- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 8. Toffteen-Ö /
140

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlberg, Lars - Wahlberg, Pehr, naturforskare, se nedan - Wahlberg, släkt - 1. Wahlberg, Pehr - 2. Wahlberg, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wahlberg

140

Wahlberg

huvudsakligen till tvenne berömda
orgelverkstäder, den ena i Stockholm,
grundad omkring 1700 av den
tyskfödde Johan Niclas Cahman, den
andra i Linköping, grundad omkring
1740 av östgöten Jonas Wistenius. W.
fick sin utbildning hos den senare och
var hans förste gesäll, läromästaren
gott och väl jämbördig i såväl
musikaliskt som tekniskt kunnande.
Omkring år 1750 separerade han och
började ett eget orgelbyggeri i Kalmar
tillsammans med en annan av
Wistenius’ elever, Anders Wollander, dock
utan att först avlägga den vid denna
tid föreskrivna orgelbyggarexamen;
detta skedde först 1771. Han hade då
det mesta av sin produktion bakom
sig; inalles uppgick den till ett 15-tal
högt vitsordade verk, alla relativt
stora — 15 stämmor i genomsnitt —
de största i Karlskrona Fredrikskyrka
och Växjö domkyrka, båda med 32
stämmor (det senare hann W. dock
inte fullborda, det gjordes tre år
senare av den kände
Stockholmsmästa-ren Olof Schwan). W:s arbeten röja
en tydlig påverkan utom av
läromästaren även av det samtida
Stockholms-orgelbyggeriet sådant det
representerades av kompanjonerna Gren och
Stråhle. Ett enda verk är bevarat, det
10-stämmiga, mycket välljudande i
Loftahammar. Därjämte finnas kvar
flera synnerligen förnämliga,
övervägande barockbetonade orgelfasader, de
ståtligaste i Karlskrona och Växjö
samt Hallingeberg (Kalmar län).

E. E.

Wahlberg, Pehr, naturforskare,
se nedan.

Wahlberg, släkt, vars äldste kände
medl., vågmästaren vid Järnvågen i
Norrköping Fredric W. (t 1717 eller
1718), blev far till
kronobefallnings-mannen i Gullbergs och Bobergs
härader i Östergötland Magnus W. (f.
1698, t 1753). En son till denne,
lant-jägmästaren i Östergötland Nils W.
(f. 1730, f 1799), som erhöll
överjägmästares titel, blev far till
grosshandlaren i Göteborg Nils Fredrik W. (f.
1763, f 1819). Denne blev i sitt andra
gifte far till prof. Pehr W. (W. 1),
ingenjören Johan W. (W. 2) och
Emilia Sophia W. (f. 1813, f 1903;
se bd 6 s. 245), gift med prof. Anders
Retzius.

1. Wahlberg, Peter (Pehr)
Fredrik, naturforskare, f. 18 juni 1800 i
Göteborg, f 22 maj 1877 i Stockholm.
Föräldrar: grosshandlaren Nils
Fredrik W. och Anna Margareta Ekman.—
Efter skolgång i Linköping inskrevs
W. som student vid Uppsala univ.
1818 och blev där fil. mag. 1824,
docent i praktisk ekonomi (botanik) och
med. kand. 1825 samt med. lic. och
med. dr 1827. Han utsågs sistn. år till

adjunkt i materia medica (farmaci)
och naturalhistoria vid Karol. inst.
och var där tf. prof, i dessa ämnen
1828—36 samt prof, i materia medica
1836—65. Därjämte undervisade han
i materia medica och naturalhistoria
vid Farmaceutiska inst. 1837—62
(ord. lärare från 1845); till inst:s
grundande 1837 hade han verksamt
bidragit. Som Vet. akad:s stipendiat
studerade W. 1828—30
naturhistoriska museer, botaniska trädgårdar,
lantbruksinst. m. m. i mell. Europa,
Italien och Frankrike, och i främst
botaniskt syfte besökte han bl. a.
Norge 1822 samt lappmarkerna 1843
(Lule), 1845 (Ume, Pite, Lule) och
1847 (Torne). W. invaldes i Vet. akad.
1830 och var sekr. där 1848—66, blev
led. av Lantbruksakad. 1831
(hedersled. 1864) och tillhörde även andra
lärda samfund i Sverige och utlandet.
— W:s huvudområde var länge
botanik, särskilt floristik och praktisk
botanik. Han författade ”Flora
Go-thoburgensis” (1—2, 1820—24),
”Anvisning till de svenska
pharmaceutis-ka växternas igenkännande” (1—2,
1826—27) och ”Anvisning till svenska
foderväxternas kännedom” (1835; på
danska 1837, 3:e uppl. 1847) samt
publicerade många uppsatser, bl. a.
om ogräs och potatissjukdom.
Därjämte utgav han sluthäftena av bd
11 (där han själv ritade åtskilliga
planscher) av Palmstruchs ”Svensk
botanik” jämte register över hela
verket (1836—43); en eldsvåda förstörde
lagret, varefter utgivandet avbröts.
W. kom efterhand att alltmer övergå
till entomologi; främst ägnade han
sig åt studiet av flugor, som han
behandlade i många smärre skrifter.
Han deltog i stiftandet av Sv.
träd-gårdsfören. 1832 (sekr. till 1839) och

Pehr Wahlberg. Gouache av J. Way.

grundade jämte A. Retzius och M. af
Pontin Sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande 1833 (v. ordf, från
1849 under flera år). Efter W. ha
växtsläktet Wahlbergella och
insektsläktet Wahlbergia uppkallats, likaså
Wahlbergs ö i Hinlopensundet vid
Spetsbergen. Som repr. för Vet. akad.

tillhörde han prästeståndet vid
riksdagarna 1844—45, 1S47—48 och 1850
—51. Varmt konstintresserad
hop-bragte han en stor samling
koppargravyrer, som han skänkte till Nat.
mus. Hans botaniska samlingar
testamenterades till Vet. akad. — Gift 1831
med Eleonora (Leonore) Carolina
Gustava Westerberg. — Litt.:
biografi av G. von Düben i Vet. akad:s
lefnadsteckn. (2,1878—85). S. L.

Johan Wahlberg. Litografi av J. Cardon
efter målning av C. T. Staaff.

2. Wahlberg, Johan August,
ingenjör, naturforskare, f. 9 okt. 1810
på Lagklarebäck i Fässbergs skn (nu
Mölndal), t 6 mars 1856 vid
Sugafloden n.-ö. om Ngamisjön i n.
Kalahari-öknen, Sydafrika. Bror till W. 1. —
W. blev student i Uppsala 1829,
varefter han studerade kemi på apotek,
utexaminerades från Skogsinst. 1833,
avlade lantmäteriex. 1835 och
studerade lantbruk någon tid vid
Dege-bergs lantbruksinst. Han blev 1836
ingenjör vid
Generallantmäterikonto-ret och undervisade vid
lantmäteri-skolan där i kemi, naturalhistoria och
agronomi. — Redan i ungdomen
gjorde sig W:s friluftsintresse
gällande, och han reste tidigt i olika
delar av Sverige samt besökte även
Norge och Tyskland. Då sv.-norske
konsuln i Kapstaden, köpmannen
Jacob Letterstedt (bd 4 s. 537) 1837
vistades i Sverige och därunder föreslog,
att en sv. naturforskare skulle
utsändas till Sydafrika, föll valet på W.,
som följ, år, delvis med understöd av
Vet. akad., begav sig dit. Han
anlände i febr. 1839 till Kapstaden,
vistades där i tre månader och fortsatte
sedan till Natal, där han till hösten
1841 bodde i Congela bland boer och
gjorde utfärder åt olika håll. Från
dessa färder hemsände han till Vet.
akad. utmärkta och rika samlingar
främst av djur men också av växter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:33:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/8/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free