivets av
honom utvidgade "Meddelanden". Den
lärde vetenskapsmannen visade sig
samtidigt vara en utmärkt
organisatör. Med särskild målmedvetenhet
inriktade H. sin arbetskraft på
genomförandet av en organisation av landets
arkiwäsen under Riksarkivets
ledning och med tillämpning av de
moderna ordningsreglerna, den s. k.
proveniens* eller ursprungsprincipen, av
honom skildrad i en uppsats i
nämnda Meddelanden (1903). Den kort
förut inledda landsarkivorganisationen
fördes vidare. H. genomförde 1901—02
även en undersökning av de centrala
ämbetsverkens arkiv, som ledde till
djupt ingripande åtgärder, bl. a.
överflyttningar av åtskilliga äldre
arkivbestånd till Riksarkivet, där en ny
sektion för deras del inrättades 1909.
Regler för ordnande och förtecknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
