Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lybeck, Bertil - Lybeck, Otto, sjöofficer, se s. 149 - Lübeck, Sven, ingenjör, politiker, ämbetsman, se s. 149 - Lübeck, Thor, sjöofficer, flygofficer, se nedan - Lübeck, Lybeck, släkt - 1. Lübeck, Thor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lybeck
148
Lübeck
Bertil Lybeck.
sunds fiskeläge, Göteb. län, † 31 mars
1945 i Stockholm. Föräldrar:
direktören i Vestkustens petroleum ab.
Anders Fredrik L. och Jenny Eriksson.
— Efter skolgång bl. a, vid
Lundsbergs skola fick L. under en
londonvistelse 1905—08 en grundlig
utbildning i typografi ocli bokstavstextning
i en tekn. skola. Ären 1908—10 var
han reportagetecknare för tidn. Idun i
Stockholm. Han bodde 1908—14,
frånsett ett uppehåll i Sverige 1910, i Paris
och bedrev studier främst i Marie
Va-siljeffs ateljé, där han kom i beröring
med kubisten Fernand Léger. Efter en
nv parissejour 1919—29, under vilken
L. bl. a. ägnade sig åt måleri, var ban
till sin död bosatt i Stockholm. Han
blev led. av Konstakad. 1941. — L:s
tidiga kontakt med kubismen blev av
stor betydelse för lians verksamhet
och omvittnas bl. a. av den ofta strängt
konstruktiva kompositionen i hans
teckningar. Redan hans första större
illustrationsverk, "Berättelsen om
Es-Sindibad, sjöfararen, och Es-Sindibad,
bäraren, ur Tusen och en natt" (1916),
visar hans dragning till figurrika,
teatraliskt effektfulla och fast
uppbyggda kompositioner. I dessa dels
med tuschpenna, dels som lavyrer
utförda bilder är beroendet av
illustratören till "Contes drolatiques", Doré,
påtagligt. Med sin nästa uppgift,
Boc-caccios "Decameron" (1—2, 1918—
22), skapade L. sitt mest inspirerade
verk. I denna överdådigt rika följd
av bilder (sepiateckningar med
gåspenna samt lavyrer), vilka anknyta
såväl till fransk romantik (Géricault)
som till flamländsk barockkonst, har
konstnären mindre sökt träffa den
pretiösa stilen i novellerna än den
renässansmässiga frodigheten kring
motiven, vilkas frivolitet behandlats
med påtagligt fin liand. L:s följande
verk, illustreringen av Strindbergs
"Giftas" (1928), inrymmer, ehuru re-
lativt obeaktat, flera av lians
yppersta teckningar, i sin nervösa,
"raspiga" stil oefterhärmligt lybeckska
och samtidigt skickligt skildrande
småborgerlig miljö i 1880-talets
Stockholm. Därefter tillkommo de 160
tuschteckningarna till Selma
Lagerlöfs "Nils Holgerssons underbara resa
genom Sverige" (1931; talrika
skol-uppl. i mindre format), vilka L.
förlänat en utpräglat grafisk karaktär,
inriktad på typografisk klarhet. Med
dessa i många fall mästerliga
bilder, som visa frändskap med
1800-talskonstnärer som Vilhelm Pedersen
och J. I. I. Grandville, har L.
återgivit både den romantiska
äventyrsstämningen ocli det pedagogiskt
instruktiva i texten. Den grafiska stilen
är driven till sin spets i de fint
tidsstämda bilderna till Adolph Törneros’
"Sommar-odyssé" (1932) med
skildringar från 1820-talets Sverige, medan
L. återgått till en friare stil i två
senare illustrationsuppgifter, Sven
Bar-thels "Loggbok" (1934), där ban
gjort talrika fräscha naturstudier, och
Evert Taubes vissamling
"Ultramarin" (1936). Från L:s senare år
härröra vidare ett sextiotal lavyrer till
Saxon & Lindströms serie "Världens
mest lästa böcker" (15 bd, 1935—36;
Dumas, Hugo, Poe m. fi.) och en rad
stora akvareller med scener ur
Bellmans diktning. Som mellanstick
mellan de större arbetena tillkommo en
mängd bokomslag och
tidskriftsteckningar m. m.; ett mästerligt prov på
L:s talang som porträttör är bilden
av K. O. Bonnier i "Albert Bonniers
förlag 100 år" (1937). — L. kom att
spela en betydelsefull roll som
introduktör av en franskorienterad stil i
sv. teckningskonst efter en tid av
starkt Simplicissimusinflytande. Med
sin trots det säkra kulturhistoriska
greppet mycket personliga konst, sin
litterära lyhördhet och sin förmåga
att fint anpassa sin stil efter olika
uppgifter skapade lian flera av
huvudverken inom sv. bokillustrering. I
konstnärskretsar var L. en känd
gestalt. Han var en obotlig bohem, och
fasta punkter i lians tillvaro voro
Operabaren och Gyldene Freden i
Stockholm, där han i kretsen av sina
vänner ofta gav prov på sin förmåga
att med drastisk skärpa formulera
sanningar om konst- ocli livsproblem.
— Gift 1920—24 med konstnärinnan
Siri Derkert. — Litt,: essäer av G.
Ekelöf i Konstrevy (1944) och K.
Asplund i Konsthist. tidskr. (1945). A. E.
Lybeck, Otto, sjöofficer, se s.
149.
Lübeck, Sven, ingenjör, politiker,
ämbetsman, se s. 149.
Lübeck, Thor, sjöofficer,
flygofficer, se nedan.
Lübeck, Lybeck, släkt
härstammande från Tyskland. Äldste kände
stamfadern var den i Åmål bosatte
livdrabanten Jan Lybeck (f. 1669, †
1723), far till sjötullbesökaren i
Uddevalla Lars Lybeck (f. 1704, † 1780).
Dennes äldste son, Olof Lybeck (f.
1743, f 1809), flyttade omkr. 1768
till Finland och blev föreståndare för
Ivronobränneriet i Vasa; han blev
stamfar för släktens ännu levande
finska gren. Hans äldste son,
sjökaptenen Peter Johan Lybeck (f. 1771,
† 1813), blev farfar till förf. Karl
Mikael Lybeck (f. 1S64, † 1925). En
syster till sjökaptenen Peter Johan
Lybeck, Sara Maria Lybeck (f. 1787,
† 1S6S), blev gift med kronofogden,
hovsekr. Abraham Christopher Hök
(f. 1772, † 1854). Släktnamnet
Lybeck, ändrat till Lübeck, upptogs av
en sonson till dessa, sjökaptenen
Edward Wilhelm L. (f. 1840, † 1907).
Han blev far till sjö- och flygofficeren
Thor L. (L. 1), ingenjören, politikern
och ämbetsmannen Sven L. (L. 2),
ingenjören, f. d. verkst. dir. i Sv.
elek-trobil ab. Karl Hilding Ossian L. (f.
1879) och f.d. länsjägmästaren i
Uppsala län Oskar Ragnar L. (f. 1881).
1. Lübeck, Thor Wilhelm Martin,
sjöofficer, flygofficer, f. 2 jan. 1876
i Stockholm, † 24 juni 1937
därstädes. Föräldrar: sijökaptenen Edward
Wilhelm L. och Hilma Ottilia
Kruc-kenberg. —■ L. blev underlöjtnant vid
flottan 1896, kommendörkapten av
andra graden 1918, av första
graden 1920, kommendör vid flygvapnet
ocli clief för Andra flygkåren samt
stabschef hos chefen för flygvapnet
1926; 1932 avgick han från
flygvapnet och inträdde i flottans reserv.
Sedan L. genomgått Sjökrigshögskola
och torpedskola, tjänstgjorde han 1909
—11 i Marinförvaltningen samt 1909
—13 som fartygschef och divisionschef
på olika torpedbåtar. Åren 1914—16
var han fartygschef på jagare och
Thor Lübeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
