Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Möllersvärd, Carl Magnus - 2. Möllersvärd, John - Mönnichhoven, von, se Monickhouen - Mörcke, Emil - Mörk, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möllersvärd
385
Mörk
han Gustav IV Adolfs ridpage och
åtföljde honom på många resor. Han
blev löjtnant 1S01, ryttmästare vid
Nylandsbrigadens lätta dragoner
1805 oeh erhöll majors avsked 1810.
År 1S12 blev han kapten vid Tredje
finska jägarreg., 1814 major där och
1S21 överstelöjtnant och chef för
Viborgs jägarbataljon. Han erhöll
avsked 1827 och var därefter till sin död
bosatt i Borgå, där hans syster och
förtrogna, Ulrika (XJlla) Ottiliana M.
(f. 1791, † 1878), som 1811 var
hovfröken i S:t Petersburg, förestod hans
hem. Åren 1815—33 ägde han
fädernegården Mäntsälä i Mäntsälä skn,
Nylands län. — Under hela fälttåget i
Finland 1808—09 gjorde M.
dagboksanteckningar (publicerade i Skrifter
utg. av Sv. litt.-sällskapet i Finland,
130, 1916), i vilka han osentimentalt
och utan "Fänrik Stål"-skimmer
skildrar den deprimerande reträtten.
Med ironi och kärv humor framför
ban sin kritik av fältförhållandena
och krigsledningen (bl. a.
Adlercreutz). I dagboksanteckningar från
åren 1S42—46 (i privat ägo i
Helsingfors) har han givit en roande bild av
småstadssocieteten i Borgå. — Ogift.
— Litt.: G. Mårtenson, "C. M. M."
(Helsingfors 1947). Abg.
2. Möllersvärd, John Mauritz,
direktör, jägare, skriftställare, f. 9
juni 1864 i Kristianstad, † S juli 1932
under båtfärd på Mälaren på väg till
Uppsala. Föräldrar: redaktören Karl
Justin Mathias M. (i. 1832, † 1901),
som från 1874 ägde och redigerade
tidn. Upsala, och Johanna Maria
Wästberg. Kusins sonson till M. 1.
— M. fick anställning på red. av tidn.
Upsala 1883, blev efter hand kassör i
ab. Tidn. Upsala och var verkst. dir.
där 1904—29. — M. var en utpräglad
sportsman och friluftsmänniska. Han
blev den förste sv. mästaren på
skidlöpning 30 km (1893) och tillhörde
våra första tävlingscyklister. Åren
1908—11 var han styr.-led. i
Skid-främ jandet. Främst blev han dock
känd som expert på jakt och fiske.
Varmt ivrade han för förbättrad
jaktvård. och i detta ämne publicerade han
talrika artiklar bl. a. i tidn. Upsala;
några år tjänstgjorde ban även som
sekr. i Uppsala läns jaktvårdsfören.
>1. liar riktat vår jaktlitteratur med
en rad levande, raskt skrivna
skildringar från mellansvenska vildmarker
och jaktstigar: "På uppländska
jaktstigar" (1917), "Från älg- och
räv-marker" (1918), "Med stövare i
skogen" (1920), "Verklighetsbilder från
skog och mark" (1924), "En
älgjägare" (1925) och "Ur jägarlivet" (1926).
M. erhöll Sv. jägareförb:s
hedersmärke i guld 1926. — Gift 1897 med Ester
Charlotta Theresia Engstrand. S. L.
Emil Mörcke.
Mönnichhoven, von, se Monick-
liouen.
Mörcke, Bror Birger Emil,
arméofficer, politiker, f. 12 juni 1861 i
öglunda skn, Skarab. län. Föräldrar:
överstelöjtnanten Bror M. och Ida
Hildegard von Hall. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1S78 blev M.
underlöjtnant i Västgöta reg. 1879,
genomgick Krigshögskolan 1S84—86,
var aspirant vid Generalstaben 1887—
90, blev överadjutant och major vid
Generalstaben 1903 samt
överstelöjtnant i armén 1906 och vid
Generalstaben s. å. Han var souschef i
kommandoexpeditionen 1903—04,
stabschef vid Sjätte arméfördelningen 1904
—08, blev överstelöjtnant vid
Hallands reg. 1908, överste och chef för
reg. 1909, generalmajor i armén 1916,
chef för Första arméfördelningen
1917 och generallöjtnant 1923 samt
avgick 1926. Han var 1910—12 led. av
Gymnastiska centralinst:s
omorganisationskommitté ocli 1913—14 led.
av Lagrådet för att som militär
sakkunnig biträda vid en revision av
krigslagstiftningen. — M. kallades
17 febr. 1914 till konsultativt statsråd
i Hjalmar Hammarskjölds ministär.
Han nedlade ett betydande arbete vid
utformandet av regeringens förslag i
försvarsfrågan och medverkade i hög
grad till beslutet om 1914 års
härordning. Sedan han efter första
världskrigets utbrott blivit chef för
Lantför-svarsdep. 15 aug. 1914, arbetade lian
energiskt på att utbygga den nya
arméorganisationen samt förse
trupperna med tidsenliga vapen och annan
oundgänglig krigsmateriel. Sålunda
genomförde han bl. a. fältartilleriets
förstärkning samt försåg hären med
kulsprutor och kokvagnar, materiel,
som redan då ansågs som oumbärlig
i en tidsenligt utrustad fältarmé.
]M. kvarstod som krigsminister, till
dess bela ministären avgick 30 mars
1917. Han fullföljde även den
Staaff-ska regeringens initiativ på
krigslagstiftningens område, varigenom
strafflagen för krigsmakten mildrades, den
juridiska sakkunskapen fick ökad
plats i krigsdomstolarna och
mili-tieombudsmansämbetet upprättades.
— M. blev led. av Krigsvet, akad.
1907. — Ogift. F. M., E. Z.
Mörk, Jacob Henrik, författare,
präst, f. 12 jan. 1714 i Stockholm, †
26 juni 1763 i Bro skn, Uppsala län.
Föräldrar: spannmålshandlaren
Ilen-rik M. och Britta Bark. — M., som
tidigt blev föräldralös, fick till en
början tjäna sitt uppehälle som
bodgosse men omhändertogs av en
släkting och sattes därigenom i stånd att
genomgå Västerås gymnasium; 1734
blev han student i Uppsala. Efter att
i tre år ha varit informator i
Uddevalla kom han till Stockholm 1742,
prästvigdes följ. år och utnämndes
1744 efter patronell kallelse till
kyrkoherde i Bro och Låssa i Uppsala
län. Där kvarstannade han till sin
död trots upprepade försök att vinna
befordran från det anspråkslösa och
föga inkomstbringande pastoratet.
Hans motgångar berodde på att lian
ohjälpligt stött sig med domkapitlet i
Uppsala, av hans skrivelser att döma
dels genom personlig arrogans, dels
genom de tendentiösa inslagen i sitt
författarskap. År 1749 blev han led.
av Vet. akad. — Jämte sin
ungdomsvän Anders Törngren är M. Sveriges
förste egentlige romanförf. Tills, med
denne utgav ban "Adalriks ocli
Giö-thildas äfventyr" (1—2, 1742—44;
2:dra upplagan 1786). Bomanen liar
en fornnordisk handling med motiven
hämtade bl. a. från Biörners
"Kämpadater". Det stora mönstret är
emellertid Fénelons "Télémaque". F. ö.
utgör romanen en provkarta på nästan
alla europeiska romanstilar, naivt och
klumpigt efterbildade. Den liar ingen
dialog, kompositionen är
svåröverskådlig, tidsfärg saknas, och
karaktärerna äro psykologiskt osannolika.
I likhet med "Télémaque" innehåller
den mycken aktuell politisk debatt:
författarna hylla en demokratisk
åskådning av tydligt frihetstida
prägel, samtidigt som tendensen är starkt
patriotisk. Trots sina brister har
boken betydelse som pionjärarbete; på
dess kreditsida kan uppföras ett
ovanligt rent sv. språk. Ensam framträdde
M. med romanen "Thecla, eller den
bepröfvade trones dygd" (1—3, 1749
—5S). Själva handlingen, som kan
återföras till en nytestamentlig
apo-kryf, är enklare och mer överskådlig
än debutverkets, och även språkligt
står romanen över föregångaren. Den
röjer ansatser till karaktärsteckning.
F. ö. dominerar det andliga intresset,
25 Svenska män ocli kvinnor V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
