Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkanson, Edvin - Håkanson, Hans, författare, se Hergin - Håkanson, Harald - Håkanson, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håkansson
577
Håkansson
Edvin Håkanson.
och var dess ordf. från 1919.
Företaget bestod till en början enbart av
väveri, men under H:s ledning
utvidgades verksamheten till att omfatta
även framställning av halvfabrikat.
Ett prov på H:s initiativ var
bildandet 1898 av Kungsfors’ spinneri ab.,
1914 övertaget av Borås Wäfweri
ab. — H. var samtidigt inflytelserik
medl. i styr. för Bydahl
manufaktur-ab. 1892—1920, ordf. i Sv.
bomulls-fabrikantfören., ordf. i s. Älvsb. läns
handels- och industrikammare 1905—
09 samt ordf. i Älvsb. läns s.
hushållningssällskap 1921—25. H. var
landstingsman 1903—08 och 1916—22 samt
led. av Första K. 1904—10, där han
förfäktade tullskydds- och
sparsam-hetsintressen. Han tillhörde
bevillningsutskottet 1907—10. — Gift 1S89
med Anna Ingeborg Brunstedt. Cgn.
Håkanson, Hans, författare, se
Hergin.
Håkanson, Carl Harald
Christian, motorman, uppfinnare, f. 21
april 1869 i Eslöv. Föräldrar:
postmästaren Carl Christian H. och
Augusta Amanda Runstedt. ■— Efter
läroverksstudier i Lund genomgick H.
1889—92 Chalmers tekn. inst. och
1892—93 Polytechnicum i Zurich.
Han verkade därefter i utlandet som
maskinkonstruktör: i Förenta
staterna 1893—96, i Berlin 1896—99 och
i Helsingfors 1899—1900. H. var
överingenjör och chef för automobilavd.
vid ab. Södertälje verkstäder 1901
—04, varefter han flyttade till
Västerås som chef för litterära avd. och
patentavd. vid ASEA 1904—14 och
som chef för samma bolags
personal-avd. 1914—34. Han tjänstgjorde som
besiktningsman för motorfordon i
Västerås 1906—27 och som
hissinspektör därstädes 1916—40. Ären
1910—18 utförde han, delvis med
statsanslag, omfattande försök med
traktorer för vintertrafik. H. var 191S
37 Svenska män och kvinnor III
—36 styr.-led. i Sveriges
privatanställ-das pensionskassa (sedan 1930 Sv.
personal-pensionskassan). — Som
uppfinnare har H. blivit mest känd
genom den av honom 1900
konstruerade första sv. elektromobilen. Han
konstruerade motorslädar för Sir
Ernest Shackletons sydpolsexpedition
1914. — H. var i Västerås led. av
stadsfullmäktige 1914—18 och av
drätselkammaren 1908—28, Han var
led. av sociala rådet 1919-—30. — Gift
1897 med Marie Franziska Adelheid
Thewalt från Tyskland.
S. B., H. N—m.
Håkanson, Knut Algot,
tonsättare, f. 4 nov. 1887 i Kinna skn,
Älvsborgs län, † 13 dec. 1929 i Göteborg.
Föräldrar: industriidkaren Algot H.
och Agda Engzell. — Student i
Stockholm 1906 inskrevs H. s. å. vid
Uppsala univ., där han en följd av år
läste filosofi och språk. Samtidigt
bedrev han studier i musik, i
kontrapunkt och komposition för J.
Lindegren 1906—08 och R. Liljefors 1913
—15 samt i piano för K. Bäck 1909
—10. Sin utbildning i kontrapunkt
fortsatte han under somrarna 1922—
25 för J. Schreyer i Dresden. — H.
var 1916—25 dirigent vid Borås
or-besterfören. och dessutom 1922—25
lärare i musikteori vid Borås
musik-inst., till vilket han även tagit
initiativet, verkade därefter under ett par
år som musikpedagog och kritiker i
Hälsingborg samt var från 1927
musikanmälare i Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidn. Han erhöll åren 1926
och 1929 ett statens
tonsättarstipen-dium. — Folkmusiken blev avgörande
för inriktningen av H:s tonkonst, som
utgör en sammansmältning av sv.
folkton i dess ursprungliga, icke
romantiserade form och sträng polyfon
stil i J. S. Bachs anda. Ex. äro "Svensk
svit i kontrapunktisk stil", op. IS (tr.
1923) för piano eller stråktrio, följd
av orkesterverken "Svensk svit nr 2",
op. 27 (komponerad 1925) och
"Variationer och final över ett tema av
Lomjansgutten", op. 30 (uppförd i
Göteborg och Stockholm 1929) samt
pianoverket "10 variationer och fuga
över en svensk folkvisa", op. 37 (tr.
1930), vartill komma mästerliga
bearbetningar av sv. folkmusik, ss. "Tolv
små tvåstämmiga svenska
inventioner. Gånglåtar och polskor i
kontrapunktisk sats", op. 26 (tr. 1926) för
piano eller violin och violoncell samt
serien "Svensk folkmusik". I sina
tidigare verk var H. en nordisk
nyromantiker med dragning till förtätad
lyrik. Han ägde dessutom en fin
känsla för diktkonstens olika valörer
och för en naturlig melodisk
deklamation, vilket gjorde honom till en
förträfflig sångkomponist. H. har
Harald Håkanson.
också skrivit en rad solosånger med
piano- eller orkesterbeledsagning till
dikter av bl. a. O. Hansson ("De bägge
viljorna. . .", op. 4) och E. A.
Karlfeldt ("Tre sånger", op. 38). Vidare
märkas orkestersviterna "Från
hem-bvgden", op. 13 och "Från Kullaberg",
op. 14, musik till baletten "Mylitta"
och för soli, kör och orkester "Skåne",
op. 33 samt pianostycken m. m. Han
har även bearbetat och harmoniserat
"Ur Törnrosens bok. Sju songes av C.
J. L. Almqvist" (tr. 1916). — H.
framstår som en av vårt lands mest
betydande och egenartade
kontrapunktiska begåvningar, vars livsbana
bröts alltför tidigt. Mot sina egna
skapelser var han en sträng kritiker,
lians skriftställargärning präglades
av hans fint bildade personlighet. —
Gift 1) 1913 med Jenny Olssön-, 2)
1921—27 med Mary Omon Richter. —
Litt.: W. Sevmer, "Fyra
nyromantiker" i Sv. tidskr. för musikforskning
(1941); uppsatser av J. Eriksson och
W. Sevmer i "Musikmänniskor"
("Hågkomster och livsintryck", 24,
1943). G. M.
Knut Håkanson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
