Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Linné, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Linné
32
von Linné
Carl von Linné.
Gipsmedaljong av C. F. Inländer 1773.
punkt koncipierat sin största tanke:
sexualsystemet. Han tillämpade sin
nya metod redan i en (dä ej tryckt)
bearbetning av sin "Hortus
Uplandi-cus" från 1730. Nu gjorde lian även
utkast till större arbeten; genom
redogörelser i en tysk tidski.,
Ham-burgisclie Berichte, blev hans strävan
att reformera botaniken bekant
utanför Sverige. Våren 1732 begav sig L.,
med understöd av Vet. soc. i Uppsala,
till Lappland. I en livfull resedagbok,
"Iter Lapponicum" (tr. 1889), skildrar
han sommarens färd, som över Umeå
och Kvikkjokk sträckte sig till Norge
och åter över Luleå—Torneå—Åbo, och
som blev fylld av såväl äventyr som
vackra upptäckter inom
naturalhistoria och etnografi. Återkommen till
Uppsala fortsatte L. att ge privata
kollegier, bl. a. i mineralogi och
pro-berkonst. Kring årsskiftet 1733—34
besökte han Falun och andra gruvor
och bruk i Dalarna; sommaren 1734
företog han jämte flera studenter en
upptäcktsfärd i Dalarna, bekostad av
landshövding N. Reuterholm; för dess
resultat redovisade han i "Iter
Dale-karlicum" (tr. 1889). L., som en tid
framåt ägnade sig i synnerhet åt
mineralogin, beslöt nu, därtill rådd
av andra, att resa utrikes, närmast
i avsikt att förvärva med. drsgrad.
Våren 1735 for han med lappdräkt,
trolltrumma och outgivna manuskript
i packningen över Danmark till
Hamburg och vidare med fartyg till
Holland, och i juni s. å. anlände lian till
Amsterdam. — I Holland grundlade
L. sitt världsrykte. Han upplevde
där sin lyckligaste tid. Efter att i
ITarderwijk ha försvarat en
disputation om frossans orsaker och
promoverats till med. dr reste han till Leiden,
där lian vann två inflytelserika
gynnare, läkaren J. F. Gronovius och
den ryktbare medicine professorn
Herm. Boerliaave. Vid ett senare
besök i Amsterdam knöt han nära
vänskap med botanisten Joh. Burman
(d. ä.) och samarbetade med honom,
men i sept. 1735 flyttade han till den
oförlikneliga botaniska trädgård, som
på Hartecamp nära Haarlem anlagts
av den förmögne köpmannen Georg
Clifford; under några år verkade L.
som föreståndare för denna
anläggning, vars skatter lian beskrev i en
magnifik "Hortus Cliffortianus"
(1737). Sommaren 1736 besökte han
England, varvid han blev nära
förtrogen med landets förnämste
botanist, tysken J. J. Dillenius i Oxford.
I okt. 1737 slutade L. sin frikostigt
lönade tjänst hos Clifford men dröjde
ännu flera månader bland vänner och
beundrare i Leiden, innan ban i maj
1738 lämnade Holland. — L. utövade
under hollandsåren en
häpnadsväckande verksamhet. Stödd av mecenater
och uppmuntrad av de vänner, som
han åtminstone i yngre år så lätt
förstod att vinna, utgav lian en jämn
ström av skrifter, delvis utarbetade
redan under uppsalatiden; de voro
alla originella, de flesta av dem
banbrytande. L. ville omgestalta i
synnerhet den botaniska systematiken.
Avsevärd förvirring hade dittills
präglat denna. De enskilda arterna
karakteriserades med stor
godtycklighet, och deras förening till högre
systematiska grupper (släkten,
ordningar, klasser) skedde ej efter någon
allmänt vedertagen norm. Skilda
botanister hade uppställt en mängd
olika system av växtklasser; L.
redovisar för dem i "Classes plantarum"
(173S). De utgingo vart och ett från
sina fixerade indelningsgrunder, men
intet var helt lyckat, om också i
synnerhet fransmannen Tourneforts
system vunnit stor anklang och tidigare
brukats av L. själv. L. framlade nu
med mästerlig klarhet sin nya tanke:
att grunda ett växtsystem på
ståndarnas och pistillernas antal och
inbördes förhållande. Han var fylld av
entusiasm för de nya rönen om
växternas kön och menade sig lia funnit,
att "naturen bekräftar, att
fruktifika-tionsorganen äro botanikens enda
systematiska fundament". Sitt nya
sexualsystem med dess 24 klasser
framlade han i "Systema naturæ"
(1735), hans ryktbaraste arbete,
vilket i sin första uppl. omfattade blott
ett tiotal foliosidor. Sexualsystemet
var visserligen artificiellt; L. insåg
redan nu, att det icke alltid gav
uttryck för den naturliga släktskapen
olika växtgrupper emellan. Men det
blev av ovärderlig nytta, när det
gällde att bekvämt sortera det med varje
år alltmer svällande materialet av
okända växtformer. I "Genera
plantarum" (1737) beskrev L. alla då
bekanta växtsläkten och ordnade dem
efter sitt nya system, och i "Flora
Lapponica" (s. å.) framlade han efter
samma metod sina botaniska skatter
från Lapplandsresan. En
förutsättning för denna systematiska
konstruktion var ett fixerande av
artbegreppet och en koncis metod att
beskriva och namnge de enskilda
arterna. L. genomförde med mästerskap
båda uppgifterna; bl. a. åt dessa
frågor ägnades hans i korta axiom
uppställda "Fundamenta botanica" (1736)
och den utförligare "Critica botanica"
(1737), som innehåller regler för
botanisk namngivning. Också djur- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
