Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnevill, Anders - Magni, Johannes, biskop, se Johannes Magni, bd 4 s. 70 - Magni, Jonas, universitetslärare, biskop, se Jonas Magni, bd 4 s. 109 - Magni, Petrus, biskop, se Peder Månsson, bd 6 - Magnus - Magnus - Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnevill
1S7
Magnus
Anders Magnevill.
Magnevill, Anders, präst,
hembygdsforskare, f. 6 okt. 1849 i
Bjursås skn, Kopparb. län, † ß aug. 1929
i Grangärde skn, samma län.
Föräldrar: hemmansägaren Erik Mattsson
och Lisbeth Andersdotter. •—■ M.
avlade mogenhetsex. 1870 i Falun,
teoretisk teologisk ex. 1872 vid Uppsala
univ. och prästvigdes följ. år. Han
var i Dalarna kyrkoherde i
Silv-berg 1881—94 och i Grangärde och
Grängesberg 1S93—1929 samt
kontraktsprost i Norrbärke kontrakt
från 1908. — M. tog under sin
studietid djupa intryck av Waldemar
Ru-dins förkunnelse. Han utgav en rad
smärre teologiska arbeten ocli
läroböcker i kristendom, ss. "Katekes
eller kort undervisning i den kristna
läran" (1878), "Huru uppfostrar du
barnen?" (1879), "Hemmet och
barnen" (1914) och "Kristendomslära.
Barnens bok" (1924). Dessutom
utgav han det stora och värdefulla
arbetet ’’Grangärde församlings
minnesbok" (1—2, 1907; 2:a uppl. 1925),
som skildrar gångna tiders märkliga
händelser, personer och förhållanden
inom förs. Han publicerade även
"Bjursåsmålets ordförråd
upptecknat" (1913), som är en förtjänstfull
dialektundersökning. —- Gift 1882
med AugustaNordström. — Litt.:
biografi av G. Ekström i Västerås stifts
julbok 1930. T.M.
Magni, Johannes, biskop, se
Johannes Magni, bd 4 s. 70.
Magni, J o na s, universitetslärare,
biskop, se Jonas Magni, bd 4 s. 109.
Magni, Petrus, biskop, se Peder
Månsson, bd 6.
Magnus, finsk biskop, † 1308 i
Åbo. M., som enligt samtida
uppgift var född på Märtälä gård i Rusko
skn, Åbo och Björneborgs län,
Finland, är den förste finländske
innehavaren av Åbo biskopsstol, på
vilken han 1291 efterträdde Johannes
efter dennes val till ärkebiskop. Om
lians liv ocli verksamhet vet man
föga. Främst tyckas hans intressen lia
knutits till Åbo domkyrka ocli dess
förkovran. År 1300 stod
domkyrkobyggnaden i sitt äldsta skick färdig,
och s. å. lät M. flytta biskopssätet
från Räntämäki till Åbo stad.
B. M—n.
Magnus, prins, hertig av
östergöt-land, f. 25 juli 1542 på Stockholms
slott, † 20 juni 1595 på Kungsbro
kungsgård, Vreta klosters skn,
öster-götl. län. Föräldrar: konung Gustav
I ocli drottning Margareta
Leijonhufvud. Om M:s ätt se Vasaätten. —
M. var Gustav Vasas tredje son och
erhöll liksom sina syskon en god
uppfostran med Dionysius Beurræus och
Johan Berndes som lärare. År 1560
tillträdde han enligt faderns
testamente ett hertigdöme bestående av
v. och n. Östergötland, Kinds och Ydre
härad, som då räknades till Småland,
Sundbo härad i Närke, Kåkinds, Valla
och största delen av Vadsbo härad i
Västergötland samt Dalsland. Genom
Arboga artiklar 1561 inskränktes hans
liksom brödernas myndighet. M. synes
dock redan från början ha varit föga
intresserad av att förvalta sitt
hertigdöme och lämnade arbetet till
underordnade. När hertig Johan 1563
satts i fängelse och berövats
arvsrätten till kronan, betraktades M. av
Erik som tronföljare. S. å. tog den
sinnessjukdom, som skymtat redan
1561, väldet över lionom för att sedan
aldrig helt lämna honom. De första
åren och även under hans senare tid
hade sjukdomen ett stillsamt förlopp.
Under en period visade han dock
våldsamhet mot omgivningen åtföljd av
slöhetstillstånd ocli måste tidvis
hållas inspärrad. Bröderna, främst Erik,
men även Johan och Karl, visade
honom personligen stor vänlighet ocli
hänsyn och sökte genom att låta
honom byta vistelseort och bjuda honom
till sig skingra hans svårmod. Mest
vistades han på Vadstena slott och
kungsgårdarna Kungs-Norrby och
Kungsbro i Östergötland. Till
Vadstena förlades de sägner om hertig M.
och havsfrun, som anknyta till redan
gängse folkvisor och som söka
förklara förlusten av hans förstånd. År
1569 lade Johan M:s hertigdöme
under kronan, och 1571 förenades Valla
och Vadsbo härad med Karls område.
Vid hertigarnas uppror mot Erik
156S hade Karl tagit stora summor
från M:s skattkammare i Vadstena,
och Johan drog sig senare ej för att
lägga beslag på en del av M:s
personliga ägodelar. Hans hovstat upptog
likväl mer än åttio personer, och stor
prakt utvecklades stundom vid hans
hov. Genom sin sjuklighet kom M.
Hertig Magnus av Östergötland. Detalj av
gravmonument tillskrivet Bernt von
Miins-ter (Vadstena klosterkyrka).
inte att spela någon större politisk
roll. Han deltog ej aktivt i brödernas
maktkamp men blev stundom en bricka
i det politiska spelet. M. var
njut-ningslysten och sinnlig, hade vasarnas
häftighet men synes ha varit vekare
än sina bröder. Han var den till
växten resligaste av dem. •—- M. förblev
ogift. Bland furstinnor, som av
bröderna påtänkts till gemål åt honom,
märkas Katarina Jagellonieas syster
Anna samt Maria Stuart, till vilken
Erik förut friat. Med en tysk dam,
Valborg Eriksdotter, hade han dottern
Lucretia, gift med ståthållaren
Christoffer Wernstedt, och med en tysk
adelsdam, Anna von Haubitz, dottern
Helena, gift med hovstallmästaren
Wolmar Yxkull. — M. ligger begraven
i Vadstena klosterkyrka. — Litt.: L.
G. T. Tidander, "Hertig M. af
öster-götland (1542—1595)" (1895). B. L.
Magnus, hertig av
Sachsen-Lauen-burg, f. 1543, † 14 maj 1603 i
Ratze-burg, Tyskland. Föräldrar: hertig
Frans I av Sachsen-Lauenburg ocli
hertiginnan Sibylla av Sachsen. —- M.
var brorson till Erik XIV:s mor ocli
sändes som ung av sin far från det
lilla hertigdömet Lauenburg till
Sverige, där han vistades redan från
början av Eriks regering. Under nordiska
sjuårskriget erhöll han 1566 för en
tid befäl över de sv. trupperna i
Västergötland men lär ej lia visat någon
större duglighet. Tiden fore
Sturemorden stödde han Erik under dennes
aktion mot den sv. aristokratin och
var 1567 vid rättegången på Svartsjö
en av huvudangivarna mot de
anklagade herrarna. I juli 156S förmäldes
han med Gustav Vasas dotter ocli
Eriks halvsyster prinsessan Sofia,
med vilken han 1566 trolovats. I sept.
1568 betraktade han Eriks sak som
förlorad och flydde till de upproriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
