Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Mörner, Helmer - 20. Mörner, Karl - 21. Mörner, Carl - 22. Mörner, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner
3S6
Mörner
Redan 1876 utnämndes M. till
underingenjör vid Mariningenjörstaten,
där lian blev extra ingenjör 1877 och
ingenjör 1889. Åren 1892—98 var han
tjänstgörande ingenjör i
Marinförvaltningen och 189S—1909 chef för
ingenjördep. vid Flottans varv i
Karlskrona. Han blev tf. dir. i
Mariningenjörstaten 1898, dir. där 1901, vid dess
omorganisation till
Mariningenjörkåren 1906 marindir. av första graden
och slutligen marinöverdir. och chef
för Mariningenjörkåren och
Marinförvaltningens ingenjöravd. 1910; från
1912 var han tjänstledig på grund av
sjukdom. Han var lärare vid
underbefälsskolans i Karlskrona
skepps-byggeriklass 1881—92 och vid
minskolan i samma stad 1889—92 samt
lärare i ångmaskinlära vid
Sjökrigsskolan 1892—93. Är 1910 blev lian led.
av Krigsvet. akad. — Gift 18S5 med
Annie Zielfelt. G. M—e.
20. Mörner, Karl Axel Hampus,
greve, biokemist, f. 4 sept. 1854 på
Stjärnfors, Ljusnarsbergs skn,
öre-bro län. † 30 mars 1917 i Stockholm.
Bror till M. 19. — Efter
mogenhets-ex. i Örebro 1872 blev M. med. kand.
i Uppsala 1SS0, med. lic. i Stockholm
18S4 och med. dr där 1886. År 1S84
blev han tf. prof., och från 1886 till
sin död var han prof. i kemi och
farmaci vid Karol. inst. Från 1S98 var
han inst:s rektor. Han blev 1S98 led.
av Vet. akad. ocli var 1907—08 dess
preses. — M:s gärning inom biokemin
inföll helt under hans första tjugu år
som prof. Nämnas må hans arbeten om
melanotiska svulsters färgämnen
(drs-avh., 1886), om urinens
äggviteämnen, om häminkristaller och —
framför allt — om äggvitans svavel, där
han som den förste påvisade den
svavelhaltiga aminosyran- cystins
förekomst. — Mest känd blev M. likväl
genom sin samvetsgranna och
dugande skötsel av rektoratet vid Karol.
inst., där hans lugna, fasta och re-
presentativa uppträdande med åren
blev legendariskt. Han hade ofta att
företräda institutet och Sverige vid
utländska kongresser; Karol. inst:s
sekelfest 1910 planerade han till
största delen ensam. — M. innehade
många sakkunnig- och hedersuppdrag;
han var led. av kommittén för
utarbetande av stadgar för Nobelstiftelsen
(fastställda 1900), ordf. i den
medicinska Nobelkommittén från 1900
till sin död samt led. av kommittén
för Vet, akad:s och Riksmus :s
nv-byggnader 1904—15 (ordf. från 1914").
—- Gift 1886 med Fanny Viktoria
Kristina likengren. — Litt.: biografi
av S. Jolin i Hygiea 1917, av C. G.
Santesson i Allm. sv. läkartidn. 1917,
av C. Barthel i Vet. akad:s årsbok
1925. P. H. T.
21. Mörner, Carl Thore, greve,
läkare, biokemist, botanist, f. 24 aug.
1S64 på Österby i Sånga skn,
Stockholms län, † 7 sept. 1940 i Uppsala.
Föräldrar: godsägaren och fil.
doktorn greve Carl Robert Stellan M.
ocli Sara (Sally) Lovisa Ulrika Fries.
Sonsons son till M. 10. — M. avlade
mogenhetsex. i Uppsala 1882 och blev
där med. kand. 1S88, med. lic. 1891
samt med. dr ocli docent i medicinsk
kemi 1892. Han var läkare vid
Grebbe-stads havsbad i Bohuslän somrarna
1890 och 1892—95, var tf. laborator
i medicinsk kemi vid Uppsala univ.
1891—94, utnämndes där sistn. år till
e. o. prof. och 1909 till prof. i
medicinsk ocli fysiologisk kemi samt
avgick 1929. Därjämte undervisade han
i organisk kemi m. m. vid Fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala 1895—
1923, var led. av direktionen för
Uppsala hospital och asyl 1901—16, av
kommittén för giftstadgans
granskning 1902 och av kommittéer betr.
apoteksvarustadga 1904 och 1909,
förrättade på Medicinalstyr:s uppdrag
apoteksinspektioner 1910 och årligen
1912—35 samt var ordf. i styr. för
Sätra brunn 1910—29. M. blev’led. av
Vet. akad. 1913 och erhöll Sv.
läkaresällskapets Alvarengapris 1899 ocli
Uppsala univ:s Björkénska pris 1915.
— M. var lärjunge till Olof
Hammarsten och som denne grundlig och
exakt. Han gjorde en mångsidig insats
inom den analytiska biokemin främst
genom sin forskning rörande
proteinämnena (vissa organiska
kväveföreningar) ; han utgav "Undersökning
af proteinämnena i ögats
ljusbrytande medier" (1S92, drsavh.) samt
talrika andra skrifter ss. över den
kemiska sammansättningen av
bros-kets grundsubstans och förekomsten
av brom hos koralldjuren. Inom den
farmaceutiska kemin lämnade han
många bidrag bl. a. med kritisk
belysning av bedrägliga läkemedel ("Ur
Carl Mörner.
analysjournalen", 1—34, i Sv.
farmaceutisk tidskr. 1898—1912).
M.,dotter-son till Elias Fries, var allmänt
naturvetenskapligt och särskilt botaniskt
intresserad. Han utgav det
uppmärksammade arbetet "Bidrag till
kännedomen om de ätliga svamparnes
näringsvärde" (i Upsala läkarefören:s
förhandl., 21, 18S5—86), "Om de
högre svamparna" (1919) ocli ett stort
antal främst floristiska uppsatser. —
Trots mångfalden uppgifter ocli
intressen utförde M. en betydande
fors-kargärning. Klar, rättrådig och
humoristisk var han högt uppburen som
lärare. Han var en stor resenär, främst
i sitt eget land, vars järnvägsnät lian
bereste till sista kilometern, och
besökte alla länder och huvudstäder i
Europa. På en jordenruntresa 1911
besökte han bl. a. Ostindien,
Australien och Nordamerika. Han tillhörde
stiftarna av Sv. turistfören. 18S5, var
själv en av de första turisterna i Sarek
och besteg in i sjuttioårsåldern
svårtillgängliga bergstoppar. Åren 1892—
1901 var han ordf. i Uppsala
skyttegille. — Gift 1893 med sin kusin
Linnea Margareta Fries. — Litt.:
biografi av G. Blix i Upsala
läkare-förena förhandl. 1940, av T.
Thunberg i Hygienisk revy s. å., av N.
Svedelius i Sv. botan. tidskr. 1941. S. L.
22. Mörner, Robert Fredrik,
greve, folkhögskoleman, f. 2S febr.
1866 i Stockholm. Bror till M. 21. —
M. avlade mogenhetsex. i Uppsala
1885 och studerade vintern 1885—S6
vid akad. i Lausanne, Schweiz. Vid
Södermanlands reg. blev han
underlöjtnant 1888, löjtnant 1895 och
kapten 1904 efter att 1892—94 ha
genomgått Krigshögskolan. Han erhöll
avsked 1905 men kvarstod i reg:s
reserv till 1906. Ären 1883—93
undervisade han i stenografi vid skolor i
Uppsala och Stockholm samt vid olika
reg. Under vintrarna verkade han som
Karl Mörner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
