Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffsten, Carl David - Hoffvenius, Petrus - Hofman, Sven - Hofman-Bang, Ove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hoffvenius
400
Hofman-Bang
Petrus Hoffvenius. Lavyr av Malmborg
(Kungl, biblioteket).
dir. Förlaget liar särskilt lagt an på
skolböcker, av vilka Roths atlas
utgått i mer än en mill. ex. Åren 1905—
17 var han ägare av och verkst. dir.
i Nya tryckeri ab. (numera Lindbergs
tryckeri ab.). — H. var styr.-led. i Sv.
bokhandelsskolan 1909—39 och är
ordf. i styr. för Understödsfören. för
sv. bokhandlare sedan 1927. År 1908
var H. en av stiftarna av
sammanslutningen De religiösa bokförlagen
och ordf. där 1922—33. Han var ordf.
i Stockholms gymnastik- och
fäkt-klubb 1924—38. — Gift 1) 1907 med
Ida Maria Lindquist, † 1916; 2) 1932
med Clara Elisabeth Lindquist.
H. Fr.
Hoffvenius, Petrus, läkare,
kallad "den svenska medicinens
grundläggare", f. 14 mars 1630 i Axnäs by,
Ärla skn, Södermani. län, † 23 maj
1682 i Uppsala. Föräldrar:
reg.-pastorn, sedermera kyrkoherden i
Rjörklinge Erie H. och Ebba
Larsdotter. — I Uppsala studerade H. till
en början orientaliska och klassiska
språk samt filosofi; redan vid
aderton års ålder fick han det hedrande
uppdraget att på univ:s vägnar hålla
en latinsk festoration med anledning
av westfaliska freden. Genom
Descartes’ filosofi, varöver Stenius docerade
i Uppsala, drogs H:s håg till
naturalhistoria och medicin. Med k.
stipendium reste han 1658 till Leiden,
som vid denna tid var Europas
förnämsta medicinska lärosäte. Där
ägnade han sig särskilt åt anatomin
—- bl. a. förfärdigade han av järn och
järntråd ett människoskelett med
artärer, vener, lymfkärl och nerver
markerade i olika färger, vilket väckte
stort uppseende — och åt den nya
experimentella fysiologin, som just
hade börjat blomstra upp. Efter att
1660 ha blivit med. dr återvände han
följ. år via Frankrike och Tyskland
till Sverige samt utnämndes genast
till prof. i medicin och fysik i
Uppsala. Vid sidan av sin vän O. Rudbeck
d. ä., prof. i anatomi och botanik,
blev han där pionjär för den spirande
naturvetenskapliga medicinen. Såväl,i
sina föreläsningar som i serien av
disputationer hållna under hans
ledning ("Exercitationes artis
medicina-lis", 1—4, 1661—80; "Synopsis
phy-sica", 1678, ny uppl. postumt 1698)
angrep han starkt den rådande
skolas-tiska filosofin, och vid
disputations-akterna växlades många skarpa hugg.
År 1665 förbjöd konsistorium, på
teologernas och filosofernas begäran,
utgivandet av en av H:s disputationer
och ställde honom själv till ansvar.
Striden, i vilken Rudbeck till H:s
försvar ingrep i än skarpare ordalag,
drogs inför kanslern, M. G. De la
Gardie, som utan nämnvärd framgång
uppmanade parterna till försonlighet.
När Rudbeck av sina mångfrestande
intressen med åren drogs bort från
undervisningen, fick II. även bördan
av anatomiundervisningen men påtog
sig den villigt. Han fick därjämte en
stor praktik i och omkring Uppsala,
och i brist på ett akademiskt sjukhus
medtog han på sina sjukbesök de
talrika studenter, som eljest skulle ha
saknat praktiskt åskådningsmaterial.
Även i övrigt var han för sina
lärjungar en faderlig vän, mottog dem i
sitt gästfria hem och blev också varmt
avhållen av dem. Ur hans skola
utgingo män som Hjärne, Roberg,
Bro-melius, Tillandz och Micrander. — H.
blev två gånger, 1664 och 1681, univ:s
rektor. Han "verkade på ungdomen,
på allmänheten och på det
vetenskapliga samfund han tillhörde med en
så stark och levande förmåga, att
ingen professor i Uppsala, icke en
gång Linné själv, kan däruti med
honom jämföras", skriver Hwasser. —
Gift 1661 med Anna Lenæa. •— Litt.:
biografi av O. T. Hult i Nordisk
medicin 1941. P. H. T.
Hofman (Hoffman), Sven,
rust-hållare, bondeledare, † 14 okt. 1766 i
Stockholm. — H., som var rusthållare
i Byttorp, Vedens härad, Älvsb. län,
hade ss. sakförare vunnit stort
inflytande i bygden. Då han av Göta
hovrätt pliktfällts och förklarats
oskicklig att föra andras talan, kasserades
emellertid hans val till 1765—66 års
riksdag av bondeståndet, som vidhöll
beslutet, trots att H. två gånger
omvaldes. H., som blivit förbittrad av
motståndet och utarmats genom de
många stockholmsresorna, angav
domaren i orten inför K. M:t för
begångna olagligheter vid
riksdagsmannavalet. En särskild rätt, som
förordnades däröver, beslöt i stället att
häkta H. Han stack sig dock undan
och lyckades genom en ivrig agitation
samla 500—600 man, till största delen
obeväpnade, med vilka han ville sätta
i gång ett allmänt uppror, störta det
rådande statsskicket och återinföra
enväldet. Utanför den trängre
hembygden vann han dock ingen
anslutning. Då det blev bekant, att Borås
borgare rustade sig till motvärn och att
Älvsborgs reg. började sammandragas,
skingrades större delen av hans
anhängare, och då H. försökte rymma,
greps han och utlämnades tills, med
övriga orostiftare till myndigheterna.
Ständerna tillsatte en s. k. extra
hovrätt, som i Borås rannsakade om
resningen. H. dömdes till döden och
avrättades i Stockholm. Två av hans
medbrottslingar avrättades och
trettionio dömdes till spöslitning eller
fängelse. H. hade i Stockholm haft
förbindelser med de missnöjdas kretsar
och därvid väl invaggats i tron, att
en statsvälvning skulle kunna
genomföras relativt lätt. Han var dock
ensam ansvarig för sitt huvudlösa
företag; trots tortyr kunde man icke få
fram någon antydan om att mäktigare
personer och intressen skulle ha legat
bakom. Upproret gav dock kraftigt
eko i riksdagen. Genom beslutet att
tillsätta en särskild kommission över
upproret med vad därmed
sammanhängde, frångingo mössorna sin före
makttillträdet mot liknande
kommissioner principiellt fientliga hållning.
— Om H:s uppror handlar Olof
Rudbecks (1750—77) komiska hjälteepos
"Boråsiaden" (1776). G. U.
Hofman-Bang, Ove Malling,
kemist, geolog, f. 2 dec. 1874 i Skövde.
Föräldrar: godsägaren Ivar H. och
Hilda Grönwall. — Efter
mogenhetsex. i Jönköping 1893 blev H. fil. kand.
1897 samt fil. lic. och fil. dr 1904, allt
vid Uppsala univ., samt var extraelev
vid Ultuna lantbruksinst. 1904—05.
Han var assistent vid
Lantbruks-akad:s experimentalfält 1905—06 och
vid Centralanstalten för försöksväsen-
Ove Hofman-Bang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
