Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Löwenhielm, Gustaf - 3. Löwenhielm, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löwenhielm ISO Löwenhielm
Gustaf Löwenhielm.
Målning av okänd konstnär.
Han fördes till Moskva men blev
utväxlad och deltog 1S09 i striderna vid
Sävar oeh Ratan. Liksom brodern Carl
L. (L. 3) önskade han efter Karl
Augusts död först se danske kronprinsen
som tronföljare men blev snart en av
Karl Johans förtrogna och främsta
medhjälpare. Från slutet av 1812 och
till hösten 1814 användes L. i en rad
diplomatiska och militärpolitiska
beskickningar, främst upprepade gänger
till Alexander I av Ryssland men även
till det stora allierade högkvarteret
i Frankfurt och till London.
Dessemellan nyttjades han i militär tjänst.
Så var han den ene souschefen i den
allierade nordarméns stab, och det
var för honom, som kronprins Karl
Johan vid mötet i Trachenberg
dikterade den bekanta fälttågsplanen
mot Napoleon. År 1815 användes han
på en ny beskickning till Alexander,
då i Wien, och blev 1816 sv. minister
i Österrike. År 1818 förflyttades L.
till Paris, där han kvarstannade ända
till 1856. Som beskickningschef visade
lian ovanlig duglighet,
initiativrikedom och handlingskraft och knöt i
Paris mycket goda förbindelser under
växlande regimer. Särskilt livlig
verksamhet utvecklade L. som ledare av
den omfattande litterära
propagandan till förmån för Karl Johan och
för Sverige genom egen
författarverksamhet och genom att dirigera andras
pennor samt genom att på olika sätt
förhindra utgivningen av böcker och
artiklar med fientlig tendens. Som
riksdagspolitiker och journalist
deltog L. även i sv. inrikespolitik på
regeringssidan och var under
1830-talet allvarligt påtänkt både som
lantmarskalk och som
utrikesstatsmi-nister. Mot slutet av sin levnad
överlevde L. i viss mån sig själv och
avlägsnades mot sin vilja från sin
beskickning i samband med Parisfreden.
Med sina mycket omfattande politiska
och kulturella intressen och sina
ovanliga sällskapliga talanger hade han in-
tagit en framträdande plats inom den
politiska och kulturella societeten i
Paris. År IS’26 blev han general av
kavalleriet. Han blev 1801 led. av Sv.
krigsmannasällskapet, 1814 av Mus.
akad., 1S27 serafimerriddare och
hedersled. av Lantbruksakad., 1830 led.
av Vet. akad., 1S37 en av rikets
herrar, 1838 hedersled, av Vitt. akad. och
1840 av Konstakad. Åren 1812—IS
var han chef för de k. teatrarna. L.
utgav ett stort antal skrifter,
huvudsakligen rörande kavalleri tjänsten.
Uppseende väckte broschyren "Om
styrelsens organisation i Sverige" (1830;
4:e uppl. 1834), vilken ansågs lia
bidragit till departementalreformen
1840. — Gift 1826 med Cléonice
Ifi-genie de Baguet från Frankrike. —
Litt.: C. Hallendorff, "Oscar I,
Napoleon och Nikolaus" (1918); T. Höjer,
"Carl Johan i den stora koalitionen
mot Napoleon" (1—2, 1935—40);
densamme, "Carl XIV Johan.
Kronprinstiden" (1943). F. M.,T. T. H.
3. Löwenhielm, Carl Axel, greve,
arméofficer, diplomat, ämbetsman, f.
3 nov. 1772 i Stockholm, † 9 juni 1861
därstädes. Föräldrar: konung Karl
AU/och grevinnan Christina Augusta
h., f. grevinna von Fersen, gift med
hovkanslern greve Fredric Adolf L.
Halvbror till L. 2. — L. blev 1778
fänrik vid Livgardet och 1783
löjtnant där. Han deltog i kriget i
Finland 1790, tillfångatogs under
sjöslaget i Viborgska viken den 3 juli
och fick efter freden i Värälä s. å.
återvända till Sverige. År ISOS var
han som konungens överadjutant
beordrad till Västra armén och fick 1809
befäl över högra flygeln av von
Döbelns styrka på Åland. Vid återtåget
över Ålands hav förde L. befälet över
eftertruppen. Liksom Gustaf L. (L. 2)
verkade han för den danske
kronprinsens val till tronföljare. Valet av Karl
Johan mottog han först med
misstro, men sedan han lärt känna honom,
ändrade lian uppfattning. Han
sändes i början av 1812 som minister
till S:t Petersburg, där han för
Sveriges räkning avslöt ett fördrag,
varigenom kejsaren förband sig att medverka
till att skaffa Sverige besittningen av
Norge. L. var närvarande vid mötet i
Åbo i aug. 1812 och följde därefter
Alexander under fälttågen. En
särskilt betydelsefull roll kunde han tack
vare sin utmärkta ställning hos tsaren
spela i dec. 1S13, då lian lyckades
vinna Rysslands stöd åt Sverige mot
Metternichs försök att bispringa
Danmark och därigenom möjliggjorde
Kielfreden. Även under Karl Johans
skarpa konflikt med sina
bundsförvanter på våren 1814 gjorde L. honom
stora tjänster. Han representerade
därefter Sverige på Wienkongressen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
