Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Josef - Nilsson, Karl - Nilsson, Karl Gustav Ossian, författare, se Ossiannilsson - Nilsson, Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilsson-Cantell
447
Nilsson-Ehle
en handelsskolekurs, i Allm.
valmans-förbis tjänst, först som
expeditionsföreståndare på dess byrå 1910—11,
därefter som sekr. i dess
stockholms-avd. 1911—19. Därefter innehade han
egen fastighetsförvaltning 1921—30.
Åren 1919—27 var han led. av
Stockholms stadsfullmäktige. — N. har
bl. a. utgivit "Storstrejken år 1909
och lärdomar af densamma" (1909).
— Gift 1) 1900 med Hilda Lovisa Orre,
† 1927; 2) 1930 med Anna Viktoria
Maria (Maj) Krantz. S. Sw.
Nilsson, Karl Jakob, skolman,
hembygdsforskare, f. 19 juli 1844 i
Sturkö skn, Blek.’län, † 13 nov. 1926
i Lyckeby, Lösens skn, Blek. län.
Föräldrar: nämndemannen Nils
Månsson och Kjerstin Gisesdotter. — N.
avlade folkskollärarex. i Växjö 1871 och
blev s. å. folkskollärare i Lösens skn,
där han verkade till 1904. Han var
en rikt begåvad och i sin bygd
mångsidigt verksam man. Sin största
insats gjorde han genom de skildringar
av det östblekingska folklivet, som
han publicerade med början så tidigt
som 1879 ("Muntra folklifsbilder").
Detta arbete liksom det följ., "Gamla
abeteket" (1SS6), utgjorde ett försök
att med vanliga bokstavstecken, utan
ljudskrift, återge bygdemålet.
Möjligen hade han därvid inspirerats av
August Bondeson, som 1878 utgav sina
"’Visor på Ätradalens bygdemål".
Liksom denne övergick N. i senare
arbeten, bland vilka märkes "Ny samling
muntra folklifsbilder" (1888), till ett
"modifierat bygdemål", som i första
hand bibehöll den folkliga
satsbyggnaden och egendomligare ord. De
nämnda tre huvudarbetena, som ge en
rik belysning av folklivet och
orts-lcaraktären i förf:s hembygd, samlades
1910 i en bok, "Blekingskt folklif och
öfvertro". Av stort vetenskapligt värde
är N:s arbete "Ord och talesätt från
sydöstra Blekinge strandbygd ocli
skärgård" (1900), som varit en av de
viktigaste källorna till kunskapen om
Karl Nilsson.
landskapets folkmål. — Gift 1874 med
Augusta Ståhl. — Litt.: S. Leander,
"K. J. N." (i Blekinge hembygdsförb:s
årsbok 1945); G. Ottervik,
"Litteratur om Blekinge" (1941; med
för-teckn. över N:s skrifter). G. Bg.
Nilsson, Karl Gustav Ossian,
författare, se Ossiannilsson.
Nilsson, Kristina,
operasångerska (sopran), f. 20 aug. 1843 i
Sjöa-bol, Vederslövs skn, Kronob. län, † 22
nov. 1921 i Växjö. Föräldrar: torparen
Jonas N. och Stina Kajsa Månsdotter.
— N. visade tidigt musikaliska anlag.
Som barn spelade hon fiol oeh sjöng
på gillen och marknader, oeh då hon
var fjorton år, uppmärksammades hon
av häradshövding F. Tornérhjelm på
en marknad i Ljungby. Genom hans
förmedling fick N. undervisning i
sång av Adelaide Leuhusen, och 1859
uppträdde hon på konserter i
Halmstad och Göteborg. Hösten s. å. kom
hon till Stockholm, där hon
omhändertogs av Franz Berwald.
Stockholmsdebuten ägde rum på en konsert
i febr. 1S60, och i sept. s. å. reste N.
till Paris, där Masset, Wartel och
Delle Sedie blevo hennes lärare. Efter
fyra års studier uppträdde hon 27 okt.
1864 för första gången i Paris på
Théåtre Lyrique som Violetta i "La
Traviata". Det blev en storartad
framgång för sångerskan, som hyllades
entusiastiskt av den fulltaliga
publiken. Kritiken lovordade hennes sång
och förutspådde henne en lysande
framtid. N. engagerades därefter vid
Théåtre Lyrique och framträdde bl. a.
som Nattens drottning i "Trollflöjten"
1S65 samt sjöng s. å. titelrollen i
’"Martha". Följ. år spelade hon
Elviras roll i "Don Juan". Under dessa
år sjöng hon även på konserter. En
del av hennes repertoar utgjordes
alltifrån denna tid av sv. folkvisor, vilka
genom hennes framförande blevo
kända och uppskattade på många håll i
utlandet. — Från Paris begav sig
N. 1867 till London, där hon
debuterade på Her Majesty’s Theatre
som Violetta. Det blev en
aktningsvärd framgång. En verklig triumf
nådde N. som Margareta i Gounods
"Faust". Vidare framträdde hon som
Martha och Elvira samt
konserte-rade i Crystal Palace. På hösten 1867
återvände hon till Paris och uppträdde
dels på Théåtre Lyrique, dels på Stora
operan, där hon debuterade 186S som
Ofelia i Thomas’ "Hamlet", vari
kompositören lagt in den sv. folkvisan
"Näckens polska". Det blev en ny
succé för N., som fram till 1870
uppträdde såväl i Paris som i London (på
Drury Lane). Åren 1870—72 gjorde
hon en livligt uppskattad turné i
Förenta staterna, och 1S72—77
framträdde hon regelbundet i London. Un-
Kristina Nilsson. 1880.
der denna tid företog hon också en
turné i Ryssland och sjöng bl. a. på
Kejserliga operan i S:t Petersburg.
En andra amerikaturné gjorde lion
1873—74 och införlivade därvid flera
nya roller med sin repertoar:
Leonora i "Trubaduren", Valentine i
"Hugenotterna" och Elsa i
"Lohengrin". Efter framträdanden i franska
landsorten, i Belgien och England
företog N. hösten 1S76 en
skandinavisk turné. Hon konserterade i
Stockholm och uppträdde vid tre
föreställningar på K. teatern (som Margareta,
Valentine och Mignon). I Wien sjöng,
hon för första gången 1877, varefter
hon besökte England, Ryssland och
Spanien. År 18S1 kom hon åter till
Stockholm, där hon uppträdde i
"Faust" vid en festföreställning i
samband med kronprins Gustavs
förmälning. Följ. år dog N:s förste make,
och 18S2—83 reste hon på en ny turné
i Förenta staterna. I sept. sistn.
ål-invigdes Metropolitan Opera Ilouse i
New York med en Faustföreställning,
varvid N. sjöng Margaretas parti. Då
N. 23 sept. 1885 vid ett besök i
Stockholm sjöng från Grand Hötels balkong,
uppstod framför hotellet en
fruktansvärd folkträngsel; vid ett tumult i
massan fingo tjugu personer sätta
livet till. S. å. gav N. konserter i
Berlin, Wien och Prag. — N:s
egentliga sångarbana avslutades 1887 i och
med att hon gifte om sig. Hon
framträdde sedermera endast vid ett par
avskedskonserter i Albert Hall i
London 1888 samt vid ett gästspel där
1891. Sina sista år tillbragte hon
mestadels vid Rivieran eller i Paris, men hon
bodde tidvis även i Sverige. — N.
var en av sin tids största sångerskor.
Hennes sopran hade en ansenlig höjd,
och intonationen utmärkte sig för
fullkomlig renhet. Rösten imponerade
knappast genom sin styrka, men den
var vek och böjlig ocli hade en under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
