Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Nobel, Ludvig - 4. Nobel, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nobel 464 Nobel
Ludvig Nobel.
terna (fotogen, smörjoljor av olika
slag och destillationsåterstod, s. k.
astatka eller massut, som användes
som brännolja för fartyg och
lokomotiv) anlades på olika platser längs
Volga samt i Batum vid Svarta havet.
Av tankfartygen beställdes ett stort
antal vid Motala verkstad och andra
sv. varv. Som en följd av den hastiga
utvecklingen råkade bolaget i mitten
av lS80-talet i vissa finansiella
svårigheter, vilka dock kunde
övervinnas genom Alfred N:s stöd samt
genom upptagande av ett större
utländskt obligationslån. — Som
tekniker och industriledare ägde N.
framstående organisationsförmåga i
förening med kraft, framsynthet och
energi. Han intresserade sig i hög grad
för den vid lians företag anställda
personalens bästa och framstår även i
detta avseende som en föregångsman.
I Ryssland förvärvade lian stort
personligt anseende och bidrog kraftigt
till att göra det svenska namnet känt
och aktat. — Gift 1) 1858 med sin
kusin Sophia Vilhelmina (31 i na) Ahl-
sell, † 1869; 2) 1S70 med Edla
Constantia Collin. R. S—n.
4. Nobel, Alfred Bernhard,
ke-mdsit, uppfinnare, donator, f. 21 okt.
1833 i Stockholm, † 10 dec. 1896 i San
Remo, Italien. Bror till N. 2 och N. 3.
—- S. å. som N. föddes hade hans
fader måst träda i konkurs. Han
uppväxte sålunda i ett fattigt hem. Sin
första skolundervisning fick han
liksom bröderna i Jakobs apologistskola
till 1842, då han med modern
överflyttade till fadern i S:t Petersburg.
Där erhöll lian en fortsatt vårdad
utbildning genom privata lärare och
fick företaga flera längre studieresor
till utlandet, bl. a. 1850—52 till
Förenta staterna, där han en tid arbetade
hos Jolin Ericsson. Sedermera var han
anställd vid faderns verkstad i S:t
Petersburg. Efter faderns ekonomiska
sammanbrott 1857 sändes han till
Paris för att söka anskaffa ett lån men
misslyckades tydligen därmed. Han
återvände till S: t Petersburg och
kvarstannade där till 1863, sysselsatt vid
verkstaden samt med experiment, bl. a.
med nitroglycerin, varvid han,
antagligen 1862, lyckades bringa en liten, i
ett glasrör innesluten kvantitet
nitroglycerin, omgiven av en
svartkrutladdning, till explosion under vatten.
Försöken fortsattes i Sverige under
samarbete med fadern, först inför en
militär kommission i Karlsborg 1863,
sedermera vid Åmmebergs zinkgruva i
Närke, vid tunnelsprängningen för
statsbanan under Södermalm i
Stockholm och vid Tyskbagarebergen utanför
Östermalm därstädes. För bekostande
av de första arbetena hade N., enligt
en ej kontrollerbar uppgift, lyckats
skaffa medel från Frankrike, ocli t. o.
m. kejsar Napoleon III säges ha varit
intresserad av försöken. — Vid den i
N. l:s biografi omnämnda explosionen
3 sept. 1864 i Heleneborg sårades
även N., men lian avstod ej från
fullföljande av arbetena. Som förläggare
lyckades lian intressera generalkonsul
J. V. Smitt, och ett aktiebolag,
Nitro-glycerinbolaget, bildades s. à., vari
Smitt insatte det kontanta kapitalet.
Tillverkningen fortsattes till en
början på en pråm, förankrad i
Bock-liolmssundet i Mälaren; kort därefter
anlades en fabrik vid Vinterviken
utanför Stockholm, vilken därmed
kom att bli världens första
nitrogly-cerinfabrik. — Nitroglycerinets
användning som sprängämne skedde i
enlighet med N:s patent av 1S63 och
1864, i det att explosionen åstadkoms
genom impulser från en mindre
laddning av svartkrut, innesluten i en
liten hylsa av trä och benämnd
"No-beltändare". Denna ersattes senare
genom en tändhatt, laddad med
knallkvicksilver. Nobels uppfinning
innebar införandet av
initialtändnings-principen inom sprängämnestekniken,
en nyhet, som varit av grundläggande
betydelse för den fortsatta
utvecklingen på detta område. Hans mest kända
uppfinning blev emellertid dynamiten,
d. v. s. överförandet av
nitroglycerinet till fast, halvplastisk form, i första
liand genom absorption i ett poröst,
starkt absorberande ämne, kiselgur
(bränd infusoriejord); därvid
absorberade en del kiselgur tre delar
nitroglycerin, bildande en degig massa,
som kunde formas till patroner. N.
patenterade denna metod 1867. En
senare förbättring utgjordes av det
av N. 1875 uppfunna spränggelatinet,
bestående av n|itroglycerin överfört
till gelatinös form genom upplösning
däri av nitrocellulosa av lägre
nitre-ringsgrad (kollodiumbomull). Genom
inblandning av nitrater och trämjöl
m. m. framställdes därmed nya,
kraftiga och prisbilliga sprängämnen
("gelignit", "extradynamit"). Tack
vare denna senaste uppfinning
inbesparades stora belopp vid spräng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
