Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Holmgren, August - 4. Holmgren, Frithiof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmgren
514
Holmgren
Uppsala och ägnade sig därefter
uteslutande åt naturvetenskapliga
studier. Han anställdes 1S55 som biträde
åt prof. Boheman för ordnandet av
Riksmusei entomologiska samlingar.
År 185S blev lian lärare i
naturhistoria vid Skogsinst., och 1871
befordrades han till lektor därstädes.
Därjämte var han 1880—86
Lantbruks-akad:s entomolog med skyldighet att
på kallelse besöka de orter, där större
insekthärjningar förekommo. H.
företog vidsträckta resor inom Sverige
samt till utlandet. Av allmänna medel
bekostades bl. a. hans resa till
Danmark och Tyskland 1861 i syfte att
studera flygsandsfältens beskaffenhet
och uppodlingsmöjligheter. På
anmodan av vinodlarna och med deras
understöd besökte han 1877 s. Frankrike
för att utreda insektskador på
vinplantan. Han deltog som zoolog i A.
E. Nordenskiölds spetsbergsexpedition
1868. — H. var den praktiska
entomologins grundläggare i Sverige. Inom
den rena entomologin specialiserade
han sig på den svåra gruppen
parasit-steklarna (Ichneumonidæ), och hans
arbeten över denna insektfamilj
förlänade honom internationell
ryktbarhet. —- Förutom ett femtiotal entomo-
Frithiof Holmgren.
logiska och praktiskt entomologiska
avh. i Vet. akad:s handl. och
Entomo-logisk tidskr. utgav H. en rad
botaniska och zoologiska handböcker. Han
var en av initiativtagarna till
bildandet av Entomologiska fören. i
Stockholm 1879 och tillhörde dess styr. 1879
—85 samt blev hedersled. 1886. — H.
var en godmodig och humoristisk man,
vilket satte sin prägel på såväl hans
föreläsningar som lians populära
författarskap. I kamratkretsen gick han
under namnet "Flugis". — Gift 1875
med Cha/rlotta Eleonora Öhman. —
Litt.: biografi av J. Spångberg i
En-tomologisk tidskr. 1889. B. T—d.
4. Holmgren, Alarik Frithiof,
fysiolog, f. 22 okt, 1831 på Åsen i
Västra Ny skn, östergötl. län, † 14
aug. 1897 i villa Åsen vid Uppsala.
Bror till H. 1, H. 2 och H. 3. —
Yngste sonen bland tolv barn av högt
begåvade föräldrar fick H., den
blivande frihetskämpen, en uppfostran i
största möjliga frihet. De sex
bröderna strövade mest omkring i fria
naturen, och först vid tretton års
ålder kom H. i skola i Vadstena, där
han fick reda sig själv och laga sin
egen mat. Vid femton år kom han till
Linköpings gymnasium, varifrån han
1850 utan föräldrarnas vetskap reste
till Uppsala. Där avlade han student
-ex. med högsta betyget i flera ämnen
och blev 1857 med. kand. med vackra
betyg, 1860 med. lic., 1861 med. dr
och s. å. adjunkt i teoretisk och
praktisk medicin. Hans håg stod dock till
fysiologin, som på kontinenten var
stadd i snabb utveckling; med
stipendium begav han sig s. å. till Bräcke
och Ludwig i Wien, där lian studerade
i ett år. Hemkommen förordnades han
till lärare i fysiologi vid Uppsala univ.
och inrättade 1862 därstädes
Sveriges första fysiologiska laboratorium.
Efter förnyade studier 1863—64 hos
du Bois-Reymond i Berlin oeh Ludwig
i Wien utnämndes han 1864 vid
trettiotre års ålder till prof. i fysiologi
vid Uppsala univ.; han var Sveriges
förste och i tio år ende prof. i ämnet.
—- H:s världsnamn som forskare är
knutet till två insatser, en teoretisk
och en mer praktisk: upptäckten av
näthinneströmmen (1865; publicerad
på sveneka 1866 och på tyska i
utförlig form 1880) samt
färgblindhets-studierna (1874—77).
Näthinneströmmen var det första påvisade fallet av
elektrisk aktionsström från ett
sinnesorgan i funktion; H:s upptäckt
blev visserligen internationellt
beaktad och lade grunden till hans
berömmelse, men dess fulla teoretiska och
praktiska betydelse kunde inte inses
förrän långt senare, då teknikens
utveckling gjorde det möjligt att på
hans rön grunda en särskild
forskningsriktning, den elektrofysiologiska.
H:s färgsinnesforskningar åter, som
hade börjat med några arbeten av
väsentligen teoretisk art, fick med ett
slag de vidsträcktaste praktiska
konsekvenser. Efter en svår tågolycka vid
Lagerlunda i Östergötland 1875 kom
H. på basis av avgivna vittnesmål till
slutsatsen, att orsaken kunde ha varit
färgblindhet hos den vid olyckan
dödade lokföraren. Med sin metod att
uppdaga färgblindhet med hjälp av
olikfärgade dockor av sefirullgarn, en
metod som senare fick namn efter
honom, påvisade han nu, att
färgblindhet är vida vanligare än vad man
hade trott. Järnvägsfolk hade dittills
hållit saken för ett lärt påhitt utan
praktisk betydelse: färgblindhet hade
aldrig observerats hos järnvägsmän
och förekom säkerligen inte heller,
menade man. Men H., som bland 266
järnvägsmän hittat inte mindre än
13 färgblinda, visade vid en
dramatisk session inför inbjudna
järnvägschefer, hur signalljusen förväxlades,
och lade därmed ansvaret på
trafikfolket. Med lika dramatisk
snabbhet slog hans rön igenom: inom en
månad hade färgsinnesprövning
föreskrivits inte bara vid järnvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
