Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Horn, Klas - 3. Horn, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horn
533
Horn
av hertig Johans rådgivare i dennes
finska hertigdöme och engagerades i
kriget mot Kyssland 1554. Följ. år
anförde lian en del av krigsfolket på det
ryktbara tåg, som Jakob Bagge
företog från Viborg till Nöteborg. Efter
vackra bedrifter blev lian jämte Bagge
överste för knektarna i Viborg och
1556 ståthållare på Viborgs slott, där
lian efter fredsslutet s. å. sökte
befrämja länets ekonomiska utveckling,
framför allt Viborgs handel på
Ryssland. Han nödgades emellertid av
hälsoskäl taga avsked från sin post
1560. S. å. sändes han till det hos
Gustav Vasa skyddssokande Reval,
men först sedan Erik XIV med mera
energi gripit sig verket an och låtit
H. avresa på en ny expedition 1561,
lyckades denne, fastän han stötte på
oanade svårigheter, genom skickligt
utnyttjande av sina maktmedel och
sin diplomatiska begåvning förmå
staden och en del av den estniska
landsbygden att giva sig under
Sverige, varvid H. blev
befallningsman där och friherre s. å. Han
råkade i en ömtålig situation på grund
av rivaliteten i östersjöprovinserna
mellan hertig Johan ocli konungen.
År 1562 intog han Pernau och
Wit-tensten, och därmed var Estland
svenskt. En av H:s första
åtgärder i det nyerövrade landet var att
inskrida till förmån för den
förtryckta bondebefolkningen. På hösten
återvände H. till Sverige, där han 1563
blev riksråd och konungens "sekreta
råd". S. å. utbröt nordiska
sjuårskriget mellan Sverige och Danmark,
och H. fick, sedan Erik lämnat
stridsområdet, övertaga befälet över den illa
utrustade sv. här, som stod vid
Halmstad och där blev slagen av danskarna,
varpå H. efter en misslyckad
expedition året därpå mot Bohus blev
befälhavare för krigsfolket i Småland.
Hans verkliga storhetstid som krigare
började sommaren 1564, då han trots
fullständig oerfarenhet i sjömanskap
och sjökrigföring blev utnämnd till
"överste amiral". En vecka efter det
H. tagit befälet över flottan,
utkämpade lian sin första sjöstrid mot den
förenade dansk-lybska sjömakten vid
Öland, en strid som slöt lyckosamt för
de sv. vapnen. Efter härjningståg till
Skåne och Blekinge blev han 1565
ånyo chef för flottan och slog i hård
strid den dansk-lybska flottan
mellan Bornholm ocli Rügen, varefter
han hyllades med ett triumftåg i
Stockholm. Ett febrilt
upprustningsarbete gav till resultat, att H. följ.
vår (1566) förfogade över icke mindre
än sextiosju skepp, med vilka han först
drev ett framgångsrikt kaperi i de
danska farvattnen, utan att den
allierade flottan var i stånd att hindra
detta. Sedan denna kommit i sjön
mötte H. vid Ölands n. udde ånyo
fienden i en ärorik kamp. De allierade
måste med kännbara skador och
förluster i folk fly till Gotland. En
häftig storm fullbordade
förstörelseverket, i det att nästan hela den förenade
flottan förliste utanför Visby. H. fick
efter segern omedelbart övertaga
befälet till lands för att angripa
Halmstad men insjuknade under resan dit
i pesten och dog. — Som krigare ocli
organisatör var H. av ovanliga mått.
Genom erövringen av Estland
grundlade han det sv. östersjöväldet, och
den sv. flottans kanske förnämsta
insats i vår historia är till stor del lians
personliga förtjänst. Han ligger
begraven i Uppsala domkyrka. ■— Gift
1551 med Christina Jakobsdotter
(Krumme). — Litt.: A. Munthe, "K.
K. H." (Svenska sjöhjältar, 4, 1902;
2:a uppl. 1922). H. N.
3. Horn, Karl Henriksson,
ämbetsman, krigare, f. omkr. 1550, † 16
maj 1601 på slottet Burtnick i
Livland. Son till H. 1 i hans första gifte.
-— H. deltog i Revals försvar 1570—71
och 1577 och i striderna vid Lode 1573
och Wenden 1578. Han utmärkte sig
vid Pontus De la Gardies intagande
av Kexholm 1580, blev s. å. krigsråd
och fältmarskalk och deltog även i
deni berömda marschen över den
is-belagda Finska viken 1581. Han
erövrade s. å. fästningarna Lode, Leal och
Hapsal i Estland och blev ståthållare
i Narva samt fick av Johan III stora
förläningar i Finland och Estland.
Konungen använde honom också som
underhandlare med ryssarna (1583
och 1585). Förhållandet till Johan III
försämrades, sedan H. rått denne till
fred (15S6), vilket upptogs onådigt.
Vid Revalmötet 1589 och senare i
Narva deltog H. i krigsbefälets
påtryckningar på Johan III för freden
och mot Sigismunds återvändande till
Sverige. H:s ställning i Narva
försvårades, sedan Johan III 158S
definitivt utsett Reval till stapel för den
ryska handeln och beordrat H. att ej
tillåta stapelhandel i Narva. I febr.
1590 angrepo ryssarna denna stad
med stor övermakt. Efter tre veckors
tappert ’försvar med sina dåligt
utrustade och obetalda trupper erbjöd H.
stillestånd mot att fästningarna
Ivan-gorod, Koporie ooh Jama stannade i
rysk hand. Johan III förklarade vid
underrättelsen därom H. avsatt som
ståthållare i Narva, drog in alla
förläningar och kallade honom till
Stockholm att jämte sina bröder stå till
ansvar för överlåtelsen av fästningarna,
försumlighet vid Narvas försvar, för
att lia tillåtit lybeckare och andra att
segla på Narva och för smädligt
skrivsätt. Den särskilda domstolen avkun-
Karl Horn.
nåde i febr. 1591 med ringa
röstövervikt dödsdomen. Exekutionen
uppsköts emellertid, då Johan III och
hertig Karl med alla medel sökte
förmå fången att bekänna, att rikets råd
stått bakom lians beslut att erbjuda
fästningarna. II., som hela tiden
uppträdde fast och manligt, förnekade
varje samband med rådsiherrarna i
denna sak. Efter omkr. ett års
dröjsmål blev fången benådad på
avrätts-platsen — Stockholms Stortorg —,
förflyttades till örbyhus och fick
förlåtelse av Johan III på dennes
dödsbädd. H. var närvarande vid Uppsala
möte 1593, där han intog en strängt
luthersk hållning, understödde hertig
Karl vid kröningsriksdagen i Uppsala
1594 och riktade där inför Sigismund
skarpa anklagelser mot sin och faderns
gamle fiende Claes Fleming, som
medverkat till lians fall 1590—91. H. var
en av de få finska adelsmän, som
bevistade Söderköpings riksdag (1595),
och ett av de tre sändebud, som
skickades till Finland och särskilt till
Fleming för att kungöra
riksdagsbeslutet, vilket ledde till ännu en
skarp sammanstötning med denne.
Under resten av 1590-talet bodde H. på
sina gods i Estland. Våren 1600
övergick han definitivt till hertig Karls
anhängare, medverkade till Revals
övergång till hertigen, utnämndes till
ståthållare där och fick
lagmansräntan över n. Finland. Som militär
rådgivare följde han hertigen i polska
kriget och blev sårad; han avled ej långt
därefter i Livland. -— H. ligger
begraven i Revals domkyrka. Han ansågs
ej blott som en framstående militär
utan var även en studerad man. -—
Gift 1577 med Agneta von Dellwig. ■—
Litt.: F. ödberg, "Om konung Johan
III:s förföljelse mot ståthållaren K.
H. H. och hans bröder 1590—92"
(Vestergötl:s fornminnesfören:s
tidskr. 1904). T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
