Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Malmström, Bernhard Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Malmsten
220
Malmström
Bernhard Elis Malmström.
Litografi.
1. Malmström, Bernhard Elis,
skald, estetiker, f. 14 mars 1S16 på
egendomen Södra Holmstorp,
Tyss-linge skn, Örebro län, † 21 juni 1865
i Uppsala. Föräldrar:
ekonomidirektören Carl Adolf M. och Hedvig
Ulrika Styffe. — M. genomgick
Strängnäs gymnasium och måste redan vid
denna tid bidra till sitt uppehälle,
bl. a. genom övers.-arbete. År 1S35 blev
han student i Uppsala och började
studera till präst; 1837 avlade han
di-missionsex. men var ännu för ung för
att prästvigas. Ehuru religiös var han
föga böjd för prästkallet och slog nu
trots de ekonomiska svårigheterna
om ocli blev humanist; företrädesvis
kom han att ägna sig åt antik
litteratur, historia och filosofi. Han blev
fil. kand. 1840 och promoverades 1S42
till fil. magister på avh. "Om konstens
väsende och betydelse". Efter att ha
speciminerat med "Grunddragen af
Aristoteles lära om poesien"
utnämndes han följ. år till docent i estetik
under Atterbom. Efter dennes död 1855
blev M., som från sin
docentutnämning nästan oavbrutet uppehållit
professuren utan fast lön, förbigången
av den äldre Böttiger. Som
kompensation utnämndes han 1856 till e. o.
prof. och blev 1859 vid professurens
uppdelning prof. i estetik samt
litteratur- och konsthistoria, vilken post han
innehade till sin död. År 1849 invaldes
han i Sv. akad. — M. upplevde en
harmonisk barndom i ett
patriarka-liskt lantjunkarhem, där hans
poetiska anlag stimulerades av den
vittert intresserade modern; det tunga,
tillknäppta draget i hans väsen synes
ha varit ett arv från fadern. Under
skoltiden vann han berömmelse som
en skicklig talare på vers, och i
Uppsala utvecklades han mycket snart till
skald i samband med de estetiska
studierna. Hans produktiva period
omfattar egentligen endast tiden 1838—42,
följd av en obetydlig efterskörd med
anledning av en resa till Italien 1845
och en del tillfällighetsdikter. Hela
hans poesi är samlad i två volymer
"Dikter" (1845 och 1847), varav
senare ett flertal uppl. utkommit; ett
urval utgavs 1934. Han debuterade 1838
anonymt med den omogna,
liomeros-inspirerade dikten "Ariadne"; det
nyromantiska inflytandet röjer sig i det
glödande, färgmättade språket.
Utpräglat nyromantiska både till form
och innehåll äro också "Inez de
Cast-ro" (1838), en episk dikt på ottave
l ime, och "Fiskarflickan vid Tynnelsö"
(1S39), en vek idyllisk saga, spunnen
på ett rokokomotiv. Sitt genombrott
som skald gjorde M. med romansen
"Hvi suckar det så tungt uti skogen?",
tr. 1839 i tidskr. Eos, och genom
elegin "Angelika" (1840; belönad med
Sv. akad:s stora pris) kom han att
betraktas som Tegnérs arvtagare. Det
är främst på dessa två dikter, som M:s
skalderykte fortfarande vilar.
Språkligt sett har han i dem nått
fulländning, tonen är ren ocli enkel,
innehållet djupt romantiskt men ändå klart.
Bakom "Angelika" ligger enligt ett
brev av M. en ungdomsupplevelse, som
emellertid i diktarens fantasi
sublimerats i en otadlig, klassiskt sval elegi.
M:s erotiska dikter sakna
omedelbarhet. Gripande och levande äro
emellertid de dikter, som uttrycka hans
oerhört starka ensamhets- och
för-gänglighetskänsla som "Stilla, mitt
hjerta!", "Stafkarlen", "Blomman",
"Svanen" och "Ödmjuker er!", av vilka
särskilt den sistn. starkt uttrycker
M:s religiöst grundade men
smärtsamt tillkämpade livsattityd. Det
dramatiska fragmentet "Julianus"
(1841) återspeglar på en gång hans
egna själsstrider ocli 1840-talets
religionsdebatt. I M:s sparsamma
poetiska alstring efter 1842 märkas
tillfällighetsdikter, bl. a. "Sång för
Södermanlands nation" samt
skandina-vistisk lyrik i patetisk men ej
chauvinistisk stil. — Som skald
romantiker kom M. att i egenskap av kritiker
och litteraturhistoriker bryta med
nyromantiken. Mot slutet av 1830-talet
slöt han sig till en krets yngre
akademiker (bl. a. C. A. Hagberg och
Louis De Geer), som alla voro
utpräglat liberala och efter Geijers avfall
1838 hyllade denne som den store
banerföraren. Organ för denna krets
voro tidskr. Eos (1S39—40), Frey
(1841—50) och Intelligensblad (1844—
45). I mars 1839 publicerade M. i Eos
en uppmärksammad artikel, "Blick
på den svenska vitterhetens
närvarande tillstånd", som framför allt riktar
sig mot romantikens epigoner men
också i Tegnérs efterföljd angriper
fosforismens katolicerande tendenser
ocli politiska ultraism. Denna
uppfattning, som framför allt var
politiskt grundad, bibehöll M. i de
föreläsningar, som han 1854—64 höll över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
