Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Uggla, Bertil - 1. Ugglas, Samuel af - 2. Ugglas, Pehr af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ugglas
Sä
Ugglas
dagen, trots fackmännens motstånd,
beslutade sprängningen av den
ling-ska gymnastikens enhet i en
frisk-gymnastisk och en sjukgymnastisk
del. Härvid avskildes också den
ettåriga militära instruktörskursen från
inst. och ersattes med den av U. 1936
organiserade militära gymnastik- och
idrottsskolan. För den stora
allmänheten blev U. känd som ledare för den
segrande gymnastiktruppen vid
Olympiska spelen i Antwerpen 1920 samt
som ledare 1929—45 för radions
morgongymnastik, till vilken han var
initiativtagare. Likväl torde hans
verksamhet som entusiasmerande och
mångkunnig idrottsledare ha varit av
än större betydelse. U. var sekr. i Sv.
gymnastikförb. 1920—26 och i Sv.
fäktförb. 1925—28 samt led. av styr,
för bl. a. Sveriges militära
idrotts-förb. (ordf, i verkst. utskottet 1940
-—44) och Sveriges centralfören. för
idrottens främjande (från 1926) samt
var ordf, i Gymnastik- och
idrotts-museinämnden (från 1943).
Riks-idrottsförb: s överstyr, tillhörde han
från 1931, och från 1940 var han medl.
av Sveriges olympiska kommitté. Han
var även länge idrottsmedarb. i Sv.
Dagbladet. — U. var i sin ungdom en
framstående, mångsidig idrottsman
och elitgymnast. Han blev vid
Olympiska spelen i Stockholm 1912
bronsmedaljör i stavhopp och erövrade vid
Olympiska spelen i Paris 1924
bronsmedaljen i modern femkamp (sv.
mästare i denna gren 1921). Han var även
sv. mästare på florett 1921, 1926 och
1929—30 och på värja 1922 och 1925
—26 samt var en bland de främsta i
landet i militära idrotter och
orientering. I stavhopp blev U. sv. mästare
1909 samt 1911—12 och innehade sv.
rekord med 382 cm. —• Personligen
var U. ett föredöme i
karaktärsfasthet, rättrådighet, viljekraft och
arbetsförmåga. — Gift 1918 med Karin
Augusta Sofia Hammarskiöld.
D. L—g
1. Ugglas, Samuel af, före
adlandet Ugla, greve, ämbetsman,
politiker, f. 3 maj 1750 i Hedemora, t 6
april 1812 i Stockholm. Föräldrar:
kontraktsprosten Petrus Ugla av en
från 1600-talet känd bergsmanssläkt
från Falun och Helena Norrström. —
U. studerade först i Uppsala, där han
inskrevs 1759. Han blev 1769
auskul-tant i Svea hovrätt, 1770 amanuens
och 1772 sekr. i Lagkommissionen
och avancerade snabbt under Gustav
III:s regering. Sålunda blev han 1773
sekr. och ombudsman i
Diskontkompaniet, 1775 protokollssekr. i K. M:ts
kansli, 1782 förste expeditionssekr. i
Justitierevisionen och 1783
revisions-sekr. Från 1786, det år då Gustav
III :s brytning med adeln var ett fak-
Samuel af Ugglas. Målning (detalj) av A. U.
Wertmüller 1798 (Rådhuset, Stockholm).
tum, framträdde U. som en av
konungens nära förtrogna. Han blev
rikshärold 1786, dir. i
Generaldis-kontkontoret följ, är och
landshövding i Stockholms län 1788. På följ,
års riksdag uppträdde han som
kungens svurne anhängare. Av
Gustav IV Adolf togs han sedermera även
i anspråk och utövade under honom
ett säkerligen ännu större inflytande
än under Gustav III. Redan 1772
adlad upphöjdes U. 1796 i friherrligt
och 1799 i grevligt stånd samt blev
serafimerriddare 1800. Sistn. år blev
han överståthållare i Stockholm,
främst därför att man under den då
pågående riksdagen i Norrköping ville
ha en pålitlig man på denna
betydelsefulla post, men tog redan s. å.
avsked, delvis på grund av svårigheten
att förena ämbetet med
landshöv-dingesysslan, som han fortfarande
behöll. Emellertid fortfor U. att sköta
en del av ämbetets viktigare
uppgifter, däribland spionaget. År 1802
blev han i tät följd president i
Kammarkollegium, ordf, i
Tullarrende-societeten och led. av allm.
beredningen och slutligen 1808 en av rikets
herrar. Efter statsvälvningen 1809
blev han medl. av regeringen men
uteslöts på grund av sina gustavianska
sympatier nästan omedelbart. Sina
sista år tillbragte han som
privatman. — Den alltigenom nedgörande
bild, som U: s motståndare tecknat
av honom, är högst missvisande. Han
var en skicklig ämbetsman, driftig,
arbetsam, med förmåga att klart
överblicka olika situationer och att
ingripa, där det behövdes. Det fanns
ett uppkomlingsdrag hos U. Om hans
otvetydiga fåfänga vittnar det stora
antalet minnespenningar över honom
och inskriptioner med hans namn på
offentliga byggnader och statyer. U: s
sista verksamhet visar honom icke
i någon hedrande dager. Ju mer
statsvälvningen närmade sig, desto mer
räddhågad och handfallen blev han.
I hjärtat lojal mot Gustav IV Adolf
var han inte bara för svag att ta
något eget initiativ utan närmade sig
t. o. m. de obstruerande
ämbetsmännen. —• U. ägde Forsmarks och
Jo-hannisfors bruk samt Stäket och
Löv-staholm i Uppland. Han blev 1806
hedersled, av Konstakad. — Gift 1782
med Carolina Wittfoth. — Litt.:
”Utdrag ur grefve S. af U:s efterlemnade
papper” (Hist. tidskr. 1881); S.
Carlsson, ”Gustaf IV Adolfs fall” (1944).
S.S—s
2. Ugglas, Pehr Gustaf af, greve,
bruksidkare, politiker, f. 27 juni
1784 i Stockholm, t 24 febr. 1853 i
Forsmarks skn, Stockholms län. Son
till U. 1. —■ U. inskrevs 1799 vid
Uppsala univ. och avlade följ, år
hov-rättsex. samt tjänstgjorde någon tid
i Svea hovrätt. Han blev löjtnant vid
Livgardet till häst 1808 och var
stabs-ryttmästare 1809—12. Under finska
kriget erhöll han guldmedalj för
tapperhet i slaget vid Oravais. Han
utnämndes till överstelöjtnant i armén
1812 och till överste 1815, varefter
han s. å. tog avsked för att ägna sig
åt skötseln av de fäderneärvda
Forsmarks m. fl. bruksegendomar. Till
dessa lades nu ytterligare fyra egen-
Pehr af Ugglas.
Målning (detalj) av J. Rosenbrock.
domar: Härnäs bruk, Lennartsnäs,
Öråker och Krusenberg, alla i
Uppland. U. deltog i samtliga riksdagar
1809—10 och 1815—35 samt var ordf,
i bevillningsutskottet 1817—18, i
statsutskottet 1823 och i 1820 års
statsrevision. Åren 1828—31 var han
medl. av statsrådet. U. stod i hög
gunst hos Karl XIV Johan och blev
1843 vid firandet av konungens
25-årsjubileum som regent en av rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
