Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tuneld, John - 2. Tuneld, Ebbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuneld
61
Tuneld
John Tuneld.
led. av direktionen för ab. Vulcan i
Åbo och S:t Petersburg, och 1912
grundade han i S:t Petersburg firman
Holmström & Tuneld, vars chef han
var till 1917. T. uppförde 1915—16 en
stor maskinfabrik, I. I. Tuneld, i S:t
Petersburg; den sysselsatte tidvis upp
till 5 000 arbetare, och han var dess
ägare och chef till 1920, dä den
beslagtogs av myndigheterna. Åren 1925
—30 arrenderade han denna fabrik,
kallad statens mekaniska verkstad,
och 1930—35 var han konsulterande
ingenjör i Leningrad. — T., som ägde
en grundlig kännedom om ryska
förhållanden och hade stort anseende hos
de ryska myndigheterna, var från
1920 rysslandssvenskarnas repr. inför
sovjetmyndigheterna, till dess Sverige
sommaren 1924 upprättade en egen
beskickning i Moskva. Åren 1921—24
var han även Sv. röda korsets ombud
i Leningrad och Moskva för
hjälpverksamheten i Sovjetunionen. Han
organiserade bl. a. en
välfärdskom-mitté, som genom sina förgreningar
nådde förbindelse med svenskar över
hela Ryssland, och han skapade en
mottagningscentral för de stora
hjälpsändningarna från Sverige till
nödlidande landsmän samt bidrog
kraftigt till att hjälpexpeditionen 1921—
23 till det hungrande Samara så
framgångsrikt kunde genomföras.
Dessutom deltog han i det arbete, som
Pören. Rädda barnen utförde i
Ryssland, och han lyckades rädda den sv.
S:ta Katarina förs:s i Leningrad
arkiv över till Sverige; det förvaras nu
i Riksarkivet. I S:ta Katarina förs,
var T. kyrkorådets sekr. 1920—29 och
ordf. 1930—36. — T. återvände 1936
till Sverige och var till 1939 sekr.
hos Sv. akad:s ordboksred. i Lund
samt 1940—42 räkenskapsförare och
1940—44 tekn. sakkunnig där. År
1945 tillerkände sv. staten honom ett
årligt understöd. — T. publicerade
tekn. uppsatser i in- och utländska
tidskr. —• Gift 1903 med Paula
Teresia Buhrke. S. L.
2. Tuneld, Ebbe Oskar,
språkforskare, f. 7 april 1877 i Malmö, f 27
juni 1947 i Arild i Brunnby skn,
Malmöh. län. Bror till T. 1. — Efter
mo-genhetsex. i Malmö 1895 studerade T.
i Lund, där han blev fil. kand. 1900,
fil. lic. 1905 och fil. dr 1915. Sistn. år
blev han docent i indologi där. Han
var tf. prof, i sanskrit med jämförande
indoeuropeisk språkforskning
periodvis 1926—28. År 1923 erhöll han prof:s
namn. T. blev medl. av red. för Sv.
akad:s ordbok 1905 och aktuarie där
1915 samt var chef för red. 1920—40.
— T:s licentiatex. omfattade ämnena
nordiska språk och sanskrit med
jämförande språkforskning. Under
Lunda-åren var det docenten, titulärprof.
Sven Söderberg och prof. Axel Kock,
som kommo att utöva ett
bestämmande inflytande på hans vetenskapliga
utveckling. Han var frän börj an klart
lingvistiskt inställd, som hela sin
generation, starkt påverkad av de
tyska j unggrammatikerna och
stimulerad av den förnyelse dessa forskare
skänkte språkvetenskapen. Från 1896
vistades T. om somrarna i Berlin.
Åren 1902—04 förläde han sina
studier till universiteten i Berlin och
Leipzig. Vid det sistn. univ. ägnade
sig T. på allvar åt studiet av den
jämförande språkforskningen och det
forntida Indiens språk och visdom, åt veda
och sanskrit. — Tyvärr kunde T. inte
omedelbart efter sin ex. bygga vidare
på den solida grund han lagt under
studieåren hemma och ute. De vida
vyer och fruktbara vetenskapliga
impulser, som utlandsåren skänkt
honom, blevo föga utnyttjade de
närmast följande sju åren, då han var
bunden vid det rutinmässiga
ordboksarbetet. Inte förrän på nyåret 1912
fick han möjlighet återupptaga sina
sanskritstudier. Dessa drev han först
ett års tid i Göttingen, dit Hermann
Oldenbergs stora namn lockat honom,
sedan, fram till krigsutbrottet 1914,
vid École des hautes études i Paris,
där den komparative lingvisten
An-toine Meillet och den lika
namnkunnige judiske indologen Sylvain Lévi
voro hans lärare. Han hade i
Göttingen kommit in på ett utomordentligt
fruktbart och viktigt arbetsområde,
utforskningen av den buddhistiska
kanon, d. v. s. utredningen av den
ursprungliga traditionen i Buddhas lära,
ett problem, som till sin art och
betydelse är jämförligt med den kristna
bibelforskningens. På detta fält kom
han också att göra sitt livs ena stora
vetenskapliga insats. T:s grundliga
och skarpsinniga undersökningar
byggde i stor utsträckning på de av honom
Ebbe Tuneld.
själv tolkade kinesiska
översättningarna av urkunder, som ha gått
förlorade i Indien. T. ådagalade i sin
gra-dualavhandling, som trycktes 1915
med titeln ”Recherches sur la valeur
des traditions bouddhiques palie et
non palie”, oemotsägligt, att den på
pali skrivna sydbuddhistiska kanon är
den ursprungliga, den från Nepal
härrörande sanskritkanon yngre och
mindre ursprunglig. —■ Sedan T. år
1919 övertagit ledningen av Sv.
akad:s ordboksarbete, lade detta ånyo
helt beslag på hans arbetskraft. Men
där fick han också göra sin andra
stora vetenskapliga insats.
Ordboksarbetet hade vid denna tid i följd av
orimlig vidlyftighet och bristande
planmässighet kommit i dödvatten.
Genom en skickligt uttänkt
begränsning av ordbokens omfattning, en
genomgripande omdaning och en
hårdhänt rationalisering av arbetets
organisation samt en egen arbetsinsats,
som var nästan omänsklig, räddade
T. det för vår kulturtradition så
värdefulla verket. Synliga bevis på akad:s
uppskattning av T:s arbete voro Karl
Johanspriset och akademiens jetong i
guld. — T:s smärre skrifter väga inte
tungt i jämförelse med hans
buddhistiska forskning och hans lexikaliska
insatser men vittna om
mångsidigheten i hans begåvning och intressen.
Han skrev bl. a. om fornindisk poetik,
om den sv. bondepraktikan, om
i-om-Ijudet i forngutniskan och om skånska
runinskrifter och dialekter. —- T. hade
ett ypperligt minne och en sällsynt
snabbhet och skärpa i uppfattning och
tankegång. Med tiden fick han också
en beläsenhet, som sträckte sig till de
mest olikartade områden och som var
ovärderlig för ordboksarbetet. I
katedern trivdes T. inte. Men i sin fria,
formlösa genre förblev han livet
igenom en benådad lärare och mentor för
sina yngre och jämnåriga vänner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
