Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Nauckhoff, John - 6. Nauckhoff, Sigurd - Naumann, Carl, läkare, anatom, se s. 410 - Naumann, Christian, rättsvetenskapsman, se s. 410 - Naumann, Einar, limnolog, se s. 411 - Naumann, Erik, arkivman, historiker, se s. 411 - Naumann, Gösta, läkare, se s. 410 - Naumann, Johann Gottlieb - Naumann, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nauckhoff
409
Naumann
John Nauckhoff.
— N. blev adjutant hos konung Osear
II 1902. Han var sekr. i kommittén för
nytt infanteriexercisreglemente 1910
—12, led. av kommittén för utredning
ang. krigsdomstolarnas avskaffande
1920—22, led. av sakkunniga för
omarbetande av strafflagen för
krigsmakten 1922—24 samt ordf. för sakkunniga
för nytt infanteriexercisreglemente
1921—24 och för sakkunniga ang.
förenklingen av
förvaltningsorganisationer vid arméns högre och lägre
truppförband 1925—26. Han gjorde även
en betydande insats inom
skarpskytterörelsen och i synnerhet inom
landstormen. Sålunda var ban ordf. i
Stockholms landstormsförb. 1916—26
och i Sveriges landstormsfören:ars
centralförb. 1933—38. — N. var en
synnerligen skicklig trupputbildare
och truppförare. Särskilt var ban en
mästare i att anordna och leda
stridsövningar. Sitt befäl utövade han med
lugn, omdöme och välvilja. — X. är
ordf. i styr. för ab. Nya Grand Hotel
i Stockholm sedan 1935. Sedan s. å.
är ban också ordf. i Sv. allm.
djur-skyddsfören. Han blev led. av
Krigs-vet. akad. 1921. — Gift 1) 1903 med
Alida Dorothea Berner, † 1922; 2)
1924 med Signe Stäng. F. M.
6. Nauckhoff, Sigurd Adolf
Gustafsson, sprängämnestekniker, f. 14
sept. 1879 i Grängesberg. Grangärde
skn, Kopparb. län. Son till N. 4. — X.
genomgick Tekn. högskolans fackavd.
för kemi och kemisk teknologi 1S97—
1900. Han hade anställning vid ab.
Expressdynamits sprängämnesfabrik
i Grängesberg 1900—06 samt var
förste ingenjör och
fabriksföreståndare vid Nitroglycerin ab:s
dynamitfabrik vid Vinterviken, Stockholm,
1906—21 och verkst. dir. i
Nitroglycerin ab. 1921—44. — N. har gjort
betydande insatser för
sprängämnesindustrins förkovran och modernisering
och på sitt fackområde publicerat ett
antal uppsatser, ss. "Bidrag till
kännedomen om nitroglycerins och
nitroglycerinhaltiga sprängämnens
frys-ningsförhållanden" (Tekn. tidskr.
1904). Han erhöll Sv. teknologfören:s
Polhemsmedalj 1904 och blev fil.
he-dersdr vid Uppsala univ. 1942. —- N.
har varit ordf. i Hell. och n. Sveriges
ångpannefören. sedan 1926, i Sveriges
kemiska industrikontor 1932—42 och
i Försvarsväsendets kemiska anstalts
vetenskapliga råd 1942—45 samt led.
av styr. för Tekn. högskolan 1921—
45. Han är styr.-led. i Sveriges
indu-striförb. sedan 1928 och i Sv.
arbets-givarefören. sedan 1944 samt led. av
1942 års sakkunniga för revision av
förordningar ang. explosiva varor.
Han invaldes i Ing. vet. akad. 1919
(preses 1945—47), i Vet. soc. i
Uppsala 1937, i Vet. akad. 1939 och i
Krigsvet. akad. 1946. — Gift 1907 med
Gerda Metta Maria Rosén. B. G.
Naumann, Carl, läkare, anatom,
se s. 410.
Naumann, Christian,
rättsvetenskapsman, se s. 410.
Naumann, Einar, limnolog, se s.
411.
Naumann, Erik, arkivman,
historiker, se s. 411.
Naumann, Gösta, läkare, se s.
410.
Naumann, Johann Gottlieb,
tonsättare, f. 17 april 1741 i byn
Blase-witz nära Dresden, † 23 okt. 1S01 i
Dresden. Föräldrar: torparen Johann
Georg N. och Anna Rosina Ebert. —
N. åtföljde 1757 den sv. violinisten
Anders Wesström, som tillfälligtvis
befann sig i Dresden, till Italien, där
Tartini i Padua, padre Martini i
Bologna och J. A. Hasse i Venedig togo
sig an och undervisade honom. År
1764 kallades lian till Dresden som
kyrkokompositör och blev, efter
fortsatt utbildning i Italien 1765—68
och 1772—74, hovkapellmästare
därstädes 1776. Genom grevinnan Au-
Sigurd Nauckhoff.
Johann Gottlieb Naumann. Gravyr.
gusta Löwenhjelms förmedling
kallades han 1777 av Gustav III till
Stockholm för att reformera hovkapellet
och medverka i konungens
operaplaner. Vid N:s första besök i Stockholm,
som varade till 1778, skrev han operan
"Ampliion", med text av G. G.
Adlerbeth (uppförd första gången 26 jan.
1778). Vid sitt andra besök i Sverige
17S2—83 uppförde han sin opera
"Cora och Alonzo" (text av Adlerbeth)
vid invigningen av det nya operahuset
(30 sept. 1782) och arbetade på sin
tredje sv. opera, "Gustaf Vasa", som
blev hans mästerverk (uppförd första
gången 1786). "Gustaf Vasa", med
text av Kellgren efter Gustav III:s
plan och med dekorationer av Desprez,
blev en oerhörd succé och gällde långt
in på 1800-talet som den sv.
national-operan. Vissa delar av operan, bl. a.
hymnen "Ädla skuggor", blevo mycket
populära även bland bredare lager. N.,
som också uppehöll sig en tid i
Köpenhamn som gästdirigent och
operakompositör, åtnjöt mot slutet av
1700-talet europeiskt rykte jämförligt med
Glucks och Mozarts. Melodier och
körer ur hans operor "Amphion" och
"Cora och Alonzo" höllo sig länge i
hem och konsertsalar även utom
Sverige. Hans stora körverk "Väter
linser" uppfördes bl. a. av C. M. von
Weber. På instrumentalmusikens område
må nämnas N:s "Sonater för
glashar-monikan" (1—2, 1786—92), som ban
tillägnade Patrick Alströmer. — Gift
1792 med Catharina Magdalena von
Grodtschilling. — Litt.: R.
Englän-der, "J. G. N. als Opernkomponist"
(1922); densamme i Sv. tidskr. för
musikforskning 1945. Ii. E.
Naumann, släkt frän Halle i
Sachsen, där äldste kände stamfadern
Christian N. under 1600-talets senare
hälft var slaktare. Hans son
Christopher N. (f. 16S9) flyttade till Svens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
