Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Oxenstierna, Gabriel Thuresson - 29. Oxenstierna, Johan Thuresson - 30. Oxenstierna, Axel Gabriel - 31. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna
689
Oxenstierna
sträckta resor i bl. a. Tyskland ocli
Italien. Sedan lian en kort tid varit
volontär vid engelska flottan,
återvände lian 1667 till Sverige, blev
s. å. kammarherre och började kort
därpå användas som sv. sändebud i
utlandet. Han blev en av
förmyndarregeringen ocli Karl XI mycket anlitad
diplomat och åtnjöt som sådan stort
anseende. Efter några år som envoyé
vid portugisiska och engelska hoven
var han 1671—73 sändebud i
Köpenhamn, en av de viktigaste sv.
diplomatiska posterna vid denna tid. Under
danska kriget utmärkte sig O. bl. a.
som befälhavare över en eskader vid
Göteborg men fick efter kriget
återvända till den diplomatiska banan ocli
sändes som minister till Wien 1681,
samtidigt som lian ackrediterades hos
flera tyska furstar. I Wien stannade
O. med några avbrott till 1699. Från
1697 var han guvernör i Zweibrucken,
till vars fromma han uppges lia gjort
en stor insats. — Gift 1673 med sin
syssling grevinnan Christina
Oxenstierna af Södermöre. B. G—n.
29. Oxenstierna, Johan
Thuresson, greve, författare, f. 2 jan.
1666 i Stockholm, † 16 febr. 1733
därstädes. Föräldrar: guvernören greve
Thure O. och Beata Leijonhufvud.
Halvbror till 0. 28. — 0. inskrevs
redan 1672 vid Uppsala univ. År
1682 begav lian sig, åtföljd av sin
guvernör Nicolaus Bergius (bd 1 s.
248), på den utrikes resa, som på
sedvanligt sätt skulle fullborda hans
utbildning. Bedan 1683, då man
befann sig i Frankfurt am Main,
lämnade han emellertid Bergius ocli
begynte på egen hand vidsträckta
färder i Europa, vilka skulle vara i över
fyrtio år. Till en början kunde lian
genom sin börd och sina
sällskapstalanger göra sig gällande vid hoven
i de länder lian besökte. På 1680-talet
synes han också en tid ha varit
enrollerad i den holländska armén.
Sedan lian förbrukat sin förmögenhet,
präglades dock hans liv alltmer av
nöd och umbäranden. Han angreps
också av giktplågor; lians äktenskap,
tydligen ingånget för att lätta lians
ekonomiska bekymmer, gick snart
sönder, ehuru det aldrig kom till
formell skilsmässa. Något av 1700-talets
första år övergick han till
katolicismen. År 1724 såg han sig emellertid
nödsakad att återvända till
fosterlandet och avsvärja sin katolska tro.
Av sina vänner erhöll lian ett knappt
understöd för sina återstående
levnadsdagar. — O. ägnade nu sin tid åt
studier och åt det
filosofiskt-morali-serande författarskap, som han redan
i utlandet liade påbörjat. 0:s "Recueil
de pensées du Comte J. O. sur divers
sujets" (1—5, 1720—22) och "Bou-
44 Svenska män och kvinnor V
Axel Gabriel Oxenstierna (30). Målning
(detalj) av I. A. Weise 1740.
quet de diverses fleurs cueillies par
le Comte J. O." (1731) lia utkommit
i ett stort antal uppl. på olika språk.
"Johan Oxenstiernas Betrachtelser i
Enslighet" (1731) dedicerade O. till
Ulrika Eleonora. I 0:s skrifter märker
man tydligt påverkan av de franska
1600-talsmoralisterna. Hans
aforismer bära i liög grad den
resignationens stämpel, som hans bittra
levnadsöde ocli känslan av misslyckande
hade tryckt på honom. Någon
originell tänkare kan han icke sägas vara.
— F. U. Wrangel har utgivit "Greve
Oxenstiernas Sedo-Lexor, samt Bref
och Koncept i urval" (1916) och
"Johan Oxenstiernas Tankar i urval"
(1919). — Gift 1701 med
riksgrevinnan Anna Isabella af
Limburg-Sti-rum. — Litt.: F. U. Wrangel, "En
högadlig filosof från 1700-talet" (i
Sv. autografsällskapets tidskr., 2: 3,
1891). H. E—a.
30. Oxenstierna, Axel Gabriel,
greve, militär, astronom, f. 30 jan.
1679 på Fiholm i Jäders skn,
Södermani. län, † 24 aug. 1755 på Tidö i
Rytterns skn, Västmanl. län. Son till
O. 28. — O. reste 1689 till fadern i
Haag, studerade vid Utrechts univ.
1690—93 och vistades sedan några år
på resor i Tyskland, Österrike och
Italien. Efter hemkomsten blev han 1698
kammarherre hos änkedrottning
Hedvig Eleonora. Vid krigsutbrottet 1700
gick han i fält som volontärofficer vid
armén, befordrades till kapten vid
Livgardet 1702 och major där 1709, blev
sistn. år fånge vid Perevolotjna och
fördes till Moskva. Han återkom till
Sverige 1722, ärvde på mödernet Tidö
och Vikhus i Västmanland, blev
överste sistn. år och fick
generalmajors avsked 1723. — 0. var en
kunnig och boksynt man, som redan under
fångenskapen men framför allt på
Tidö bedrev studier i astronomi; han
liar betecknats som "Sveriges förste
privatastronom" (Nordenmark). Han
liade flera för sin tid goda instrument
(tub och kvadrant), och hans bevarade
anteckningar, nu hos Vet. akad., visa,
att han gjorde viktiga observationer
rörande mån- och solförmörkelser,
solfläckar, Jupiters månar, stjärn- ocli
planetockultationer, 1736 års
Merku-riuspassage m. m. O. hade även ett
rikt bibi. Han uppträdde som mecenat
för astronomen Olof Hiorter. — Ogift.
— Litt.: biografi av N. V. E.
Nordenmark i Populär astronomisk tidskr.
1941. S.L.
31. Oxenstierna, Johan
Gabriel, greve, skald, ämbetsman,
hovman, f. 19 juli 1750 på Skenäs i
Västra Vingåkers skn, Södermani. län, †
29 juli 1818 i Stockholm. Föräldrar:
generalmajoren greve Georg (Göran)
Gabrielsson O. och Sara Gyllenborg.
Sonsons son till O. 23. — O. växte
upp hos sina morföräldrar på Skenäs,
och hans uppfostran övervakades av
morbrodern, skalden G. F.
Gyllenborg. Han undervisades av
informatorer, bl. a. Olof Bergklint (1764—
68), och studerade i olika perioder vid
Uppsala univ., där han inskrevs 1762
och avlade kansliex. 1767. Sistn. år
blev han e. o. tjänsteman i Kansliet
ocli 1769 kanslijunkare med
tjänstgöring i Presidentkontoret
(Kansliets utrikesavd.). Han var
kommis-sionssekr. i Wien 1770—74, sökte
sedan förflyttning till Paris men
ansågs olämplig för den diplomatiska
banan och utnämndes i stället 1774
till kammarherre hos konungen. År
1782 blev lian excellens ocli en av
rikets herrar, 1783
överstekammarjun-kare samt 1786 riksråd och
kanslipresident; i sistn. egenskap saknade
ban dock allt inflytande och blev ofta
ej ens underrättad om Gustav III:s
beslut. Efter rådskammarens
upplösning 1789 blev O. drottningens
överstemarskalk; från 1792 var han
riksmarskalk, tills ban 1794 föll i onåd ss.
inblandad i den Armfeltska
konspirationen. När Gustav IV Adolf 1796
blev myndig, återfick O. sitt
riksmarskalksämbete men misskötte det på
grund av oförmåga ss. organisatör ocli
hushållare; han avgick redan 1801.
Därefter levde lian i huvudsak som
privatman; dock deltog han i
riksdagarna 1809—10 och 1815, varvid
han insattes som ordf. i
ekonomi-och besvärsutskottet och i
riddarhusutskottet. Under héla sitt liv liade
O. att kämpa med ekonomiska
bekymmer. Hans giftermål med
dottern till en av landets rikaste män,
hovmarskalken Wachslager,
förändrade därvidlag intet. Fideikommisset
Värnberg i Roslags-Bro skn,
Stockholms län, som ban 1797 ärvde, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
