Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundström, Åge - Lundström, släkt - 1. Lundström, Anders - 2. Lundström, Herman - 3. Lundström, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lundquist
142
Lundquist
underlöjtnant och 1916 löjtnant vid
Livreg:s dragoner, tjänstgjorde 1919
-—21 som adjutant och lärare vid
Ridskolan å Strömsholm och utnämndes
1924 till kapten vid Generalstaben och
ryttmästare i reg. L. genomgick 1925
flygförarutbildning, var 1924—26 chef
för flygspanarskolan och blev sistn.
är kapten vid flygvapnet. Han
tjänstgjorde 1926—29 som lärare i
luftkrigskonst vid Krigshögskolan, var 1931—
32 tf. chef för Fjärde flygkåren och
utnämndes 1932 till major vid
flygvapnet och chef för den å Ljungbyhed
i Skåne förlagda flygskolkåren. L. blev
1936 överstelöjtnant och chef för
flyg-krigsskolan (senare krigsflygskolan),
1937 överste, 1943 chef för Andra
flygeskadern och 1945 generalmajor. Han
avgick med förtidspension 1946 men
kvarstår i flygvapnets reserv. Under
Palestinakriget 1948 var lian en tid
chef för den kommission, som tillsåg,
att de krigförande iakttogo villkoren
för den uppnådda vapenvilan. — L.
har varit en av Sveriges främsta
ryttare ocli erövrade bl. a. vid Olympiska
spelen i Antwerpen 1920 i fälttävlan
silvermedalj individuellt och
guldmedalj i lag samt vid Olympiska
spelen i Paris 1924 i prishoppning
guldmedalj i lag. Han var 1914 sv. mästare
i florettfäktning. L., som 1929—47
var adjutant hos prins Gustav Adolf,
har ägnat stort intresse åt
scoutrörelsen och civilflyget och var under sin
långa chefstid i Skåne bl. a. ordf. i
Aeroklubben därstädes. Han blev 1937
led. av Krigsvet. akad. — Gift 1932
med Margit Johanna Palæmona
Cecilia von Geijer. A. Åg.
Lundström, gammal sv.
bergsmans-och storgårdssläkt från Risinge skn i
Östergötland, där släkten redan på
1400-talet innehade skattegården
Skäf-tesfall. Äldste till namnet kände
stamfadern hette Vibjörn och levde på
1500-talet. Hans ättling i sjätte led
var bonden i Skäftesfall Sven Jonsson
(f. 1743, † 1813). Släktnamnet L.
antogs av dennes son,
trädgårdsmannen Anders L. (L. 1). Från L. l:s
söner, trädgårdsdirektören Fredrik L.
(f. 1815, † 1899) och bergmästaren
Herman L. (L. 2), härstamma
släktens nu levande två grenar. Söner till
L. 2 voro prof. Herman L. (L. 3) och
fabriksägaren Carl L. (L. 4).
1. Lundström, Anders,
träd-gärdsman, f. 20 febr. 17S1 i Risinge
skn, östergötl. län, † 23 jan. 1S65 på
Nedre Frösunda i Solna. Föräldrar:
bonden Sven Jonsson och Brita
Jonsdotter. — L. kom i unga år till
Stockholm, var först lantbruks- och
trädgårdsarbetare och blev senare
arbetsförman vid Bergianska trädgården,
som han arrenderade 1822—60. Snart
utvecklade han sig till en framstående
oöh driftig fackman, och han erhöll
titeln ekonomidir. Av hans
förtjänstfulla verksamhet kan nämnas, att lian
utökade trädskolorna, på egen
bekostnad uppförde växthus samt vinnlade
sig om fröodlingen; särskilt odlade
han köksväxtfrö i såstor skala, att
importen minskades och fröpriserna vissa
år kunde sänkas. I hans litterära
produktion märkes främst det utmärkta
arbetet "Handbok i
trädgårds-skötseln" (1—2, 1831; 4:e uppl. 1852),
som bl. a. innehåller en alltjämt
värdefull redogörelse för de sv.
fruktsorterna. Därjämte utgav L. "Handbok
i landthushållningen" (1842) och en
del mindre skrifter. L. deltog 1831,
innan Stockholm hade fått en
stadsträdgårdsmästare, i arbetet på att
omdana den nuv. Strömparterren till
"promenadplats med planteringar".
Som trädgårdsman torde han på sin
tid ha varit den främste i vårt land.
Han blev led. av Lantbruksakad. 1S34
och av Vet. akad. 1839. — Gift 1S14
med Catharina (Karin) Margareta
Lundberg. S. L.
2. Lundström, Carl Herman,
bergstekniker, kommunalman, f. 18
nov. 1828 i Stockholm, † 24 april 1902
därstädes. Son till L. 1. —■ Efter
univ.-studier promoverades L. 1851 i
Uppsala, inskrevs s. å. som auskultant i
Bergskollegium och blev 1854 lärare
vid Bergsskolan i Filipstad, där han
till en början undervisade i
elemen-tarkemi, mineralogi, masmästeri och
stångjärnsberedning. År 1S56
anställdes L. som förste lärare vid
Bergsskolan, och följ. år förordnades han att
under bergmästaren Franz Adolf von
Schéeles tjänstledighet sköta
föreståndarebefattningen vid skolan, vars
föreståndare han blev 1860. År 1890 ut-
Herman Lundström (2).
nämndes han till bergmästare, och s. å.
avgick han från skolan. Han blev 1893
dess inspektor. L. var en synnerligen
dugande skolledare och lärare. Han
anlitades i många offentliga uppdrag.
Han var i mer än trettio år, från 1S71
till sin dlöd, ordf. i Filipstads
stadsfullmäktige och från 1875
landstingsman. Åren 1883—87 var han led. av
Andra K. och från 1890 till sin död
av Första K. Han var under många år
medl. av riksdagens lagutskott och
tillhörde bl. a, 1890 års kommitté för
omarbetande av gruvstadgan. Åren
1894—1901 var han ordf. i
Värmländska bergsmannafören. — Gift 1)
1857 med Gustava Elisabet
Planting-Gyllenbåga, † 1S80; 2) 1882 med
hennes syster Anna Hulda Sophia
Plan-ting-Gyllenbàga. G. M—e.
3. Lundström, Anders Herman,
kyrkohistoriker, präst, f. 28 nov. 1858
i Filipstad, † 17 febr. 1917 i Uppsala.
Son till L. 2 i hans första gifte. —
Efter mogenhetsex. i Karlstad 1877
blev L. vid Uppsala univ. fil. kand.
1881, teol. kand. 1888 samt
prästvigdes s. å. Han blev komminister i Helga
Trefaldighetsförs. i Uppsala 1S89. År
1S93 disputerade han för docentur och
utnämndes till docent i sv.
kyrkohistoria vid Uppsala univ. Till prof. i
kyrkohistoria därstädes utnämndes
han 1898. Han blev teol. dr 1907 och
förste teol. prof. och domprost i
Uppsala 1909. Vid kyrkomötena 1909,1910
och 1915 representerade han sin
fakultet. — L. gjorde sin främsta insats
som kyrkohistorisk forskare och
urkundsutgivare. Spec. ägnade ban sig
åt den sv. kyrkohistorien under
1500-och 1600-talen. I hans stora biografi
över Laurentius Paulinus Gothus (1—
3, 1893—98) tillämpades en strängare
källkritik än som tidigare varit
vanligt inom sv. kyrkohistoria; den
visade också en förut osedd förmåga att
insätta den sv. utvecklingen i ett stort
Anders Lundström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
