Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wallenberg, Jacob - 2. Wallenberg, Marcus - 3. Wallenberg, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenberg
174
Wallenberg
beskrivningar. Den första, ”Sanfärdig
resebeskrifning börj andes med ...
Kongsbacka, beskrifvande så vidare
den bekante oeh obekante världenes
märkwärdigheter, mirabilia samt
underligheter___” (tr. 1781) skildrar
Europaresan 1769 och kom något
orättvist i skuggan av den senare
och mera betydande ”Min son på
ga-lejan eller en ostindisk resa. .
likaså tryckt 1781 efter W:s död oeh
då i förkortat och förvanskat skick
men tidigt spridd och läst i
avskrifter. Upplagor, baserade på
originalmanuskriptet i Linköping ha senare
utgivits 1904 av Oscar Levertin, 1921
av Emil Olson och 1928 av N.
Afze-lius. ”Min son på galejan” skildrar
i den komiska resebeskrivningens
klassiska stil, prosa med inlagda
kortare verspartier i viston, en stil som
mot slutet närmar sig den allvarliga
resebeskrivningens, intryck från den
första Kinaresan 1769 under
Ostindiska kompaniets mest lysande
period, då resorna gåvo 300 procents
utdelning oeh då vittra läkare, präster
och superkarger på ostindiefararna
samlades till litterär salong kring
arraksbålarna ombord. W: s
ursprungliga avsikt var sannolikt att
parodiera Linnés och framför allt hans
lärjungars resejournaler. Han
tecknar visserligen livet och människorna
med kvickögd iakttagelseförmåga och
rättfram, stundom cynisk
naturlighet, ofta även med rent sakligt
intresse, men han leker ohämmat med
verkligheten, är aldrig ängsligt noga
med fakta och saknar överhuvudtaget
naturvetenskaplig orientering. Det
väsentligaste blir det porträtt han
omedvetet ger av sig själv, bilden av
en utpräglad temperamentsvarelse,
vars strålande humör och hjärtegoda,
breda tolerans göra honom till en stor
humorist, dock mot en bakgrund av
allvar och av en levande patriotism,
som då och då bryter igenom och
f. ö. tagit sig uttryck redan i titeln,
som är lånad från en pjäs av Molière.
Det subjektiva i reseskildringen
erinrar om den samtida engelske
sentimentale reseskildraren Sterne, men
subjektivismen låg i tiden, och W:s
egentlige läromästare är Olof von
Dalin, som i sin moraliska
veckoskrift ”Then swänska Argus”
introducerade bl. a. den komiska
reseskildringen och vars rörligt
impressionistiska stil W. även gjort till sin.
De komiska digressionerna och
kompositionens nyckfullhet har W.
dessutom mött i 1700-talets prosasatir
och roman, hos Swift och Holberg,
Fielding och Smollett, samt i den
tidigare pikareska romanen, hos
Cer-vantes, Scarron och Le Sage. Det
väsentliga är dock knappast de
litte
rära intrycken. W. är en egenartad
och självständig författare, som helt
avlägsnat sig från det tidigare
1700-talets moralism och nyttodyrkan och
i sin världsåskådning egendomligt
förenar 1760-talets moraliska
lättsinne med den karolinska tidens
gammalsvenska sundhet. W. är
frihetstidens största sv. prosaist med en
språkbehandling, vars liv, färg och
åskådlighet lika mycket som dess
ofta hänsynslösa naturalism kommit
honom att framstå som ”en sin tids
Strindberg” (H. Sehüek). W:s
reseskildringar torde också vara nästan
det enda i 1700-talets sv. prosa, som
har utsikter att fortfarande uppleva
nya upplagor. W:s ”Samlade
skrifter” har utgivits av N. Afzelius (”Sv.
författare utg. av Sv.
vitterhetssamfundet”, 13, 1—2, 1928—41). — Ogift.
•—• Litt.: inledande essä av N.
Afzelius, ”Min son på galejan och den
komiska resebeskrivningen”
(Samlaren 1924) och ”J. W. En biografisk
skiss” (Ord och Bild 1930); S.
Si-wertz, ”Minne av J. W.” (i Sv. akad :s
handl. ifrån år 1886, 48, 1938).
O.N-g
2. Wallenberg, Marcus, biskop,
översättare, f. 24 juni 1774 i
Linköping, f 22 sept. 1833 därstädes.
Föräldrar: lektorn Marcus W. och Sara
Helena Kinnander. Brorson till W. 1.
— Efter skolgång i Linköping inskrevs
W. 1790 som student i Uppsala, där
han blev fil. kand. 1796, fil. mag.
1797, jur. utr. kand. s. å. och
docent i romersk vältalighet 1800. Han
inskrevs följ, år som student i Lund,
blev konsistorienotarie i Linköping
1802, lektor i grekiska vid gymnasiet
där 1805 oeh prästvigdes 1817. Sistn.
år blev han kyrkoherde i Landeryd
och var från 1819 till sin död biskop
i Linköping. — Under studietiden i
Uppsala synes W. ha stått den s. k.
Juntan nära framför allt genom sin
vänskap med G. A. Silverstolpe. W.
deltog bl. a. i den bekanta
musikdemonstrationen vid Uppsala univ. i
samband med Gustav IV Adolfs
kröning, då de amatörer, som deltogo i
akademiska kapellet, avbröto sitt
spel, emedan de vägrades att spela ett
stycke, vari Marseljäsen ingick. De
tredskande dömdes i den s. k.
musikprocessen, varvid W. förvisades från
univ. för ett år. Som biskop tycks W.
helt ha ändrat politisk uppfattning
och varnar ofta för de nyare
strömningarna på det politiska området. I
ett ämbetsbrev framhåller han, att ”en
sann Gudsfruktan är det Borgerliga
Samhällets yppersta stöd”. —
Teologiskt var W. ett barn av
upplysningstiden. Som biskop var han
redbar och nitisk. Särskilt nedlade han
som sekr. i stiftets bibelsällskap stort
Marcus Wallenberg. Målning (detalj) av
C. P. Lehmann.
intresse på spridningen av Nya
testamentet till alla konfirmander, och
bidrog därigenom verksamt till
läskunnighetens höjande och utbredande.
Även i rent praktiska frågor var han
förfaren och verkade från 1813 som
Östergötl. läns hushållningssällskaps
sekr. Mest känd har W. emellertid
blivit genom sina metriska övers, av
Iliaden (1814—15) och Odysséen
(1819—21). På grund av dessa och
andra insatser pä det klassiska
området blev han 1821 hedersled, i Vitt,
akad. W. blev led. av Mus. akad. 1801
och 1818 teol. dr. — Gift 1804 med
Anna Laurentia Barfoth. I. G.
3. Wallenberg, André Oscar,
bankman, politiker, f. 19 nov. 1816
i Linköping, t 12 jan. 1886 i
Stockholm. Son till W. 2. —■ W. avslutade
sin skolgång med examensbetyg från
Linköpings gymnasiums första avd.
1832. Åren 1832—1851 var W.
huvudsakligen på sjön och på resor. Han
avlade officersex. i Karlskrona 1835,
utnämndes till sekundlöjtnant 1837
oeh till premiärlöjtnant 1842. Under
sjöresorna vistades W. 1835—37 i
Förenta staterna, särskilt i Boston,
där han först blev intresserad av
ekonomiska och finansiella frågor, inte
minst genom bankkrisen i maj 1837.
År 1840 deltog W. i Oxehufvudska
expeditionen men lämnade denna i
Lissabon och vistades därefter i
Frankrike, Tyskland, Danmark och
Spanien. De språk- och allm.
kunskaper W. inhämtade samt de kontakter
han gjorde under dessa resor, blevo
av avgörande betydelse för hans
fortsatta verksamhet. Åren 1846—47 var
W. kapten på ångfartyget
Linköping, den första propellerbåten i
Sverige. Därefter bedrev han politisk
och journalistisk verksamhet främst
i tidningen Bore. År 1850 blev W. chef
för Norrlands 2: dra Båtsmanskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
