Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Wachtmeister, Claes Adam - 13. Wachtmeister, Gustaf - 14. Wachtmeister, Hans Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wachtmeister
122
Wachtmeister
löjtnant samt 1782 till
generaladjutant och överste i arméns flotta. Vid
utbrottet av kriget med Ryssland 1788
begärde oeh erhöll W. transport till
örlogsflottan. — I slaget vid Högland
17 juli 1788 var W. divisionschef oeh
chef för avantgardet med sin flagga
hissad på linjeskeppet Prins Gustaf,
där hans broder, överstelöjtnanten
Hans Fredrik W., var fartygschef.
Efter en förtvivlad, men med största
tapperhet och uthållighet utkämpad
strid mot ett flertal fientliga skepp
blev Prins Gustaf avskuren från
förbindelsen med sv. huvudflottan och
tvingad stryka flagg. W., som själv
sårats, blev därefter förd till det
ryska flaggskeppet, där han av
amiral Greigh komplimenterades för sitt
tappra försvar. Genom sin sega
uthållighet hade W. tvingat två ryska
skepp att lämna linjen samt bundit
ett flertal av fiendens fartyg,
därigenom beredande andrum åt åtskilliga
svenska skepp. Att just Prins Gustaf
blev så hårt ansatt förklaras därav,
att ryssarna togo W:s befälstecken
för viceamiralsflagga. Efter slaget
befordrades W. för tapperhet till
kon-teramiral. Han återkom 1790 från
fångenskapen samt utnämndes 1793
till v. amiral och 1795 till amiral. W.
förde 1794 och 1795 tidvis befälet över
till neutralitetens skyddande utsända
sv.-danska sjöstyrkor. År 1799 blev
W. högste befälhavare över
örlogsflottan i Karlskrona (befälhavande
amiral) oeh överkommendant där samt
ordf, i K. kommittén till förvaltning
av örlogsflottans ärender. År 1800
blev han en av rikets herrar. — För
att i gemenskap med Danmark kunna
hejda den engelska flotta, som i mars
1801 inseglade i Öresund för att
spränga det väpnade
neutralitetsför-bundet mellan Sverige, Danmark och
Ryssland, hade GustavIV Adolf ålagt
W. att ”ej försumma en enda minut
varken natt eller dag” i att påskynda
konteramiral Palmqvists avsegling
med en eskader från Karlskrona till
■danskarnas bistånd. På grund av
motvind kunde Palmqvist ej avsegla i
tillräckligt god tid för att hinna fram
till den 2 april, då slaget föll i
Köpenhamn. Gustav IV Adolf lät, på grund
av W:s uraktlåtenhet att lyda
konungens order om att entlediga
Palmqvist från befälet, arrestera W. oeh
ställa honom inför krigsrätt. Denna
konstaterade, att motvind hindrat
eskadern att komma danska flottan
till hjälp, men dömde W. för
orderbrott till tjänstens förlust. W.
återfick senare konungens förtroende och
insattes 1802 åter i sina ämbeten och
värdigheter men tog följ, år avsked.
W. var delaktig i planerna på Gustav
IV Adolfs avsättning. Han var en
im
pulsiv och självrådig natur men en
man med vilja att ta ansvar. Han
ägde ett praktiskt handlag och var
er-kännsam mot sina underlydande. År
1813 blev W. hedersled, av K. akad.
för de fria konsterna. — Gift 1792
med Christina Hall. — Litt.: se
släktartikeln. A. G.
13. Wachtmeister, Gustaf,
greve, arméoffieer, f. 25 juli 1757 i
Karlskrona, f 20 juli 1826 på Näs i
Bärbo skn, Södermani. län. Bror till
W. 10—W. 12. — W. blev kadett vid
kadettskolan i Karlskrona 1770,
sergeant vid Kronobergs reg. 1771 och
fänrik följ. år. Han transporterades
till konungens eget värvade reg. 1775,
blev löjtnant 1776, överadjutant hos
konungen och major i armén 1780,
överstelöjtnant vid Dalreg. 1781,
generaladjutant av flygeln s. å.,
överste i armén 1787, generalmajoi- i
armén 1790 samt överste och chef för
Bohusläns reg. s. å. År 1792 blev han
chef för Södermanlands reg. och s. å.
utnämndes han till generallöjtnant i
armén. Han blev general av
infanteriet 1809 och erhöll avsked 1813. —
W. gick 1778 i preussisk tjänst och
blev s. å. löjtnant vid Johan Ludvig
Hårds frireg. Under det bajerska
tron-följdskriget deltog han med
utmärkelse i ett flertal strider och
utnämndes till kapten vid Hårds reg. men tog
sommaren 1779 avsked ur preussisk
tjänst och återvände till Sverige. I
egenskap av generaladjutant kommen-
Gustaf Wachtmeister. Målning av C. F.
von Breda.
derades han 1788 till Finland, där han
sommaren följ, är visade stor
tapperhet i striderna vid Högfors. Under
operationerna i april 1790 kom han i
kontakt med ryska trupper vid
Val-keala och sårades i högra armen men
fullföljde med framgång striden. Han
blev av konungen på slagfältet
utnämnd till generalmajor i armén. I
mars 1809 blev W. högste befälhavare
över den nyorganiserade kustarmén,
som skulle kastas bakom de ryska
linjerna och avskära fienden återtåget,
och kom i denna egenskap att under
Puke leda de lantmilitära
operationerna vid Sävar oeh Ratan. Härför
saknade han emellertid de rätta
förutsättningarna. Han var en tapper
soldat och en plikttrogen regementschef
men hade ingen erfarenhet av större
och självständigare militära
uppgifter. Den snabba utvecklingen av
tidens strategi och taktik var honom i
grunden främmande. En stor del av
ansvaret för
Västerbottensexpeditio-nens olyckliga utgång torde böra
läggas på W: s svaga och tveksamma
ledning. Han var hela tiden inriktad på
defensiven och vågade icke taga några
risker. Framryckningen från Ratan
mot Umeå företogs oförklarligt
långsamt och striden vid Sävar fördes helt
defensivt. Det var också mot givna
order som W. uppgav
Sävarställning-en och underlät att försvara det starka
Djäknebodapasset. — Gift 1787 med
grevinnan Henrietta Elisabet
Falkenberg af Bålby. — Litt.: se
släktartikeln. B. M—n
14. Wachtmeister, Hans
Gabriel, från 1810 T r o ll e -
Wachtmeister, greve, godsägare,
ämbetsman, f. 11 sept. 1782 i
Stockholm, t 11 juli 1871 i Kristianstad.
Son till W. 11. — W. inskrevs
1798 vid Uppsala univ., där han
1800 avlade hovrättsex. Han gjorde
därefter en snabb karriär som
ämbetsman, blev 1802 protokollssekr.
vid justitierevisionen, 1805 lagman i
Skåne och 1806 tf. revisionssekr.;
1807 förordnades han att biträda
sin far i utövningen av
justitie-kanslersämbetet. — Redan under
studieåren tillägnade sig W. radikala
tänkesätt och ansågs trots sin höga
börd vara ”jakobin”. År 1803 avböjde
han demonstrativt en erbjuden
upp-höjelse till överstekammarjunkare.
Ett besök på kontinenten 1804—05
befäste hans tänkesätt; någon
deciderad vän av Napoleons Frankrike var
han emellertid inte. Gentemot Gustav
IV Adolf hyste han utomordentligt
hätska känslor, och han uppmuntrade
sin far i dennes oppositionella politik
under 1808—09 års krig. Under
natten till den 13 mars 1809, då Gustav
IV Adolf arresterades, verkade W.
som kontaktman mellan fadern och
C. J. Adlercreutz. De nya
makthavarna insatte honom den 12 juni 1809 i
statsrådet såsom justitiekansler. Ivrig
motståndare till det gustavianska
partiet sympatiserade W. närmast
med G. Adlersparre men var icke blind
för dennes svagheter. Karl Johans
utrikespolitik vann W:s fulla gillan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
