Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hodell, Frans - 2. Hodell, Björn - Hof, se även Hoof - Hof, Sven - Hofberg, se även Hovberg - Hofberg, släkt - Hofberg, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hodell
487
Hofberg
sällskap och var därefter 1865—70
vid Södra teatern i Stockholm. Som
skådespelare låg han mest åt det
burleskt komiska och var god
kuplett-sångare. Under 1860-talet skrev han
en mängd lustspel, original och
bearbetningar, av vilka senare
folkkomedin "Andersson, Pettersson och
Lundström" (1866) stått på repertoaren
ända in i vår tid. — H. blev 1870 red.
för Söndags-Nisse och 1881 dess ägare
samt befäste ytterligare den
popularitet som hans företrädare J. G. Schultz
vetat förskaffa tidn. — Gift 1) 1864
med komedi- och operettartisten
Mathilda H., f. Bäckström (f. 1843, †
1872), från 1865 till sin död verksam
på Södra teatern; 2) 1873 med
Thérese Paul. — En fostersyster till H.
var skådespelerskan Ida Fredrika
Johanna H. (f. 1859, † 1891), som från
1884 till sin död var populär aktris
vid Södra teatern. H. ö.
2. Hodell, Fritz Erik B jör n,
författare, teaterledare, f. 2 juli 1885 i
Stockholm. Föräldrar:
tidningsmannen Carl Julius Mårten B. och Ida
Wilhelmina Åstrand. Brorson till H.
1. — Efter mogenhetsex. 1907 i
Nyköping var H. ett par år anställd
först i Östergötlands Dagblad,
därefter i östersundsposten. Åren 1909—
25 var han tjänsteman vid Stockholms
elektricitetsverk och samtidigt kåsör
i tidn.-pressen. Han var dir. för
Vana-dislundens friluftsteater 1921—26 och
1933—37, för Folkets hus teater 1922
—29, för Södra teatern 1929—38, för
Mosebacke sommarteater 1925 och
för Skansens friluftsteater 1934, alla
i Stockholm. Han turnerade dessutom
i landsorten 1928—38. För sina
scener skrev han en mängd populära
folkpjäser. Från 1941 har lian
framträtt som kåsör i radio. Han utgav
1945 Stockholnisskildringen
"Wärds-hus förbi". — Gift 1916 med Elsa
Margareta (Greta) Jäderström. A. L.
Hof, se även Hoof.
Hof, Sven, språkforskare,
skolmän, f. 18 jan. 1703 i Skara, † 25
aug. 1786 på Ulvängen i Locketorps
skn, Skarab. län. Föräldrar: rektorn
vid trivialskolan i Skara, mag. Johan
H. och Christina Wallwik. — Efter
skolgång i Skara 1711—21 kom H.
sistn. år till Uppsala univ. Hans
studier där omfattade
naturvetenskaperna, de klassiska språken, filosofin,
matematiken och musiken. År 1731
blev han mag. Följ. år sökte han utan
framgång att bli förordnad till docent
i Uppsala. Sedan han likaledes
misslyckats i tävlan om en
naturvetenskaplig professur vid univ. i Åbo fem
år senare, övergav han tanken på
akademisk befordran och återvände till
Skara, där han blev v.
konsistorienotarie ocli gymnasiiadjunkt 1738 och
sedan efter vartannat rektor vid
trivialskolan, lektor i matematik 1746
och lektor i latin 1750. Redan 1757 fick
lian emellertid på begäran avsked med
prof: s namn. Som skäl för sin
avskedsansökan angav han sjukdom. Den
egentliga orsaken till hans avgång
torde dock ha varit missnöje med
förhållandena vid läroverket och i
domkapitlet och bristande förståelse och
uppskattning från kollegernas sida. —
Som pedagog var H. en föregångsman,
framsynt och human. Sålunda ivrade
han för åskådlighet i undervisningen,
var mån om bibl:s förkovran,
anskaffade material för den
naturvetenskapliga undervisningen, krävde ökat
utrymme i skolan åt modersmålet
och bekämpade pennalismen.
Märkligast är H. likväl som språkforskare.
Hans mest betydande verk äro:
"Swänska språkets rätta skrifsätt"
(1753) och "Dialectus Westrogothica"
(1772). I det förra arbetet förfäktar
H. den meningen, att skriften är
riktig i den mån den troget återger det
rätta talet. Han är alltså principiell
nystavare. Arbetet är en synnerligen
värdefull källa till vår kunskap om
det adertonde århundradets talspråk.
Boken om det västgötska folkspråket
åter anses ännu i dag som en av våra
bästa dialektmonografier. Dess
värdefullaste del är en ordförteckning på
3 000 ord. I alla H:s skrifter
framträder lians vakna iakttagelse, fina
språksinne och originalitet i
uppfattningen. På äldre dagar utgav han en
del smärre skrifter i praktisk,
tillämpad naturvetenskap, samtidigt som
han ägnade sig åt jordbruk och
trädgårdsskötsel. Nyttighetssyn punkten
gör sig gällande i hela hans
författarskap. Däri visar lian sig som barn av
sin tid. —■ H. var en rättrådig och
sanningskär man, arbetsam och
plikttrogen, något självmedveten och
fallen för rätthaveri. Hans
efterlämnade skrifter utgåvos 1930 av N.
Beckman. — Gift 1740 med Sara Forslind.
— Litt.: N. Beckman, "Bidrag till
kännedomen om 1700-talets svenska,
hufvudsakligen efter S. H:s arbeten"
(i Arkiv för nordisk filologi, 11,1895);
densamme, "S. IL" (i Vet. o. vitt.
samh:s handl., 4: 27, 1927). A. L—t.
Hofberg, se även Hovberg.
Hofberg, mellansvensk prästsläkt,
vars äldste kände stamfar Per i slutet
av 1500-talet och början av 1600-talet
bodde i Södra Ilovberga i Tärna skn,
Västmanl. län. Hans ättling i sjunde
led var folklivsforskaren Herman H.
(se nedan).
Hofberg, Johan Herman, läkare,
fornforskare, f. 11 juni 1823 i Stora
Malms skn, Södermani. län, † 28 april
1883 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Johan Peter (Jan Petter)
Herman Hofberg.
H. och Agnes Strand. — H. blev
student i Uppsala 1843 och studerade
sedan medicin, först i Uppsala till
1849, därefter vid Karol. inst., samt
blev 1852 distriktsläkare i Edsbergs
distrikt av Örebro län. Vid sidan av
tjänsten ägnade H. ett livligt intresse
åt antikvariska och folkloristiska
studier. Han utgav "Allmoge-Ord i Vestra
Nerikes bygdemål" (1861). År 1868
slutade han sin läkarverksamhet och
ägnade sig därefter huvudsakligen åt
folklivsforskning. Han utgav några
lokalhistoriska arbeten, blev 1872
korresponderande led. av Vitt. akad. och
insände dit underrättelser ang.
fornlämningar inom Närke, Västmanland,
Halland, en del av Södermanland och
de åländska öarna. År 1877 blev lian
fil. dr i Jena. Han blev 1874 e. o.
amanuens vid Nat. mus. och 1880
föreståndare för Livrustkammaren med
tillhörande samlingar. År 1875 blev han
sekr. i Sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande samt utgivare av dess
tidskr. "Läsning för folket" och "Land
oeh folk". Han utgav tills, med K.
Ljungstedt "Sverige.
Geografisk-histo-risk läsebok för hemmet och skolan"
(1870) och ensam bl. a. "Genom
Sveriges bygder. Skildringar af vårt land
och folk" (1872), som kom ut i flera
uppl., samt "Svenska folksägner"
(1882). Åren 1879—80 redigerade han
"Sverige. Fosterländska bilder" och
1880—83 "Läsning i hemmet för hvar
dag. Illustrerad svensk familjebok".
Med "Svenskt biografiskt
handlexikon" (1873—76) gjorde H. ett försök
—■ seklets enda i Sverige — att
åstadkomma ett lättöverskådligt allm. sv.
biografiskt uppslagsverk. Det
omfattade tiden från reformationen och
utkom, omsorgsfullt genomsett och
försett med talrika illustrationer, i ny
uppl. 1906 (2 bd). — Gift 1853 med
Augusta Matilda Elisabet von
Knorring. T. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
