Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hybinette, Victor - 2. Hybinette, Sam - 3. Hybinette, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hybbinette
560
Hybbinette
anställd vid och 1897—1902 chef för
Orford copper co:s nickel- och
kopparverk i Bayonne, New Jersey, byggde
nickelsmältverket och utarbetade där
sin världsberömda metod för
elektrolytisk framställning av nickel. Han
var 1902—05 metallurgisk
chefsingenjör vid International nickel co. i New
York och byggde 1906—08 koppar-,
nickel- och koboltverk för
North-American lead co. i Fredericktown,
Missouri. År 190S återvände han till
Norge, där han 1909 grundade
firman A. S. Kristiansands
nikkelraffi-neringsverk, där han själv ingick som
dir. och störste intressent 1909—22.
Denna norska nickelindustri spelade
en stor roll under första
världskriget. H. var 1920—24 tidvis bosatt
i Sverige, där ban ägde Frövifors
pappersbruk. I Wilmington, Delaware,
grundade han 1931 fiybnickel alloys
co. för nickellegeringstillverkning och
han var dir. (president) i detta bolag,
liksom i det s. å. likaledes av H.
grundade Nicralumin co. i Jackson,
Michigan, för framställning av
lättmetaller. Under sitt sista decennium
verkade H. som konsulterande
ingenjör hos nickeltrusten International
nickel co. I dess tjänst utförde han
bl. a. utredningen för
exploaterandet av Petsamo nickelgruvoa- i
Finland, kända som Europas rikaste
fyndighet i sitt slag. — H. var en av
vårt lands och vår tids förnämsta
metallurger. Enligt hans
e|lektrolytiska metod framställdes på 1930-talet
över 70 procent av hela världens
nickelproduktion och en stor del andra
metaller, lättmetaller och legeringar.
Trots många motgångar förblev han
en ständigt verksam optimist. År 1917
donerade han 13 500 kr. till Chalmers
tekn. inst. — Gift 1900 med Ester
Sigrid Elisabet Evers. ■—• Litt.: biografi
av E. Nordström och A. G. P. Palén
i Tekn. tidskr. 1937. S. B.
2. Hybbinette, Oscar Samuel
(S a to), kirurg, sångare (tenor), f. 31
jan. 1876 i österåkers skn, Stockholms
län, † 12 febr. 1939 i Stockholm.
Föräldrar: godsägaren Oscar B. och
Banna Stenman. — H. blev student 1894
samt med. kand. 1899 ochmed. lic. 1904,
allt i Stockholm. Efter förordnanden i
kemi 1897 och i anatomi 1897—98
ägnade han sig åt kirurgin; sin
utbildning däri fick han under J. Berg vid
Serafimerlasarettet, där han var extra
amanuens 1901—02, amanuens 1905
—06 och underkirurg 1907. År 190S
öppnade han privat kirurgisk praktik
i Stockholm, vann snabbt rykte som
sällsynt skicklig och kunnig operatör
samt blev snart en av stadens mest
anlitade kirurger. Ehuru saknande
nämnvärda formella meriter
uppmanades han 1921 på den självrådige
Sara Hybbinette.
men klarsynte Hj. Forssners initiativ
att söka den ledigblivna befattningen
som överläkare vid Sabbatsbergs
första kirurgiska avd. Till denna post
utnämndes han 1922 efter
förordnande 1921. Där gjorde sig hans praktiska
duglighet och organisationsförmåga
snabbt gällande. Han växte med
uppgiften och blev såväl en utmärkt
lärare för sina underläkare som en
vetenskapligt arbetande klinikchef.
Ursprungligen ytterst kritisk mot vad
som stod i litteraturen —
"folkskoleböckerna’’, som hans uttryck gärna
föll — producerade han omsider en
betydande följd av klara, kritiska och
praktiskt betydelsefulla arbeten från
olika områden av kirurgin: främst
ben- och ledkirurgin, där en metod
för operation av habituell
skulder-luxation bär hans namn, och vidare
den kirurgiska behandlingen av
ändtarmskräfta, gallfistlar,
spottkörtel-tumörer, kluven gom m. m. Till
belöning främst för sin vetenskapliga
gärning blev han 1933 med. hedersdr vid
Karol. inst. och fick 1936 den för en
icke-akademiker sällsynta
utmärkelsen av prof:s namn. — H. togs i
anspråk för talrika officiella
administrativa och organisatoriska uppdrag
m. m. Han var medl. av
kommittéerna för omorganisation av
Gymnastiska centralinst. och av Stockholms
stads sjukvårdsförvaltning samt av
Stockholms städs
sjukhusbyggnadskommitté och av byggnadskommittén
för Vanföreanstalten och ortopediska
kliniken å Norrbacka. Från 1926
var han v. ordf. i
Serafimerlasa-rettets direktion. Han var ordf. i
styr. för Kirurgiska
instrument-fabriks ab. (KIFA) i Stockholm. —
H., som var en varm vän av fransk
medicin och fransk kultur, var medl.
av flera franska medicinska och
kirurgiska sammanslutningar. På hans
initiativ planerades att förlägga 1941
års internationella kirurgkongress till
Stockholm som en hyllning åt sv.
kirurgi; kongressen, vid vilken H. var
tilltänkt som generalsekr., kom dock
på grund av kriget aldrig till stånd.
— Lika känd och varmt avhållen som
H. var som kirurg, lika uppburen och
berömd var han som sångare. Han
ägde en ljus, typiskt nordisk tenor,
som under Gillis Bratts ledning
utbildades till klangskönhet och
ovanligt omfång, och var dessutom
genommusikalisk och strålande av äkta
sångarglädje. Vid otaliga
kongresser eller enskilda samkväm blev hans
sång en höjdpunkt; lian medverkade
vidare som solist vid olika
sångarfärder, ss. Allmänna sångens i Uppsala
parisfärd 1900, Sv. sångarförb:s
parisfärd 1914. Stockholms
student-sångarförb:s Norrlandsturné 19l16
och O. D:s sångarfärd till Danmark
1919, samt vid många konserter.
Operascenen beträdde han en enda
gång, vid en välgörenhetsföreställning
för Röda korset 1921. Sångarens
popularitet i förening med
sällskapsmänniskans gemyt gjorde honom till
en av samfundet S. H. T:s mest
uppburna medlemmar. År 1919 erhöll han
Litteris et artibus. ■— Till H:s många
intressen hörde även den kulinariska
sfären; skicklig amatörexpert
betroddes han träffande nog med att avfatta
företalet till den sv. upplagan av
Brillat-Savarins "Smakens fysiologi".
Han var även känd naturvän,
motorbåts- och skärgårdsentusiast. — Som
människa liar H. av G. Forssell
träffande jämförts med Anders Zorn.
Gemensamma drag hos dem bägge voro
den yttre gestaltens frodighet,
blandningen av mustig livsnjutare och
slösande glädjespridare, av stundom
bondsk självkänsla och varm
vänfasthet, av kryddad humor och mångsidig
talang, överhuvud den lyckliga
föreningen av arbets- och levnadsglädje.
H. var "en märkesman inom svensk
läkekonst, en strålande personlighet
med något av festivitas över sig i
livets alla skiften, en
renässansgestalt, över vilken för långliga tider
framåt ett legendariskt skimmer
kommer att vila" (G. Asplund). -—
En porträttmedaljong över H.,
utförd av G. Carell, avtäcktes 1939 i
österåkers kyrka, på vars kyrkogård
han är begravd. — Gift 1913 med
Gunhild Lindfors. —Litt.: W. Swahn,
"S. H., läkare, människovän,
levnadskonstnär" (1939); biografi av G.
Forssell i Nordisk medicinsk tidskr.
1936; nekrolog av G. Asplund i
Nordisk medicin 1939. P. H. T.
3. Hybbinette, Otto Robert,
läkare, f. 14 mars 1886 i Norrtälje.
Föräldrar: köpmannen Nils Benrik
B. och Maria Elisabeth Lindblad. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
