Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Törnebohm, Alfred - 2. Törnebohm, Hilding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törnebohm
71
Törnebohm
i Småland och dessutom även
Pitkä-ranta vid Ladoga. Den största
betydelsen ha i dessa arbeten, liksom i
hans korta omnämnanden av
malmerna i beskrivningarna till kartan
över mell. Sveriges bergslag, de goda
karakteristiker han lämnat av de
olika malmtyperna och av de
omgivande bergarterna. Man märker
här som överallt i T:s vetenskapliga
produktion, att han framför allt var
den borne kartören och iakttagaren
av förhållandena ute i naturen, ej sä
mycket teoretikern. Detta kan också
förklara, att han kunde hinna med
så stora och mångskiftande
karte-lingsarbeten och så snabbt befordra
dem till trycket, sedan
rekognosceringarna avslutats. Detta står
särskilt klart, när man försöker sätta
sig in i vilka väldiga områden T.
personligen måst gå över för den
karta, som åtföljer hans stora
epokgörande arbete ”Grunddragen af det
centrala Skandinaviens bergbyggnad”
(1896). T:s intresse för de
geologiska problem, som äro knutna till
den skandinaviska fjällkedjan,
väcktes redan 1861, då han tills, med
andra yngre geologer fick följa sin
chef, prof. Erdmann, till Jämtland
och Härjedalen. Denna första resa
följdes sedan av flera under
1860-talet. Det var dock först somrarna
1871 och 1872 T. fick tillfälle att på
egen hand göra vidsträckta
vandringar i fjällen alltifrån n. Dalarna
till centrala Jämtland och
Levanger-området i Norge. T. uppställde nu
sin av Vemdalskvartsit, sparagmit
och Äreskiffrar bestående sevegrupp
som yngre än silur och den av milda
fjällskiffrar bestående köligruppen
som ännu yngre. Sevegruppen var
enligt T. normalt lagrad på silur och
köli normalt lagrad på seve. T.
lämnar nu också den första mera
utförliga beskrivningen på Dalaporfyrerna
och Dalasandstenen. Då man senare
i Norge med stor säkerhet kunde
visa, att sparagmiterna där normalt
underlagra kambro-silurbergarterna
och detta alltså icke stämde med den
uppfattning T., som nyss nämnt,
kommit till, upptog han på nytt,
1882, sina fjällgeologiska arbeten.
Inför de tolkningssvårigheter, som
nu under arbetets gång alltmer
hopade sig för honom, då han sökte
fasthålla uppfattningen om seve och
köli som normalt lagrade på
kambro-siluren och yngre än denna,
tvingades han 1888 att framkasta tanken
på att överskjutningar spelat en stor
och avgörande roll i
fjällkedjetek-toniken. I den lilla uppsatsen ”Om
fjällproblemet” (1888) lägges den
tankegången fram och diskuteras.
Hypotesen om tektoniska
överskjut
ningar var icke ny. Den hade redan
på 1860-talet framkastats av den
engelske geologen J. Nicol för de
skotska högländerna. Även för det
nordfranska stenkolsbäckenet och för
lokala fenomen i Alperna (Glarner
Doppelfalte) hade på 1870- och
1880-talen dylika förklaringar
framkommit. Det var dock först på 1890-talet
som alpgeologerna i större
utsträckning anslöto sig till
överskjutnings-teorien, och T. betraktas runt om i
världen och framför allt bland
alpgeologerna som en pionjär på detta
område. Hans huvudarbete om
Centrala Skandinaviens bergbyggnad,
där det stora iakttagelsematerialet
framlades, utkom 1896, men redan
1S94 tillämpades hans idéer om de
stora överskjutningarna i
fjällked-j an vid utgivandet av den
berggrunds-geologiska kartan över Jämtlands
län. Seve- och kölibergarterna
an-sågos nu överskjutna över
kambro-siluren i öster och kölibergarterna,
i vilka på norsk sida silurfossil
påträffats, kunde urskiljas som
kam-brosilur i västlig facies. De
överskjutna bergarterna skulle enligt T.
ha sin rotzon på norsk sida om
riks-gränsen. Diskussionen om de stora
överskjutningarna har sedan denna
tid varit mycket livlig, och många
forskare ha sökt förklara
förhållandena genom att antaga ett stort
antal smärre överskjutningar. De i
senare tid, på 1930- och 1940-talen på
sv. sida utförda undersökningarna
synas dock klart peka i den
riktningen, att T. hade rätt och att
överskjutningarna haft större mått än
han vågade antaga samt att rotzonen
legat utanför norskt område, i väster.
Likaväl som när det gäller det sv.
urberget ha sålunda T: s arbeten
rörande fjällkedjan och dess tektonik
varit av grundläggande betydelse. —
Vintern 1873—74 studerade T.
mikroskopisk petrografi för prof. Zirkel
i Leipzig. År 1877 publicerade han
sitt stora och för sv. petrografi
banbrytande arbete ”Om Sveriges
vig-tigare diabas- och gabbroarter”
(även på tyska). Senare utgav han
kortare uppsatser om tre till
nefe-linsyenitgruppen hörande nya
bergarter : cancrinitsyeniten i Särna,
alnöiten i Sundsvallstrakten och
katapleitsyeniten i Norra Kärr. Till
hans petrografiska arbeten kunna
även undersökningarna över
Port-landcementets byggnad (1897)
räknas. Utom de ovannämnda äro de
viktigaste arbetena i T: s omfattande
vetenskapliga produktion ”Ueber die
Geognosie der Schwedischen
Hochge-birge” (1873), ”Geognostisk
beskrif-ning öfver Persbergets grufvefält,
med karta” (1875), ”Karta öfver
berggrunden inom Filipstads bergslag
eller Fernebo härad” (1877),
”Geologisk atlas öfver Dannemora grufvor,
med beskrifning” (1878), ”Om Taberg
i Småland och ett par dermed
analoga jernmalmsförekomster” (1881),
”Geologisk öfversigtskarta öfver
Vermlands län” (1881), ”öfverblick
öfver Mellersta Sveriges urformation”
(1883), ”Om Dalformationens
geologiska ålder” (1883), ”Om de
geologiska förhållandena i trakten kring
Åtvidaberg och Bersbo (1885),
”Kortfattad lärobok i mineralogi och
petrografi” (1887; 3:euppl.
1902),”Grunddragen af Sveriges geologi” (1887;
5:e uppl. 1910), ”Om Falu grufvas
geologi” (1893), ”Geologisk
öfver-siktskarta öfver Sveriges berggrund”
(1901) och ”Geologisk översiktskarta
över Skandinavien” (1908). — Gift
1894 med Sigrid Helena (Ellen)
Fogelström. — Litt.: biografi av A. G.
Högbom i Geologiska fören :s
förhandi. (34, 1912), av A. Hamberg i
Vet. akad:s levnadsteckn. (6, 1921—
38). N. M.
Hilding Törnebohm.
2. Törnebohm, Hilding
Valdemar, ingenjör, industriman, f. 25 maj
1891 i Ljungby skn, Kalmar län.
Föräldrar: stationsinspektoren Jakob
Vilhelm Erikson och Hedvig Sofia
Törnebohm. Kusinson till T. 1. — T,
avlade mogenlietsex. i Kalmar 1909
och utexaminerades från Tekn.
högskolan 1913. Han var ingenjör vid
Söderhamns nya verkstadsab. 1914 och
vid ab. Frank Hirsch’ maskiner i
Stockholm 1915—18 samt
ritkontors-chef vid sistn. företag 1916—18.
Efter assistent- och speciallärartjänst
i verktygsmaskinkonstruktion vid
Tekn. högskolan 1917—18 var han
ritkontorschef vid ab. Sv.
kugghjuls-fabriken i Göteborg 1918—19. Sedan
sistn. år är han knuten till Sv.
kullagerfabriken (SKF) i Göteborg, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
