Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyblom, Sven, operasångare, regissör, se s. 566 - Nyblom, Teddy, journalist, se s. 567 - Nyblom, släkt - 1. Nyblom, Carl Rupert - 2. Nyblom, Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyblom
565
Nyblom
Nyblom, Sven, operasångare,
regissör, se s. 566.
Nyblom, Teddy, journalist, se s.
567.
Nyblom, släkt, härstammande från
Finland. Äldste kände stamfadern
Magnus Ericsson Kihl (f. 1779, †
1808) var stamanställd vid Nylands
dragonreg. Hans son Anders Kihl
(f. 1805, † 1861) kom i skräddarlära,
överflyttade 1829 till Sverige och
synes ha varit den, som antog
släktnamnet N. Han var slutligen
skräddarmästareålderman ocli illitterat
rådman i Uppsala. Från hans son,
litteratur- ocli konsthistorikern, skalden Carl
Rupert N. (N. 1), och dennes hustru,
förf. Helena N, f. Roed (N. 2),
härstamma alla nu levande medl. av
släkten. Bland deras barn märkas a)
operasångaren och regissören Sven N.
(N. 4), far till journalisten Teddv N.
(N. 7), b) förf. Ellen N. (N. 5), gift
med bildhuggaren Theodor Lundberg
(s. 99), c) regissören och
skådespelaren Knut N. (N. 6), vars hustru var
skådespelerskan Eva N., f. Swensson
(N. 3), d) målaren Thure Lennart N.
(f. 1872, † 1947), som utfört
monumentalmålningar i skolor och
landskapsmålningar, gift med
porträttmålarinnan Olga Maria N., f.
Lundberg (f. 1872) och far till
operasångerskan Hilde N. (N. 8), samt e)
skriftställaren fil. lic. Holger August N.
(f. 1874).
1. Nyblom, C a r l R u p e r t,
litteratur- och konsthistoriker, skald, f.
29 mars 1S32 i Uppsala, † 30 maj
1907 i Stockholm. Föräldrar:
skräd-darmästaren och rådmannen Anders
N. och Anna Johanna Lundin. — N.
blev student 1850, fil. kand. 1856 och
fil. dr 1857, allt i Uppsala. Han
tjänstgjorde därefter som informator till
1859 ocli som lärare i Katedralskolan
i Uppsala 1859—60. Sistn. år
utnämndes han till docent i estetik vid
Uppsala univ., där han var prof. i
estetik, litteratur- och konsthistoria
1S67—97. Efter sitt avsked flyttade
han till Stockholm, där han var
bosatt under sina sista år. — Under en
studieresa till Frankrike och Italien
1861—62 grundlade N. sitt stora
intresse för konsten ocli dess teori. Han
inledde sin verksamhet som
förmedlare av estetiken som vetenskap med
en serie föreläsningar i Stockholm
1864, och det i Sverige föga
uppmärksammade ämnet estetik blev
sedermera under N:s professorstid känt
och uppmärksammat. Sin åskådning
byggde N. på den boströmska
filosofins grund och framför allt på
Lessings cmpirism. Huvudvikten lade han
vid det formella; den yttre formen
skall återspegla ett harmoniskt
innehåll. Sina teorier framlade N. i "Om
innehåll och form i konsten" (1866)
samt i sina under lS70-talet utg.
essäer, samlade i "Estetiska studier" (1—
2, 1873—84). Någon egentlig
detaljforskning kom N. inte att syssla med;
hans insats på estetikens område
hänför sig i stället till intresseväckande
och medryckande översikter,
vittnande om mindre vanlig mångsidighet och
kunnighet på konstvetenskapens
område vid denna tid. — N., som redan
under studietiden gjorde sig känd som
en glad sällskapsmänniska,
förträfflig sångare och fyndig
tillfällighets-poet, framträdde som skald i
signaturernas anda. I "Dikter" (1860) är han
emellertid ännu beroende av
romantikens stämningspoesi. Från och med
"Nya dikter" (1865) framträder han
i den lyriskt realistiska stil, som
karakteriserade Namnlösa sällskapet,
av vilket han var medl. Mönstret var
framför allt Runeberg, som N.
hyllade livligt, bl. a. i essän "Till Johan
Ludvig Runebergs åminnelse" (1904).
Någon betydande poet var N. inte;
hans dikter äro formellt oklanderliga
ocli äga ett varmt patos men sakna
större mått av fantasi. Mer betydande
var han som översättare av utländsk
poesi. Därvid sökte han främst
tillgodose de litteraturstuderandes behov
av lyrik. Särskilt böra nämnas lians
tolkningar av Sliakespeares sonetter
(1871) och den 1876 utg. samlingen
"Dikter från främmande länder". N:s
övers, anslöto sig smidigt till
originaltexten. Signaturernas kritik av den
romantiska efterklangspoesin och
Tegnérepigonerna framfördes främst i den
av N. 1865 startade Sv.
litteratur-tidskr., vilken han redigerade 1865—
68. N. utövade även i övrigt en flitig
skriftställarverksamhet, och särskilt
kunna nämnas hans
minnesteckningar av A. F. Lindblad (18S1), C. F.
Adelcrantz (1891) och F. W.
Scholander (1899). —• Under sin
professorstid nedlade N. stort intresse på
frågan om Uppsala univ:s ombyggnad;
han var under femton är led. av
byggnadskommittén. Även domkyrkans
restaurering följde han noga och
publicerade bl. a. "Upsala domkyrkas
restauration" (i Nordisk tidskr. 1879).
— N. invaldes i Sv. akad. 1879. År
1888 blev han hedersdr i Bologna.
Hans memoarer fram till
professorstiden utkommo postumt 1908 under
titeln "En sjuttioårings minnen". —
Gift 1864 med förf. Helena N., f. Roed
(N. 2). — Litt.: minnesteckning av
P. Hallström i Sv. akad:s handl. (23,
1908). HU.
2. Nyblom, Heleiie (Helena)
Augusta, författarinna, f. 7 dec. 1S43
i Köpenhamn, † 9 okt. 1926 i
Stockholm. Föräldrar: danske målaren ocli
professorn Jörgen Roed och Emilie
Mathilda Kruse. — N. erhöll efter
skolgång i Dannekvindeskolen i
Köpenhamn fri undervisning i hemmet,
där hon växte upp i kontakt med
samtidens högsta estetiska kultur.
Hennes konstnärliga uppfostran
fullföljdes under en resa till Holland,
England, Frankrike och Italien, som hon
företog 1861—62. Efter giftermålet
var hon bosatt i Uppsala, där hennes
hem länge var en medelpunkt för det
Carl Rupert och Helena Nyblom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
