Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löfgren, Alberto - Löfgren, Bo, bokindustriman, se s. 165 - Löfgren, Charles - Löfgren, Eliel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löfgren
1G2
Löfgren
botanisten Hj. Mosén tili Brasilien
1874. Efter dennes hemresa 1876
stannade han kvar, då han i den
brasilianska floran såg ett vidsträckt fält
för studier. Han försörjde sig först
såsom ingenjör vid
Paulista-järnvägen och sedan såsom lärare i
Cam-pinas. Han var ivrigt botaniskt
verksam och erhöll fördenskull understöd
av dr A. F. Regnell. L. var senare
(1886—98) föreståndare for både
botaniska och meteorologiska avd. vid
ett institut i staten Sào Paulo,
Com-missäo Geographica e Geologica, samt
ledde från 1S98 den av honom själv
till stor del skapade botaniska
trädgården vid Cantareira nära Sào
Paulo. Han sökte ge trädgården en
vetenskaplig prägel, men då de styrande
mera ville tillgodose praktisk
försöksverksamhet, avgick han 1907 och ledde
därefter ett tysk-brasilianskt företag
för produktion av garvmedel ur
akaciabark samt fick flera offentliga
uppdrag; bl. a. deltog han 1910—13 som
sakkunnig i botanik och meteorologi i
bekämpandet av torka i staten Cearå i
n.-ö. Brasilien. Från 1914 var han
föreståndare för växtfysiologiska avd. vid
botaniska trädgården i Kio de Janeiro.
Han deltog i grundandet av
brasilianska vet. akad. ocli var även sekr. där.
— L. publicerade omfattande
växtgeografiska och växtsystematiska
undersökningar, främst knutna till
Brasiliens växtvärld, och utgav även flera
meteorologiska arbeten samt översatte
till portugisiska åtskilliga
vetenskapliga, särskilt botaniska, arbeten bl. a.
från svenska och danska. Han sände
betydande växtsamlingar, främst
söt-vattensalger ocli fanerogamer, till
Riksmus.; hans algmaterial är
bearbetat av O. Nordstedt, O. Borge m. fi.
Han fick sv. Vet. akad:s Linnémedalj
1895. Efter L. är algsläktet
Loefgre-nia uppkallat. — L. var 1891—1905
sv.-norsk ocli 1905—14 sv. vicekonsul
i Säo Paulo, från 1911 med konsuls
titel. -— Gift 1878 med Emma Bremer.
— Litt.: biografi i sv. Utrikesdep:s
arkiv och av C. A. M. Lindman i Sv.
botan. tidskr. 1919. S. L.
Löfgren, B o, bokindustriman, se s.
165.
Löfgren, Charles William,
bankman, idrottsledare, f. 3 okt. 1874 i
Örebro. Föräldrar: fabrikören Anders
Wilhelm L. och Maria Christina Feldt.
—- L. utexaminerades från Örebro
tekn. elementarskola 1894 och
studerade s. å. i Tyskland, där han
praktiserade vid Allgemeine
Elektrizitäts-Gesellschaft (A. E. G.) i Berlin. Han
var anställd i faderns möbelfabrik
1895—1904, med avbrott 1S98—99,
då han praktiserade hos Max Sachs
ab. i Stockholm. L. innehade firma A.
VV. Löfgren & sons möbleringsaffär i
Örebro 1904—27, varefter han var
verkst. dir. ocli styr.-ordf. i Örebro
sparbank 1932—46. Han var dessutom
verkst. dir. i Byggnadsab. Engelbrekt
samt styr.-ordf. i bl. a. Ränte- ocli
kapitalförsäkringsanstalten i Örebro
1911—46. Han var led. av
stadsfullmäktige 1925—40. I Sveriges
möbelhandlares centralförb. var han ordf.
191S—28. — L. var led. av
Västmän-land-Nerikes idrottsförb: s styr. 1905
—23, fr. o. m. 1908 som ordf. I Sv.
idrottsförb. var han styr.-led. 1910—
16, och Riksidrottsförb:s överstyr,
tillhörde lian 1910—24. — Gift 1919
med Edith Elisabeth Johansson.
K. E. L.
Löfgren, Jonas Eli el, advokat,
politiker, f. 15 mars 1872 i Piteå, † 8
april 1940 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden, sedermera redaktören
Jonas L. och Johanna Amanda Norberg.
—- Efter mogenhetsex. i Gävle 1891
avlade L. 1S95 hovrättsex. i Uppsala ocli
erhöll efter sedvanlig
tingstjänstgöring anställning på N. Setterwalls
advokatbyrå i Stockholm 1S98; ban blev
1903 delägare i denna och var 1907—
14 ensam dess innehavare. Från sistn.
år drev ban under eget namn
advokatrörelse i Stockholm; han var led. av
Sveriges advokatsamfund från 1900
ocli dess ordf. från 1937. Som jurist
var lian en bemärkt sjörätts- och
folkrättsexpert. — Under 1900-talets
första decennium började L. delta i den
politiska debatten, bl. a. som medl. i
Frisinnade klubben. Han intog
särskilt i arbetarfrågor en radikal
ståndpunkt och kritiserade den första
Staaffska ministärens medverkan till
lagstiftningen mot antimilitaristisk
propaganda. Som advokat vände ban
sig gärna mot övergrepp ocli
brutalitet från ordningsmaktens sida. Som
sjörättsexpert var han 1907—10
sekr. i sjöfartskommittén. Han förde
Staaffs talan i dennes 1914
anhängig-gjorda ärekränkningsmål mot prof.
G. Mittag-Leffler. Under första
världskriget fick lian ofta bevaka sv.
intressen i England, särskilt vid mål i
prisrätten ang. beslagtagna sv.
fartygslaster. Han var led. av Första K. 1910—
11; 1917 invaldes han i Andra K., ocli
s. å. inträdde han som liberal medl. i
den Edénska koalitionsministären, där
han blev justitieminister. De stora
författningsreformer, som denna
ministär kom att genomföra
(kommunala rösträttsreformen,
kvinnorösträtten, reformer i familjerätten m. m.)
handlades sålunda av L. En
betydande framgång för denne var även
lösningen av det omstridda
vattenrättsspörsmålet 1918, varigenom
möjligheten att ersätta det fossila bränslet
med elektrisk kraft i hög grad
underlättades. Dessutom lyckades L. genom-
föra ett antal straffrättsreformer,
präglade av den av honom på detta
område hävdade humanitära
åskådningen: upphävande av
reglementeringen för prostituerade, borttagande
av vanfrejdsstraffet och utvidgning av
den villkorliga straffdomen,
bestämmelser om fri rättegång åt
obemedlade och rättegångsbiträde åt häktad
m. m. Efter ministärens avgång 1920
blev L. erbjuden olika sv.
sändebudsposter, men han föredrog att återgå
till sin advokatverksamhet. Han var
1921—22 åter led. av Första K. och
1924—28 av Andra K. — L. var bl. a.
ordf. i Centrala skiljenämnden för
arbetstvister 1920, led. av
internationella Oderkommissionen 1920—21,
ombud vid Nationernas Förbunds
församling i Genève 1921—28 och
sakkunnig i folkrätt inom Utrikesdep.
1924—26. Han deltog 1922 i en
kongress i Haag för överläggning om
ersättningskraven på grund av
Sovjetmaktens konfiskation av utländsk
egendom i Ryssland och var 1926
underhandlare för avslutande av ett
handelsavtal med Sovjetunionen. — Då
Liberala samlingspartiet sprängdes
1923, deltog L. i bildandet av Sveriges
liberala parti, vars ledare han s. å.
blev. De centrala punkterna i L: s
förkunnelse som partichef utgjordes av
kravet på återinförande av personval
samt hävdandet av frihandeln. Efter
den Sandlerska regeringens avgång
1926 i samband med Stripakonflikten,
varvid L. förgäves sökt medla,
inträdde han som utrikesminister i C.
G. Ekmans första ministär (1926—
28). L. inlät sig i kompromisser i
försvars- och skolfrågorna och
samarbetade med Frisinnade folkpartiet, vilket
ledde till en konflikt mellan honom
ocli liberala partiets stockholmsavd.,
som vid valet 1928 icke
återuppställ-de L. som kandidat. Uppsatt på en
separatlista föll han igenom vid valet,
varefter lian omedelbart begärde sitt
utträde ur regeringen, vilket följdes
av dennas avgång. L. tillhörde sedan
Första K. 1929—37 men avsade sig
1930 ledarskapet för partiet. Han var
dock alltjämt ordf. i den liberala
riksdagsgruppen och blev, då denna 1934
uppgick i Folkpartiet, medl. av dettas
förtroenderåd. År 1937 avsade han sig
av åldersskäl riksdagsmandatet. -—
L. utnämndes 1930 av Nationernas
Förbund till ordf. i en internationell
kommission för juridisk utredning av
rätten till Klagomuren i Jerusalem, i
vilken egenskap han större delen av
detta år vistades i Palestina.
Kommissionens rapport, som blev
grundläggande för de av brittiska regeringen
sedan utfärdade bestämmelserna,
bidrog verksamt till den avspänning
mellan araber och judar, som vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
