Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Horn af Rantzien, Henning Rudolf - 2. Horn af Rantzien, Gustaf Jakob - 3. Horn, Vivi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horn af Rantzien
542
Horn af Rantzier»
Henning Rudolf Horn af Rantzien. Målning
(detalj) tillskriven J. H. Wedekindt.
danska krig i Blekinge och Skåne. Han
förordnades till kommendant på
Keks-holms fästning 1681 och förflyttades
1695 till Narva, vars försvarsverk
under hans ledning förstärktes. S. å. blev
han överste vid Cronmanis
infanteri-reg. I sept. 1700 bröto ryssarna över
gränsen och begynte belägra Narva. I
nov., då undsättningen nalkades, sökte
tsar Peter äntligen betvinga det trots
våldsamt bombardemang obrutna
försvaret genom upprepade stormningar
men förgäves. H. ingrep därefter i det
stora staget genom ett utfall med
besättningen. Karl XII belönade den
tappre kommendanten genom att
utnämna honom till generalmajor av
infanteriet och överkommendant på
alla fästningar i Ingermanland och
Keksholms län samt upphöjde honom
i friherrligt stånd 1701. De följ.
åren under konungens polska fälttåg
blev det H:s svåra uppgift att möta
de snart återupptagna ryska anfallen
i Estland. Nöteborg, Nyenskans m. fi.
sv. fästen föllo, och 1704 vände tsaren
sig mot Karva, som efter anläggandet
av S:t Petersburg blev särskilt
eftersträvansvärt för ryssarna. I juni
började det stå illa till hos de belägrade.
Hälften av garnisonen på omkr. 5 000
man var sjuk, och av brist på proviant
begynte manskapet gå över till den
vida överlägsna fienden. H. vägrade
emellertid i det längsta att kapitulera
och försvarade hjältemodigt staden.
Den 10 aug. stormades den emellertid,
och efter tre timmar var motståndet
brutet. Under plundringen och
blodbadet, som nu följde, blev H:s nyss
avlidna hustrus kropp upptagen ur
sin kopparkista och kastad i
Narova-floden; själv blev han illa
misshandlad. Han hölls därefter en längre tid
i hårt och ovärdigt fängelse, bl. a. i
Moskva, och fick sedan jämte andra
krigsfångar deltaga i triumftåget
efter den ryska segern vid Poltava.
Karl XII befallde upprepade gånger
rådet att söka utverka H:s utväxling,
men denna kom ej till stånd förrän i
slutet av 1714. Han tvangs dock att
lämna sina sex barn kvar i Ryssland.
Kort efter hemkomsten utnämndes H.
till generalfälttygmästare och
understödde som sådan Oarl Cronstedts
nydaningsverk inom artilleriet. Han
avgick från detta ämbete 1719 och blev
då på ständernas förslag utnämnd till
riksråd och upphöjd i grevligt stånd.
Han torde ha stått det holsteinska
partiet nära, men hans politiska
verksamhet blev av ringa betydelse. — Gift
med grevinnan Helena Sperling. G. B.
2. Horn af Rantzien, Gustaf
Jakob, friherre, hovman, f. 1706,
avrättad 23 juli 1756 i Stockholm.
Föräldrar: översten Carl Gustaf Horn
till Rantzien och Gustaviana Fleming.
— Jämte sina syskon upphöjdes H.
för faderns förtjänster i friherrligt
stånd 1719. Han blev student i Halle
1728 och ingick därefter som e. o.
kanslist i Kanslikollegium. Han;
utnämndes 1731 till kammarherre,
deltog som marskalk i C. G. Tessins
lysande bröllopsbeskickning till Berlin
1744 och blev kronprinsessan Lovisa
Ulrikas hovmarskalk efter hennes
ankomst till Sverige. När Adolf Fredrik
blivit konung och det s. k. hovpartiet
bildats, kom H. genom sin
undfallenhet för den viljestarka drottningen att
tillhöra den trängre krets kring
kungaparet, vilken drevs att planera
ett uppror emot rådet och ständerna
under riksdagen 1756. Han deltog i
försöken att uppvigla lägre militärer,
arbetare och sjömän i Stockholm
genom att dela ut penningar och
förhåll-ningsorder och torde ha varit fullt
invigd i revoltplanen. Då några
underordnade satte i gång revolten för
tidigt, röjdes den omedelbart, och H.
blev snart kallad till förhör inför
riksens ständers kommission. Genom
alltför tydliga undanflykter röjde han i
onödan sin medverkan, varför han
arresterades. Så småningom pressades
han genom medanklagades
bekännelser att tillstå sin skuld. Efter en
skyndsam process — man befarade oro
i landsorten — dömdes H. den 16 juli
jämte greve Erie Brahe ocli sex andra
personer att mista livet som förrädare.
Under skydd av en stark truppstyrka
verkställdes halshuggningen på
Riddarholmen mellan kyrkan och broarna
invid det fängelse, där de livdömda
förvarats. — Gift 1750 med grevinnan
Eva Marijweta Gyllenstierna. G. B.
3. Horn, Louise Viveka (Vivi)
Anna Charlotta, författarinna, f. 20
okt. 1S77 i Nyköping. Föräldrar:
översten Carl Wilhelm Emanuel
Ankarcrona och Anna Catharina Wilhel-
Gustaf Jakob Horn af Rantzien. Pastell
(detalj) av G. Lundberg.
mina Knös. — Efter genomgång av en
flickskola stannade H. i hemmet tills
hon gifte sig. Hon debuterade som förf.
med sagosamlingen "Älvadrottningen"
(1912) och har senare i samma genre
utgivit samlingarna "Prinsessan
Ljungblomma och andra sagor" (1914)
samt "Hos sagoféen" (1917). Hon har
även framträtt med övers, från
särskilt engelsk litteratur samt under
pseud. Vera Veronica författat
romanen "Skilsmässa" (1914). Mest känd
har hon blivit genom sina skickligt
komponerade kulturhistoriska verk,
av vilka "De små Knösarna. Ett
ro-mantisikt Uppsalahem" (1921),
"Herrarna till Runsa. Några drag ur
släkten Ankarcronas historia" (1928) och
"Herrgårdsliv och uppsalaromantik i
början av 1800-talet" (1935) behandla
hennes föräldrars släkter. Populärast
har "Den sturske Montgomery.
Kungagunstling, kvinnotjusare, statsfånge"
(193S) blivit, byggd framför allt på
Robert Montgomerys dagbok, och för
övrigt märkas i denna serie "De sista
Sturarne" (1931), "På sångens1 vingar.
Vivi Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
