Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lodin, Sven - Loefling, se Löfling - Loenbom, Samuel - Lohammar, Gunnar - Lohe, släkt - Lohman, Carl Johan - Lohreman, ätt - Lohreman, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loefling
6S
Lohreman
domsutveckling han ägnat en ingående
specialundersökning i drsavh. "C. 0.
Rosenius i unga år (1816—1842)"
(1933). — Gift 1927 med Elin
Stromberg. G. W.
Loefling, se Löfling.
Loenbom [lön], Samuel,
urkundsutgivare, f. 4 aug. 1725 i Västra
Rvds skn, Östergötlands län, † 30 sept.
1776 i Stockholm. Föräldrar:
kontraktsprosten Samuel h. och
Christina Elisabeth Ståhl. — L. blev student
i Uppsala 1743, magister 1755,
auskultant i Antikvitetsarkivet 1759 och
e. o. amanuens vid K. bibi. s. å. Han
utnämndes till adjunkt vid
Linköpings gymnasium 1761 samt till
amanuens hos riksliistoriografen Olof von
Dalin 1762. — L:s karriär hindrades
av hans anslutning till det då
underlägsna mösspartiet, och han levde
under trycket av sjukdom och
fattigdom. Trots detta utgav lian ett stort
antal urkundssamlingar (från
1500-ocli 1600-talen samt 1700-talets
början), innehållande handlingar, som nu
äro förlorade. De förnämsta av hans
utgåvor äro "Handlingar til K. Carl
XI:b historia" (1—15, 1763—74),
"Svenska archivum" (1—3, 1766—
72), "Uplysningar i swenska
historien" (1—4, 1768—71) och
"Historiska märkvärdigheter" (1—4, 1767
—68; 2:a uppl. 1768—75). Värdefull
är en brett upplagd biografi över
Magnus Stenbock (1—4, 1757—65); även
i samband med denna publicerade lian
en mängd aktstycken. — Ogift. M. v. P.
Lohammar, Bengt Gunnar,
botanist, f. 10 febr. 1902 i Folkärna skn,
Kopparb. län. Föräldrar:
hemmansägaren Carl Johansson ocli Anna
Larsson. — L. avlade studentex. i Västerås
1921 och blev fil. mag. 1927, fil. lic.
1936 samt efter disp. 193S fil. dr 1939
och docent i botanik s. å., allt i
Uppsala. Han var amanuens vid univ:s
botaniska laboratorium 1928—35, och
efter lärartjänst från 1941 blev ban
adjunkt i biologi med hälsolära och
kemi vid Försvarets läroverk i
Uppsala 1944. — L. liar utfört omfattande
kemiska vattenanalyser och liar bl. a.
i sin drsavh., "Wasserchemie und
hö-here Vegetation seliwedischer Seen"
(1’938), behandlat sambandet mellan
insjövattnens kemiska beskaffenhet
och deras växtvärld. Därjämte liar
han undersökt kromosomtalet lios
vattenväxter och publicerat smärre
växtgeografiska och limnologiska arbeten.
Han är en av de främsta kännarna av
våra vattenväxter. — Gift 1935 med
fil. mag. Gunborg Maria Nordström.
S. L.
Lohe, släkt, härstammande från
n.-v. Tyskland och med anor från
1500-talets början. Släkten var länge
knuten till staden Jever i Oldenburg, där
Gerd L. 1614—23 var borgmästare.
En broder till honom var möjligen
köpmannen Johan L. i samma stad.
Dennes söner Henrik L. († troligen omkr.
1666) och Ulrich L. (levde ännu 1675)
inflyttade på Gustav II Adolfs tid till
Sverige, där de blevo handelsmän,
skeppsredare, bruks- och
manufaktur-idkare med verksamheten
huvudsakligen förlagd till Stockholm ocli
Eskilstuna. Vid flera tillfällen understödde
de kronan med betydande lån. En i
Tyskland kvarstannande broder till
dem, Johan L., blev far till Johan L.
(f. 1643, † 1704), som kom till
Stockholm 1658. Hård och hänsynslös
affärsman grundade han släktens stora
förmögenhet. Han ägde "Lohiska
sockerbruket" och flera fastigheter i
Stockholm jämte Tunafors bruk invid
Eskilstuna samt drev en omfattande
handels- och rederirörelse. Ilan
adlades 1703 med bibehållet namn. Från
honom härstammade den i Sverige på
1700-talet fortlevande ättegrenen. I
sitt 1673 ingångna äktenskap med
Anna Blom (f. 1654, † 1731) hade han
aderton barn, av vilka sju söner ocli
sex döttrar överlevde honom. —
Släktens öden fingo publicitet genom ett
sensationellt fynd. Vid
byggnadsarbeten i huset Lilla Nygatan 5 i
Stockholm påträffades 1937 en mängd till
stor del praktfulla silverpjäser,
inbäddade i IS 000 silvermynt i två stora
kopparkittlar, den största
skattegömma, som någonsin blottlagts i
Sverige. Ägarebeteckningar på en del av
föremålen jämte det faktum, att det
hus, där fyndet gjordes, 1722
förvärvats av Anna L., ledde trådarna till
Johan L:s ättlingar. Försöken att
avslöja skattgömmaren, som av
fynddateringarna att döma bör ha grävt
ner silvret vid 1700-talets mitt,
upprullade ett släktdrama av föga
uppbygglig karaktär, med ständiga
processer om arvslotter mellan snikna
syskon. Bland dem står Conrad Anton
L. (f. 1685, † 1763) med sin
hjärtlöshet och med den klassiske girigbukens
alla kännemärken i en särskilt
osympatisk dager. Släktkrönikan rymmer
även mystiska händelser, ss. den
skuldsatte Johan Fredrik L:s (f. 1680, †
1741) avvikande ur riket 1740 tills,
med svågern Anders Nordenflycht och
ett aldrig uppklarat mord på Gustaf
Gottfried L. (f. 1693, † 1737).
Lolie-fyndet är nu deponerat i Stockholms
stadsmuseum. — Med Conrad Anton
L. utslocknade ätten men icke genast
namnet, då denne adopterat
kammarherren Fale Henrik Burensköld (f.
1739, † 1779), som därefter fick rätt
att kalla sig von Lohe-Burensköld.
Denne, en blid natur med starka
intellektuella intressen, var den siste
bäraren av Lohenamnet på manssidan. —
Litt.: G. Axel-Nilsson ocli C.-F.
Palmstierna, "Släkten L." (Samfundet S:t
Eriks årsbok 1938). C.-F. C.
Löhman, Carl Johan, präst,
skald, f. 10 febr. 1694 i Stockholm,
† 14 febr. 1759 i Tierps skn, Uppsala
län. Föräldrar: skräddaren Johan L.
från Bremen och Catharina Kierl. —
Efter att lia genomgått Tyska skolan
blev L. student i Uppsala 1710, fil.
magister 1716 och prästvigdes 1717.
Som e. o. bataljonspredikant deltog L.
i Karl XII:s krigståg mot Norge och
predikade för konungen på dennes
dödsdag. Som präst följde ban
konungens liktåg till Stockholm. Från 1721
var han notarie i Hovkonsistorium.
År 1731 blev L. kyrkoherde i Tierps
förs. i ärkestiftet och kontraktsprost.
Han var preses vid prästmötet 1750
och led. av prästeståndet vid 1751 års
riksdag samt blev teol. dr i Uppsala
1752. — Ehuru L. författat avh:ar
och översatt andaktsböcker, är det ej
som teologisk skriftställare ban lever
utan som poet. Han skrev ett stort
antal bröllops- och begravningsdikter;
vissa strofer (av mera allmänt
innehåll) ur dessa omtrycktes av P.
Hanselli i "Samlade vitterhetsarbeten af
svenska författare från Stjernhjelm
till Dalin" (19, 1875). Döden är den
lohmanska diktens främsta föremål;
men lian uttrycker ingen
konventionell religiös svartsyn utan en spontan
känsla av alltings förgänglighet.
Wallin är i "Dödens ängel" troligen
påverkad av en av L:s dikter. L. var ej
någon stor skald, men en påfallande
äkthet i känslan och en tydlig poetisk
begåvning höja honom över samtida
tillfälliglietsrimmare. — Gift 1718
med Rebeeea Fahlberg. — Litt.:
likpredikan av S. Westbeck (1759); E.
Wrangel, "Frihetstidens
odlingshistoria" (1895). M.v.P.
Lohreman, ätt, enligt traditionen
härstammande från Miimpelgard i
Württemberg, Tyskland. Den äldste
med visshet kände stamfadern,
köpmannen i Stockholm Jakob Lohrman,
var 15S0—SI Tyska förs:s
föreståndare. Hans sonson,
handelsborgmästaren i Uppsala Thomas Lohrman (f.
1602 † 1649), blev far till läkaren
Gustaf Lohrman, som 1689 adlades med
namnet L. (se nedan). Dennes son
Gustaf L. (f. 1678, † 1748) antog
under en resa till Bom katolska läran;
han var en stor gunstling hos påven
Clemens XI och blev slutligen prior
i kyrkan Santa Maria de Trastevere
i Bom. Han utgav på latin en bok mot
den lutherska läran. Med honom utdog
ätten.
Lohreman, Gustaf, före adlandet
Lohrman, läkare, f. 12 sept. 1640 i
Uppsala, † 4 maj 1694 i Stockholm.
Föräldrar: handelsborgmästaren Tho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
