Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoya, Johan av - Hubendick, släkt - 1. Hubendick, Jacob - 2. Hubendick, Ludvig - 3. Hubendick, Edvard - Hugo, Yngve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hubendick
545
Hugo
änka efter den i Stockholms blodbad
avrättade Joakim Brahe. Ungefär
samtidigt intogs han i det sv.
riksrådet trots oppositionens varningar
mot utlänningar. Såsom svåger till
konungen erhöll han t. o. m. den
främsta platsen inom rådet och blev
innehavare av Viborgs ocli Nyslotts
län i Finland. Under de följ. ären var
han konungens förtroendeman i
politiken mot Ryssland men anlitades
också för förhandlingsuppdrag med
Danmark och Lybeck. Tills, med
Gustav Vasas sekr. Wulf Gyler träffade
ban i mars 1529 en överenskommelse
med hansestaden rörande betalningen
av den sv. skulden sedan
befrielsekrigets dagar. Men när Gustav Vasa
på sommaren 1533’inför sitt
deltagande i den s. k. grevefejden vägrade
fullfölja överenskommelsen, för vilken
H. ansvarade med sin egen person,
inträdde en schism mellan konungen
och H. Misstänkt för lybskvänliga
stämplingar flydde han 1534 med
hustru och barn över Baltikum till
Lybeck. Som befälhavare för den
lyb-ska styrkan stupade han i slaget vid
Öxnebjerg på Fyn 1535. I. S.
Hubendick, släkt, härstammande
från Tyskland. Den äldste kände
stamfadern Andreas Heinrich H. (f. 1720,
† 1813) var "wallmeister" i
Sachsen-Lauenburg. Släkten inkom till Sverige
med hans son Carl Georg Ludvig H.
(f. 1767, † 1852), slutligen handlande
i Karlskrona, far till
överkommissarien Jacob H. (H. 1). Dennes son,
kaptenen och förf. Ludvig H. (H. 2),
blev far till motorteknikern Edvard
H. (H. 3).
1. Hubendick, Johan Carl J a c o b,
ämbetsman, f. 12 nov. 1801 i
Karlskrona, † 26 febr. 1872 därstädes.
Föräldrar: handlanden Carl Georg
Ludwig H. och Anna Catharina Elisabeth
Voigt. — Efter privata studier blev
H. student i Lund 1819 ooh avlade
kameralex. 1820. S. å. började han
tjänstgöra som extra kanslist vid
be-fälliavande amiralens kansli i
Karlskrona, blev kanslist 1825, kamrerare
1829 och sjömiliskommissarie 1837
(tf. från 1832). År 1840 förordnades
han till överkommissarie (utnämnd
1849). H. förvärvade under sin långa
tjänstetid en ingående kännedom om
flottans ekonomiska ärenden. Sitt
stora intresse för sjömilitära ämnen
ådagalade han bl. a. genom att 1842—
43 på egen bekostnad utge och
författa artiklar i Tidskr. i sjöväsendet,
som utan hans ingripande skulle ha
upphört att utkomma. Han
omredigerade även Boströms ansedda lärobok
"Handbok uti tackling" (1837—40).
Är 1853 bildade han en änke- och
pupillkassa för änkor och barn efter
matroser och daglönare vid Karls-
Edvard Hubendick.
krona örlogsstation. — Gift 1826 med
Gustafva Charlotta Sjöbohm. B—z.
2. Hubendick, Ludvig Andreas,
sjöofficer, författare, f. 1 maj 1835 i
Karlskrona, † 15 nov. 1914 i
Stockholm. Son till H. 1. — H. avlade
sjö-officersex. 1855 och
konstruktions-officersex. 1858; han genomgick även
Falu bergsskola, där ban avlade ex.
1S64. Han blev underlöjtnant 1859 och
kapten 1875 samt tog avsked ur aktiv
tjänst 1890. Ären 1865—78
tjänstgjorde H. som besiktningsofficer vid
styckebruk, och 1878—90 var han
bibliotekarie för Sjöförsvarsdep:s
bibi., som han ordnade. Under ett antal
år var ban censor vid Sjökrigsskolan.
H. verkade även flitigt som förf., ofta
under pseud. Ella, och utgav en del av
"Ungdomens bok" (1879; 2:a uppl.
1883), ’’Handbok för frimurare" (1890)
och "Hvad skall man bli ?" (1901). Han
gjorde sig också känd som övers. bl. a.
av Marryats romaner och skrev ett
stort antal sjötekniska artiklar i
Nordisk familjeboks 2:a uppl. — Gift
1873 med Evy Mathilda Christina
Wæhrenqvist. B—z.
3. Hubendick, Carl E d v a r d
Ludvig, motortekniker, f. 26 febr. 1S75 i
Stockholm. Son till H. 2. — Efter
läroverksstudier genomgick H. Tekn.
högskolan och blev bergsingenjör
1900. Han var ritkontorschef vid J. V.
Svenssons motorfabrik i Augustenda]
utanför Stockholm, en av landets
tidigaste motorfabriker, 1900—02, var
stipendiat på Jernkontorets
bergsmekaniska stat 1901—02, förste
ingenjör och chef för förbränn
ingsmotor-avd. i ingenjörsfirma Fritz Egnell i
Stockholm 1902—10 och överingenjör
vid förbränningsmotoravd. vid
Mor-gårdshammars mekaniska verkstads
ab. 1910—12, där hen ledde den då
upptagna tillverkningen av
förbränningsmotorn Tellus och
utombords-motorn Pilen. Ären 1912—16 var han
chefsingenjör vid J. V. Svenssons
motorfabrik. Han utnämndes 1916 till
prof. i läran om förbränningsmotorer
vid Tekn. högskolan, erhöll avsked 1940
och uppehöll därefter professuren till
1945. Sedan 1943 är ban kursledare vid
NKI-skolans tekn. fackavd. Vid sidan
av sin lärarverksamhet utövade han
konsulterande ingenjörsverksamhet på
det motortekniska området. Han var
från 1914 sakkunnig i
Kommerskollegium för utredning ang. åtgärder för
främjande av sulfitsprittillverkningen
ocli inlade stora förtjänster om ökad
användning av sv. sulfitsprit som
motorbränsle. Han var även sakkunnig
rörande tillverkningen av mineraloljor
ur alunskiffer 1920 ocli led. av
lager-husbyggnadskommissionen 1917. Han
var 1926—45 led. av styr. för statens
maskin- och
redskapsprovningsanstal-ter. Mest känd blev H. som
framstående konstruktör av olika slags
förbränningsmotorer och som teoretiker
inom motorteknik, kylteknik och
allmän maskinteknik. Utom gasmotorer
konstruerade han den av ab.
Penta-verken i Skövde från 1908 tillverkade
Pentamotorn, som efter några år blev
den mest använda båtmotorn i landet
samt dessutom såldes mycket till
utlandet. År 1902 utförde H. ritning till
motorn för Sveriges första
undervattensbåt Hajen. Han har dessutom
konstruerat och utfört ett flertal
förbränningsmotoranläggningar och
kylanläggningar. H. är medl. av styr. för
Flygtekniska försöksanstalten sedan
1940. — H. har framträtt som flitig
skriftställare med en mångfald
arbeten oeh avh. icke blott inom sitt
specialområde utan även inom andra
tekniska och tekniskt-historiska
områden. Han var huvudred, för Tekn.
tidskr. 1922 och för serieverket "De
tekn. vetenskaperna" (1926—35) samt
tillhörde red. för "Svensk teknisk
uppslagsbok" (1937—39). Han blev
led. av Ing. vet. akad. 1919
(hedersled. 1940), Vet. akad. 1930 och
Lant-bruksakad. 1932. — Gift 1908 med
Anna Katarina (Ketty) Nettelblad.
S. E.
Hugo, Yngve, folkbildningsman,
radioman, f. 14 mars 1886 i
Norrköping. Föräldrar: fattigvårdskamrern
Karl Vilhelm Hugo Andersson och
Sophie Lovisa Borén. ■—- H. avlade
mogenhet sex. i Norrköping 1905 och
blev fil. kand. i Uppsala 1913. Han
intog redan under sina univ.-år en
bemärkt plats i folkbildningsarbetet,
bl. a. som ledare av Östgöta nations
hembygdskurser 1908 ocli 1909, som
föreläsare och som ledare av kurser,
anordnade av univ:s föreläsningsbyrå.
År 1910 började han tjänstgöra som
lärare i naturvetenskapliga ämnen vid
Brunnsviks folkhögskola, och 1926
35 Svenska män och kvinnor III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
