Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Sven - Nilsson, Sven - Nilsson, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilsson-Cantell
453
Nilsson-Ehle
Linnés dagar betytt sä mycket för
den sv. faunans utforskande som
"Nilssons fauna"; även senare arbeten,
t. ex. av C. J. Sundevall, utgöra
bearbetningar av detta pionjärverk.
Som zoolog helt inriktad på
faunisti-ken publicerade N. utom sin fauna
huvudsakligen smärre uppsatser samt
en framställning över fiskarna,
"Pro-dromus ichthyologiæ Scandinavicæ"
(1832). Av lägre djur har lian
behandlat land- och
sötvattenmollusker-na i "Historia molluscorum Suecia;
terrestrium et fluviatilium" (1822).
Åren 1S29—40 utgav han
planschverket "Illuminerade figurer till
Skandinaviens fauna" (1—2) med planscher
av M. von Wright och M. Körner. Som
museiintendent i Stockholm utförde
han ett banbrytande och högst
förtjänstfullt arbete på att ordna de
zoologiska samlingarna, och han skapade
därigenom det första verkliga
zoologiska museet i vårt land. Efter
flyttningen till Lund ordnade han
samlingarna där, som han kraftigt ökade,
efter samma plan som i Stockholm.
Genom N:s ihärdiga verksamhet kom
zoologin hos oss att höjas till en
självständig vetenskap vid sidan av den
tidigare dominerande botaniken, och
han har med rätta kallats "den
svenska zoologiens och framför allt den
svenska faunistikens egentlige
banbrytare och grundläggare" (G. Retzius).
— Inom geologin ägnade sig N. främst
åt paleontologiska undersökningar.
Han var den förste, som påvisade
förekomsten av växtfossil i vårt land
(1819, bladavtryck i Höörs sandsten)
och av både djur- och växtfossil i
Skånes stenkolsförande formation,
och i det klassiska arbetet
"Petri-ficata suecana formationis cretaeeæ"
(1, 1827) har han beskrivit och
avbildat de inom kritformationen
anträffade djurfossilen (ryggradsdjur,
blötdjur). Han gjorde betydande
insamlingar av fossila skelett i de
skånska torvmossarna. Av största
intresse äro N:s uttalanden rörande
glacialgeologin i vårt land, vilka
uppmärksammats först av en senare tid.
I en föreläsningsserie 1847 i
Stockholm, "Sverige och dess inbyggare före
den historiska tiden" (utg. av B.
Möller 1923, i Lunds univ:s årsskrift),
hävdade han, att nedisning av
Skandinavien ägt rum och att
temperatursänkningen förorsakats av
landhöjning. — N:s arkeologiska intressen
kunna spåras ganska tidigt, och under
påverkan av N. H. Sjöborg och andra
arkeologer började han samla
fornsaker. Han koncentrerade sig på
jakt-och fiskredskap, och i 2: a uppl. av det
ovannämnda arbetet "Foglarne" (i
"Skandinavisk fauna") publicerade
lian "Utkast till jagtens och fiskets
historia på Skandinavien", en
systematisk undersökning av en
näringsform under forntiden; för första
gången i sv. arkeologisk forskning
tillämpades där en etnografisk-komparativ
synpunkt. Vidare upptog han där
rasfrågorna till ingående behandling och
förberedde därmed sitt stora
arkeologiska verk "Skandinaviska Nordens
ur-invånare" (1838—43). I detta
upptog han treperiodssystemet, från
början skapat av dansken C. J. Thomsen,
och utvecklade det vidare, särskilt
beträffande stenåldern. N:s
antropologiska analyser förde honom till
ståndpunkten, att sten-, brons- och
järnålderskulturerna i vårt land uppburits av
tre olika folk; framför allt genom O.
Montelius’ forskningar har denna åsikt
dock helt övergivits. N:s teori, att
bronsåldërskulturen infördes till vårt
land av fenicierna, är också övergiven,
men hans insatser berättiga honom
utan tvekan till platsen som en av
den sv. arkeologins grundare. N.
hävdade, att stenålderns början måste
flyttas avsevärt längre tillbaka i
tiden än man förut räknat med, och
lians undersökningar rörande denna
period höra till de betydelsefullaste
momenten i hela den arkeologiska
forskningen före den
llildebrand-Mon-teliusska eran. Den stora läsekrets,
som hans skrifter fingo, har också
bidragit mycket till att öka intresset
för vår forntid ocli dess problem. —
N. blev led. av Vet. akad. 1821, av
Lantbruksakad. 1S30 (hedersled. 1865)
och av Vitt. akad. 1S41 (hedersled.
1S81) samt invaldes i talrika
utländska lärda samfund. År 186S blev han
med. hedersdr vid Lunds univ. Av Vet.
akad. erhöll han dess stora
Linnémedalj i guld 1836 och 1S56 samt av
Sv. akad. Karl Johanspriset 1S62. En
byst av N., skulpterad av W.
Runeberg, restes 1902 utanför
univ.-bygg-naden i Lund. Det fossila växtsläktet
Nilssonia är uppkallat efter N. —
N: s "Självbiografiska anteckningar"
ha meddelats av G. Wetterberg i Hist.
tidskr. för Skåneland (5, 1923). Hans
brevväxling med Berzelius är tryckt i
"Jac. Berzelius brev" (14 [bd 6],
1932). — Gift 1S24 med Elisabet
Cecilia Berg. — Litt.: biografi av
G. Retzius i Vet. akad:s lefnadsteckn.
(4, 1899—1912); B. Hildebrand, "Bror
Emil Hildebrand" (Fornvännen 1934);
densamme, "C. J. Thomsen och hans
lärda förbindelser i Sverige 1816—
1S37" (2, 193S). S. N., T. F., S. L.
Nilsson, Sven, i österslöv,
lantbrukare, politiker, f. 15 nov. 1813 i
Kiaby skn, Kristianst. län, † 2S april
1877 i österslövs skn, samma län.
Föräldrar: sockenskomakaren och
sakföraren Nils N. och Berta
Håkansdotter. — N. utbildade sig från sitt tret-
Sven Nilsson i österslöv.
tonde år i skomakaryrket, dels hos sin
fader, dels i Kristianstad. Hans håg
stod emellertid till studier, och en tid
förestod lian skolan i Kiaby. Han
stannade kvar i faderns skomakeri till
1843. Sistn. år flyttade han till det
närbelägna Ivetofta, där fadern inköpt
ett hemman, vilket N. snart övertog.
Han anlitades därefter i allt större
utsträckning som boutredningsman och
sakförare och kom i synnerhet att
gälla som skickligt rättegångsombud
i mål om äganderätt till hemman
och fastigheter. Han blev också väld
till nämndeman, led. av
ägodelnings-rätten m. m. Efter att 1861 ha
bosatt sig på en större gård i
österslövs skn blev han även väld till
landstingsman samt 1S62 och 1865 till led.
av bondeståndet; efter den nya
riksdagsordningens antagande tillhörde
ban Andra K. till sin död. — N. var
moderat-liberal och frihandlare samt
anhängare av ministären De Geer,
varför han 1S67 ogillade bildandet av
Lantmannapartiet; två år därefter,
sedan försvarsfrågan börjat dominera
politiken, inträdde han dock själv i
detta parti, vars försvarsspecialist han
blev. Huvudmålet för N:s politiska
strävan var att få bort
indelningsverket. Själv var N. anhängare av
värn-pliktssystemet och i grunden en
varmare försvarsvän än flertalet av hans
ståndsbröder. N:s anföranden
präglades av klarhet och voro ofta kryddade
av en naturlig humor, stundom höjde
de sig till verklig vältalighet. —• N.
tillhörde konstitutionsutskottet 1870
och 1S72—76 samt försvarsutskotten
1869, 1871 och 1S75. Åren 1870 och
1S71 var han led. av statsrevisionen.
Han var mot slutet sjuklig ocli
deltog icke i 1877 års riksdag. — Gift
1849 med Sissa Thomasdotter. S. Sw.
Nilsson, Sven, i Everöd,
lantbrukare, politiker, f. 4 nov. 1831 i
Eve-röds skn, Kristianst. län, † 4 nov. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
